Mathilda

Innan jag träffade dig så glödde bara mitt hjärta.

Men när jag träffade dig, flammade det upp och
brann av kärlek. När du lämnade mig, så släkte
du elden.

Nu är mitt hjärta bara en hög aska som aldrig kommer att kunna brinna igen!

Man kan bara se den dova röken som är ett tecken på att det var sista gången det hjärtat brann.

© Mathilda Wandell.

Hamnat snett.

Snön faller ned till marken och lägger sig som en filt över landskapet.

Vinden tar tag i träden, så att snön som låg på dom faller ned på mig när jag sakta går genom den ensamma världen.

Man får inte lite på folk man inte känner.

Jag gjorde det, och hamnade på den platsen i världen där bara förlorare hamnar.

Jag är i förlorarnas värld.

Allt folk som ser mig, tittar på mig med en brutal blick.

Jag vet, jag känner igen den.

Är man inte värd något bara för man har hamnat sentt?

- JO! lika mycket som alla andra människor.

En vän sa till mig en gång, att alla människor är lika mycket värda.

Det är hjärtat och personligheten som räkns.

Det yttre är bara ett skydd för det vackra som man har inom sig.

Så att ingen annan kan komma och förstöra det för en.

Jag kan känna hur folk sparkar på mig för att så min styrka och själ.

Men mitt yttre är ett starkt skydd.

Jag har klarat mig hittills.

Men en dag kanske någon sparkar så hårt att mitt skydd inte tål mer.

Men då har jag ju i alla fall kämpat

för något vacker!

Mitt hjärta och min personlighet är det enda som betyder något för mig, i denna världen.

"Låt mig få ha det kvar!"

Tack!

© Mathilda Wandell.

Mysterium.

En stjärna glimmar på himlen, vargen ylar mot månen.

Du och jag går hand i hand.

Stämningen mellan djur och natur är underbar!
All existens känns i luften, vinden, kylan, närheten och ljuden.

Dom finns överallt!
Du vänder dig mot mig och håller om mig.

Jag känner din styrka och din värme.
Allt kommer från ditt hjärta!

Våra ansikten är vända mot varandra och jag ser att dina ögon glimmar som stjärnorna på himlen.

Vad är det som får dem att glimma så oskuldsfullt?

Är det natten som får dem att träda fram i timmarna och se så oskyldiga ut?

Det är ett mysterium precis som din mun som kysser mig mjuk.

Jag gör inget motstång, utan följer stilla med i den ljuvliga tillvaron.

Mitt hjärta bultar och jag känner mig lycklig!

Du stannar upp och tittar mig djup in i ögonen.
Jag ser än en gång hur dom tittar på mig så oskludsfullt som sist.

Du öppnar din mun som nyss kysst mig och säger.

-Jag älskar dig!

Du glömmer aldrig det svaret du fick.

Mördare.

Du såg på mig och jag såg på dig, våra blickar möttes och vi fann varandra.

Mitt hjärta gav jag till dig och du sa att jag hade ditt.

Men du svek mig och tog mitt hjärta .

Du krossade det!
Allt du sa till mig betydde egentligen inget.

Du bara sa det och ville ha mer av mitt hjärta.
Jag var blind av kärlek, så jag såg inte vad du höll på med.

Men nu, efter några år har jag insett vad du gjorde.
Du mördade mitt hjärta och tog det med dig!

Jag har inget kvar!
Men nu håller jag på att bygga upp ett nytt hjärta, som ska vinna över sorgen.

© Mathilda Wandell.

Trogena vän.

En mycket klok och trogen vän sa till mig en gång,
att man aldrig kan öppna sig för mycket för en trogen vän.

Jag gjorde det...

och förlorade genast min "trogena vän"...

Jag gråter än i dag för det..