Örlogsstaden Karlskrona

Örlogsstaden Karlskrona blev den 2 december 1998 Sveriges nionde världsarv. Unesco:s Världsarvskommitté beslöt att placera Örlogsstaden Karlskrona på den prestige-fyllda Världsarvslistan. Det är stadens mycket välbevarade marina 1600- och 1700-talsmiljöer som bidragit till detta.

 
Bilden från förra årets Baltic Sail ger en känsla av
hur det kan ha sett ut i Karlskrona under segelepoken.

- Karlskrona är en av de få kvarvarande kompletta örlogsbaserna i världen. Därför har Riksantikvarieämbetet sett det som självklart att föra fram Örlogsstaden Karlskrona som ett värdigt svenskt världsarv. Det starka engagemanget från regionalt och lokalt håll har också haft stor betydelse i arbetet, säger riksantikvarie Erik Wegræus.

- När Stumholmen i början av 1990-talet omvandlades från ett slutet militärt område till en civil stadsdel kom diskussionen igång för att nominera Karlskrona till Världsarvslistan. Andra viktiga skäl för nomineringen är resultaten från de senaste årens omfattande satsningar på byggnadsvård i Karlskrona. Världsarvslistans status används inte minst i den turistiska marknadsföringen. En av våra viktiga uppgifter blir nu att arbeta med information till allmänhet och turister, säger Leifh Stenholm, länsantikvarie på länsstyrelsen Blekinge län.

Världsarvskommitténs motivering:
När Världsarvskommittén beslutar om att ge en kulturhistorisk miljö världsarvsstatus utgår den från sex kriterier. Karlskronas miljö passar in på två av dem.

Inom ramen för kriterium 2 (exempel på hur utbyte av mänskliga värderingar kan påverka utvecklingen inom arkitektur och teknologi, stadsplanering med mera) skriver man: "Karlskrona är ett utomordentligt väl bevarat exempel på en europeiskt planerad örlogsstad inspirerad av anläggningar i andra länder. Karlskrona har i sin tur tjänat som förebild för andra anläggningar med liknande uppgifter."

Kriterium 4 (ett framstående exempel på en typ av byggnad eller arkitektonisk eller teknologisk anläggning som illustrerar viktiga stadier i människans historia): "Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk realpolitik, och Karlskrona är det bäst bevarade och mest kompletta av dem som finns kvar."

Örlogsstaden Karlskrona
Under stormaktstiden på 1600-talet ökade behovet av en flottbas i Sydsverige för att kunna hålla ihop landet. Till Karlskrona kallades tidens främsta fortifikationsexperter för att bygga den modernaste och mest effektiva flottbas Europa hade skådat. Staden grundades 1680 och dess skeppsbyggeri, arkitektur, stadsplanering och anläggnings- och försvarsteknik fick stor uppmärksamhet i hela Europa under 1700-talet.

Karlskrona har, i motsats till liknande örlogsbaser på andra håll i Europa, levt vidare och utvecklas eftersom Sverige inte har upplevt krig inom sina gränser sedan 1809. Stadens marina arv har förts vidare tack vare över 300 års obruten verksamhet inom örlogsbasen och varvet.

Sedan Falu gruva stängdes är Karlskronavarvet landets äldsta företag i kontinuerlig drift. Den första kölsträckningen gjordes på Wämö 1680. Under tiden byggdes örlogsvarvet upp på den södra stranden av Trossö där de äldsta anläggningarna är från 1683. Örlogsvarvet övergick i civil ägo 1961 - Karlskronavarvet.

Hela det nominerade området - örlogsstadens centrala delar inklusive varvsområdet, marinbasen och de omgivande försvarsanläggningarna - är sedan 1987 klassat som riksintresseområde för kulturmiljövården. De bevarade byggnaderna är av mycket hög arkitektonisk, konstnärlig och teknisk kvalitet.

Svenska världsarv
Åtta svenska miljöer har redan status som världsarv: Drottningholms slottsområde, Birka och Hovgården i Mälaren, Engelsbergs bruk i Fagersta kommun, hällristningsområdet i Tanum, Skogskyrkogården i Stockholm, Hansestaden Visby, Gammelstads kyrkstad utanför Luleå och natur- och kulturområdet Laponia i Norrbotten.

Världsarvslistan omfattar nu totalt 583 objekt. Förutom Örlogsstaden Karlskrona utnämndes bland andra följande objekt till världsarv: Weimar i Tyskland, Troja i Turkiet, staden Nara i Japan, järnvägen Semeringbahn i Österrike, Le Grande-Place i Bryssel, Belgien, franska delen av Santiago di Compostela, East Rennell på Solomon Islands och El Fuerte de Samipata i Bolivia.

Vad är ett världsarv?
Hittills har 155 länder åtagit sig att frivilligt skydda kultur- och naturhistoriska miljöer av universellt värde genom att underteckna den så kallade Världsarvskonventionen. För att tas upp på Världsarvslistan ska objekten vara av så framträdande värde att deras skydd är viktigt för hela mänskligheten.

Det land som ansluter sig till konventionen är också skyldigt att respektera världsarvsobjekt i andra länder och bidra ekonomiskt till vården i länder som saknar egna medel för detta. Värdsarvskonventionen antogs av Unesco:s Generalkonferens 1972 och Sverige anslöt sig. Riksantikvarie-ämbetet har det övergripande ansvaret för de svenska kulturhistoriska världsarven. Nomineringen av Örlogsstaden Karlskrona har tagits fram i samarbete med länsstyrelsen i Blekinge län, Karlskrona kommun, Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Karlskronavarvet och marinbasen.