Corine_Hellsberg

Denna dikt är tillängnad min älskade Tuva.

Åh, min älskade tax,
önskar att du kommer strax.
Jag saknar dig så,
kan ej förstå.
Du var ju min vän,
min allra bästa vän.
Varför skulle du dö,
varför fick inte jag dö?
Du fans juh alltid där för mig,
jag saknar dej.

Men så en dag va du borta,
försökte hinna med dig men benen var för korta.
Det käns så definitivt, tax
lova komma strax.
Vill inte att det ska va slut,
all vår tid får inte va slut.

Jag älskar dig än,
glöm det inte min vän.
Det är mörk och kall natt,
när du kommer min skatt.

Vila i frid.

Datavåld

Jag viste det inte,
jag anade det inte.
Men det är vad jag är,
när jag sitter här.

Du har mitt förtroende,
för dig kan jag berätta, jag är beroende.
Jag kan inte låta datorn vara,
hur ska jag sommaren klara?

Jag älskar att chatta,
att ingen kan fatta.
Jag vill med HTML trixa,
och med inställningar fixa.

När jag inte kommer åt någon data,
börjar jag nästan hata.
Jag blir alldeles knasig,
jag blir nästan som frasig.
utan internet, mail, konferenser och chatt,
får jag troligen fnatt.

Sorg

Jag önskar jag var stum,
hur kunde jag va så dum?
Jag säger så mycke,
jag är ett riktigt stycke.
Om jag ändå viste,
innan jag miste,
honom jag håller kär,
jag så ensam sitter här.
Jag saknar honom så,
jag var riktigt rå.
Jag är en klant så stor,
som i ensamhet å saknad ror.
Älskade, jag älskar dej,
hoppas du älskar mej.
Du har så rätt,
jag har ett djävla sätt.
Men jag älskar juh dej,
snälla säg, du förlåter mej.
Jag blev svartsjuk.

Be mej ej förklara,
de skulle jag ej klara.

Känslostorm

Jag blir så arg,
vill yla som en varg.
Hur kan jag va så stum,
tillåta dig va så dum?
Jag vill gapa, skrika och rasa,
se dig stå där i fasa.
Jag älskar dig än,
men du vill bara va vän.
När jag druckit tet,
undrar jag över det.
Tankarna i huvudet mitt,
de bara maler och maler om sitt.

Ljuger du för mej,
älskade du aldrig mej?
Var allt en enda stor ploj,
liksom barnas glada stoj?

En sekunds ilska

Humör, humör hemska humör,
det riktigt stör.
Känslorna får fart och skenar,
ja inge illa menar.
De ja skriver blir så fel,
kvar ja står, ensam och stel.
Han går sin väg, arg och sur,
stänger in sig bakom mur.
Låser och kastar nyckeln ut,
ja känner i halsen ett tjut.
Gråten skär genom märg och ben,
i nattimman sen.

Ja ringer till Pär,
lite tröst får ja där.
I telefon hörs hundskall,
känner mig ensam och kall.
Över till ArchAngel går,
lite te och mackor får.
Nedför kinden rinner en tår,
innom mig fins sår.
Nu saknar ja min tax,
hon kommer nog i drömmen strax.

Lite crazy

Snart jag till Lule drar,
18:30 med tåget jag far.
Jag pratar med Patrik så rar,
borde bada i ett kar.

Lurar på om ja blivit lite kär,
sitter i sängen och äter bär.
Nervös ja sitter här,
inser att... snart är jag där.

Vi har känt varann mer än en vecka,
tycker de borde räcka.
Ja borde lampan släcka,
en och annan ide kläcka.

Han är så rar, go och mysig,
hör hans röst, blir lite rysig.

Det gör så ont

Ja vet vad ja känner,
ensam, lessen, trött och uppgiven.
De ja va så rädd för,
de ja inte ville skulle ske,
verkar vara ett faktum.
Ja sitter här, kan inget göra,
120 mil hemmefrån,
ja känner mig tom och rädd.

Ja lovade en sak,
något ja inte vill bryta.
Men de är så svårt,
de gör så fruktansvärt ont.

Med några spontana ord,
ord från honom,
kom de för mig, som en blixt,
en hård kall blixt från klar himmel.

Han säger sig inte veta, vara osäker,
Men varför?
Varföär käns de som om ja inte får veta sanningen?
Ja tror inte han känner som jag,
något... men vad...
vad gick snett?
Träffades vi för fort?
Hoppades ja för mycket?

Åhhh... de gör så ont, så ont,
ja känner mig ensam, så ensam.
Va gjorde ja för fel?

Förunderlig kärlek

Nu ska vi se,
de ja inte trodde skulle ske,
är nu här,
i Åke ja är så kär.

Ja sitter i soffan och väntar här,
på att de ska komma i dörren där.
Han är så mysig och rar,
två barn han har.

En riktig drömpappa han är,
Richard och Åke lika som bär.
I soffan sitter Pontus med pappa,
nycklarna på golvet ja tappa.

Ja har alltid varit rädd för barn,
men dessa två är juh gudomliga ;-)

Känslofrågor

Ja sitter mitt upp i allt,
han sitter med sin son,
i köket spelar Richard,
de käns kallt.

De var som ja trodde,
de är hans familj,
ja hör ej hit,
vet ej... vad ja trodde.

De va för bra för att va sant,
ja trodde,
kanske, kanske kan de gå,
men... ja redan kommit på kant.

De är inte de ja vill,
käns som ja redan förlorat,
de betyder juh allt.
Kan inte tid stå still?

De käns som en familj,
men den är inte min,
ja saknar,
ja drömmer,
men ja får aldrig en familj.

De är andra förunnat,
ja har alltid velat ha,
men ej haft,
Varför har ja undrat?

Ge inte upp

När livet är tufft,
behöver ja luft.
Ja får för lite syre,
var är mitt styre?
Ja måste livet styra,
betala min hyra.

Vägen är sällan rak,
min ekonomi har ett tak.
Ja behöver resa bort,
åka lagom kort.

Vara själv i ensamhet,
ja saknar tvåsamhet.
Ja ringer och pratar en stund,
sen får han en kund.

Ja andas, sakta ja går,
livet består.
Än finns de hopp,
låt ej livet ta stopp.

Inför Svergsresan

Längtandes ja i skolan sitter,
drömmer om jul och glitter.
Räknar dagar minuter och sekunder,
vill han ska bo hos mig inunder.

Bara några dagar kvar,
räknar totalt 2 dar.
Åke skall lastbilen köra,
lördag halv 3 finns bil ledig fick ja höra.

Till Sveg på kort besök vi far,
hämtar mina saker som där är kvar.
Via Stockholm bär det hem,
2 januari får ja mitt hem.

Har en egen lägenhet här,
2 januari kan ja flytta in där.
3 rum och kök med bredband,
känner mig fast i kvicksand.

Har ej bestämt mitt nästa steg,
kanske flyttar ja till Sveg.
Ja längtar tillbaka till norr,
vill bli varm och torr.

Ensam och vilsen jag är,
inga vänner har jag här.
Inneboende hos honom ja är,
vi är båda trötta på de här.

Nu har han lovat

Igår fick jag ett mail från Örjan,
de får bli denna dikts början.
Vid elva skulle han ringa,
först skulle han från jobbet springa.

För att hålla mig vaken gick ja på bio,
såg ”High Fidelity” på Rio.
Vägen hem gick långsamt,
Åke sov, de var ensamt.

Överraskad som katten,
Örjan lovade stanna över natten.
Idag tog ja ett första steg,
inför resan till Sveg.

Dubbelrum på Vandrarhemmet bokade jag,
med Örjan får ja mysa ett tag.
Ja hoppas hans bil är hel,
önskar hinna med lite kel.

Pengar

Slutet av månaden,
panik, panik,
hjälp, vad göra?

Räkningarna hopar sig,
utgifterna fördubblas.
Stressad, mår dåligt.
Hjälp, ja sjunker.

Skuldens börda tynger,
måste betala,
vet ej hur,
har ej täckning.

Inkomsten minskar,
utgiften ökar,
ond cirkel,
kan inget göra.

Ja känner paniken,
inget råd ja finner,
de tär på psyket,
orkar inget mera.

Månad efter månad,
ständigt samma visa.
Ger snart upp,
ingen hjälp ja finner.

Orkar inte längre

Ja känner mig maktlös,
så tröstlös.
Vet ej vad ja ska göra,
vad kan man göra?

Har inget jobb,
behöver jobb.
Mitt liv går utför,
ekonomin går utför.

Vill ej leva så här,
orkar ej med det här.
Ja känner mig slut,
vill detta ska ta slut.

Hur ska ja pussla nu,
inga råd ja finner, gör du?
Aldrig mina pengar räcker,
de aldrig utgifterna täcker.

Varje månad är pussel,
ond cirkels ekonomiska pussel.
I de sitter ja fast,
grubblar i hast.

I förbjudna banor tänker igen.
Lovade Örjan, ej försöka igen.
Men ja orkar ej längre,
reserven är slut, finns ej längre.

Han kommer bli arg, i ilska sakna,
ond dröm, låt mig vakna.
Varför kämpa mer,
när ingen ser?

Varför brys vi oss inte om varandra mera?

Uttråkad

Livet går sin gilla gång,
har inget på gång.
Sitter framför datorn, gäsp,
Vansinnigt vad tråkigt idag, gäsp.

Allt är tråkigt idag,
har saknat motivation ett tag.
Allt käns tungt nu,
vill bara skita i allt, gå min väg nu.

Dåld sanning

Lägenheten för mig själv jag nu har,
Åke till Luleå flugit har.
På tisdag kommer han hem,
till helgen har han grabbarna i sitt hem.

Marie-Louise har fått kontakt med sin far,
de har träffats några dar.
Känner ni till Görans hemlighet,
han har en inre skönhet.

Ofta hos Lena ja är,
än vet Åke ej det där.
Igår var vi i kyrkan och på stan,
Lena är en bra vän hela dan.

I Fredags han om ursäkt bad,
varit elak ett längre tag.
Till jul åker han kanske bort,
hoppas hans kärlek ej blir kort.