Året var 1966 när detta lilla gossebarn för första gången slog upp sina blå. Det var på allmänna BB i den stora staden Stockholm. Nu 33 år senare bor jag tillsammans med min familj i Linghem, en sovstad 1,5 mil norr om Linköping.
Jag heter Jon Östlund och är 33 år gammal och bor som jag tidigare nämde i Linghem tillsammans med min sambo, Marie och mina två barn Louise ( 9år ) och Martin ( 6år ). Vad gör jag då när jag väntar på svar på de ansökningar jag skickat ut, Jo stor tid åtgår att administrera och hålla ordning på allt datajobb som Garnisonsmuseét här i Linköping har låtit mig ta ansvar för och övrig tid går åt till att läsa. Jag läser på distans via internet, en utbildning inom försvaret som jag senare i höst skall avsluta på stridsskolan i Stockholm.Den kurs som jag läser är en kompnichefskurs och är en obligatorisk kurs till den befatning jag i dag har inom friviligförsvaret.
Som ni säkert har förståt så ligger mina fritidsintressen nära anslutna till försvaret. Jag vill absolut inte kalla mig för någon "stridis" och heller inte förknippas med något högerradikalt. Varför skriver jag så ? Jo tyvärr finns det allt för många som tror att bara för att man engagerar sig i något militärt så är det samma sak. Nej mitt engagemang i försvaret bygger på helt andra grunder. Jag har själv valt att delta frivilligt och jag både tycker och känner att jag har en viktig funktion att fylla inom frivilligförsvaret.
Jag har naturligtvis andra intressen också, Ett och kanske det största är vårt sommarställe ett litet torp som gått i arv på min sambos sida. Dit åker vi så fort vi får en ledig stund tillsammans.Vi tycker det är så skönt att komma till torpet, slippa all stress och bara koppla av och ägna oss åt varandra.
Vi ska för all del inte glömma datan för det är ju faktiskt det som intresserar mig mest av allt. Men som jag tidigare berättade så får jag den delen helt på Garnisonsmuseét där jag har fria händer vad det gäller allt datajobb. Det kan vara allt från design till nätverkslösningar.
Hur är jag då som person? Jo, jag känner att jag är en glad mäniska som tycker att livet ser ljust ut. Vad det beträffar mina vänner och bekanta så anser dom nog att jag är en öppen och ärlig person som har lätt för att knyta kontakter och skapa goda relationer till min omgivning.
Året var 1966 när detta lilla gossebarn för första gången slog upp sina blå. Det var på allmänna BB i den stora staden Stockholm. Nu 33 år senare bor jag tillsammans med min familj i Linghem, en sovstad 1,5 mil norr om Linköping.