I begynnelsen var Ordet.
Ordets makt är stor. Mitt intresse för ord, bokstäver och skrift yttrar sig bland annat i att jag läser en bunt språk, samlar på vackra typsnitt och skriver både det ena och det andra.
Vad gör du just nu, mitt sinnes svala?
Du sover väl stilla, i skydd av ditt bo
Där stjärnornas tystnad bereder dig ro
Och nattmörkret vaktar din dvala
Vad gör jag just nu, mitt sinnes svala?
Den kyliga saknaden vilar hos mig
Och natten vibrerar vid tanken på dig
Ty sinnet, likt stjärnan, kan dala
Vet jag vem du är, mitt sinnes svala?
Är själen en spegel av skruden du bär?
Jag önskar jag kunde förstå vad du är
Jag tänker, men vågar ej tala
Vet du vem jag är, mitt sinnes svala?
Är minnet av mig en förunderlig bild?
Är drömmarna ljusa och nattskuggan mild?
Kan sagan om oss två hugsvala?
Låt näbbarna kraxa i hundrades kör
Låt vinden vingarna ta!
Himlen väntar där ovanför
-Jag undrar vart kråkorna ska
Gråvitt är landskapet, blöt faller snön
Motvinden lyfter oss upp!
Svarta vi flyger lågt över sjön
-Vart far du, min luggslitna trupp?
Rymden står vidöppen, isande kall
Är dess omfamning redo för oss
Eviga höjder, oändliga fall
Att kämpa och sen släppa loss
Min fängslade själ! du höjer din röst
Du talar på frihetens mål
Säger min sanning, förklarar min tröst
Och kallar mot himlens kupol:
Låt mig få sväva, förryckas alltmer
Av luftens berusande stoft
Jag andas förtrollningen lämnad åt er
I frihetens snövåta doft
Låt mig få stiga, och falla igen
Tag mig med på er höstvinterflykt!
Låt oss tillbedja i evighet än
Den helgedom himlen har byggt!
Låt mig få följa, och bli en av er!
Jag väntar, så vinglös jag är
Fjättrad till marken en fånge ni ser
Ni flyger, och lämnar mig här