Åter till förstasidan I Detta är NDU I Du och NDU I Artiklar
Forskning I Boktips I Om NDU-sajten I IANDS
Nya studier tyder på att medvetandet kan lämna kroppen
Det finns nyare studier där forskarna tycker att resultaten tyder på att sinnet lever vidare när hjärnan har slutat att fungera.
Läkaren Pim van Lommel i Holland, de brittiska läkarna Sam Parnia och Peter Fenwick samt professor Stuart Hameroff, USA, är pionjärer inom detta forskningsområde.
- Fram till nu har uppfattningen varit att hjärnan är det som frambringar medvetandet och minnen. Men när man studerar nära döden-upplevelsen så finner man att man måste tänka på ett nytt sätt, säger Pim van Lommel, i dokumentären "The day I died" (Nära döden) som nyligen visades på Axess TV.
Han föreslår att man kanske kanske istället ska se hjärnan som en mottagare av medvetandet.
- Det är en slags revolution, säger Pim van Lommel, kardiolog vid sjukhuset i Arnhem.
De tre läkarna van Lommel, Sam Parnia och Fenwick hade alla hört patienter berätta om nära döden-upplevelser och ville veta när under döendeprocessen fenomenet uppstår. Kunde det vara så att det hände när patienten var kliniskt död? Det vill säga att hjärtat slutat slå, andningen upphört och hjärnan inte visar någon slags aktivitet.
Dr. Sam Parnia på Southamptons sjukhus, England, har samlat på upplevares berättelser och också studerat NDU hos hjärtpatienter. Denna forskning är till för att fastställa vad som orsakar NDU.
- Fram till 1997 fanns det mycket litet data från objektiva vetenskapliga studier och vi ville bland annat förändra studiet av NDU från teoretiskt debatterande till objektiv vetenskap, säger Sam Parnia.
Studier gjordes på patienter som haft hjärtstillestånd och bara på dem som varit kliniskt döda. Man noterade såna saker som syrebrist, medicinering, pyskologisk och religiös staus före upplevelsen.
Hjärnexperten och neuropsykiatikern Peter Fenwick, anslöt sig till Sam Parnia för att försöka ta reda på vad som händer i hjärnan under en nära döden-upplevelse.
- När en person får hjärtstillestånd och man kan mäta hjärnvågorna eller hjärnans elektriska aktivitet, finner man att dessa redan inom åtta sekunder har upphört nästan helt och hållet. Så när hjärtat har stannat slutar hjärnan att fungera. Neurovetenskapen säger oss att man inte kan uppfatta något utan hjärnaktivitet. Så när hjärnfunktionerna har avstannat måste förnimmelserna avstanna. Om de inte gör det, betyder det att sinnet/medvetandet och hjärnan inte är samma sak, säger Peter Fenwick.
Om detta stämmer, utmanar det den traditionella uppfattningen om hur hjärnan fungerar.
Van Lommel och hans forskarteam talade inom med 300 patienter som överlevt sina hjärtstillestånd. Intervjuerna gjordes inom två dagar efter att patienten haft sitt livshotande tillstånd. 41 av de 300 patienterna hade haft NDU, det vill säga nära 14 procent.
En av dessa patienter hittades livlös på en äng och var kliniskt död när han kom till sjukhuset och låg i koma en vecka efter återupplivningen. Enligt all känd vetenskap kunde han inte ha uppfattat någonting omkring sig när han kom till sjukhuset.
- Efter en vecka vaknade han och en skötare, som varit med vid återupplivningen, kom in för att ge patienten hans medicin. Då sa patienten, "det var du som var där när de tog in mig på sjukhuset", berättar Pim Van Lommel. "Du tog ut mina löständer ur min mun och lade dem i den där vagnen, i en låda undertill ovanpå en massa flaskor", sa patienten.
Skötaren blev mållös, för det patienten sa stämde. Till synes hade mannen medan han låg i djup koma, samtidigt sett allt som skedde från en punkt ovanför sin kropp.
Läkaren och kardiologen dr Michael Sabom har också studerat nära döden-upplevelser. Patienten Pam Reynolds var ett extraordinärt fall. Hon hade ett stort artärbråck djupt inne i hjärnan. Sista hoppet var att operera hjärnan under det att kroppstemperaturen sänkts till mellan 10 och 15 grader. Hjärta och andning stannas, hjärnan töms på blod och patienten är planerat kliniskt död under en timmes tid under operationen.
- Det finns ingen mätbar neurologisk aktivitet i hjärnan överhuvudtaget, förklarar neurokirurgen Dr Robert Spetzler, som utförde operationens.
Pams ögonlock tejpades igen och hon hade öronproppar i öronen. Trots detta kunde hon efter operationen beskriva de instrument som använts vid hennes operation, medan hon var kliniskt död.
- Det var som om jag satt på läkarens axel och tittade ner. Jag minns instrumentet i hans hand, det såg ut som handtaget till min elektriska tandborste. Jag hade trott att de skulle öppna skallen med en såg och hade hört uttrycket såg. Det jag såg var mer som en borr än en såg, berättar Pam Rynolds.
Hon kunde också beskriva de olika delarna som hörde till borren och hur de förvarades i en låda som påminde om hennes pappas verktygslåda. Hon kunde inte ha sett den innan hon sövdes, för den förvarades så att patienten inte kunde se den. Hon kunde också återge ett samtal mellan läkare och sköterska, som visade sig vara korrekt återgivet, när Dr Sabom studerade hennes fall.
- I den fasen av operationen kan ingen höra eller se något. Jag finner det otroligt att någon med de vanliga sinnena som hörsel, skulle kunna uppfatta något, säger Dr Spetzler.
Pams NDU fortsatte med alla klassiska moment, som att hon fann sig på en utomjordisk plats, i ett starkt ljus och såg både släktingar och andra varelser. Hon frågade om ljuset var Gud, men fick till svar att ljuset var vad som hände när Gud andas.
Hon måste bli övertalad att återvända till sin kropp och berättar att hennes avlidne morbror var den som följde med henne tillbaka till kroppen och till slut knuffade henne in i kroppen igen.
- Detta är en klassisk NDU som inträffade under det att det medicinska tillståndet var extremt övervakat. Alla kända livstecken och i princip alla kliniska tecken på liv och död mättes och kontrollerades vid tillfället. Det är det som gör att Pams fall är så värdefullt för oss, säger Michael Sabom.
Inte bara kunde Pam berätta om saker hon sett och hört när hon var kliniskt död, hon kom ihåg det hon upplevt. Enligt all känd forskning kan inte hjärnan lagra minnen när hjärnan inte är aktiv.
- Man måste hävda att informationen på något sätt kan erhållas utanför hjärnan för att senare lagras i hjärnan eller att det det händer i hjärnan och lagras i minnesfunktionerna på ett sätt som vi inte förstår, säger Dr Peter Fenwick.
Professor Stuart Hameroff i Tuscon, Arizona, studerar på hjärnan för att ta reda på var sinnet är och kunna förklara hur medvetandet uppstår. Tillsammns med den brittiske läkaren Roger Penrose har han utvecklat en teori om medvetandet. Han har studerat mikroskopiskt små strukturer, mikrotubuler. De finns djupt inne i cellerna som utgör hjärnan. Stuart Hameroff tror att det är på denna mikroskopiska nivå som hjärnan producerar medvetandet.
- Inne i celler, även nervceller, finns ett nätverk av cylindriska strukturer som kallas mikrotubuler, som skapar cellens form. De är också cellens nervsystem, och bearbetar information internt för att organisera vad som händer inne i varje cell samt hur celler interagerar med andra celler, säger Hameroff.
Han har studerat strukturen i, och vad som händer inne i, mikrotubulerna. Han menar att de fungerar som kvantdatorer.
- Kvantvärlden, på atomnivå och mindre, har en del mycket underliga egenskaper. Exempelvis kan allting vara sammankopplat med allt annat. Partiklar kan finnas på två eller fler platser på samma gång, en process som kallas superposition. I en kvantdator kan information finnas på två olika ställen på samma gång.
Superposition anses vara grundstenen i universum.
- Atomer består mest av tomrum, mellan kärnan och elektronerna. Där finns information och mönster med medvetna förlöpare som skapar vårt medvetande.
Teorin bygger på Einsteins relativitetsteori, där han hävdar att allting, materia, energi, rymden och tiden är det som väver universum samman, på alla nivåer.
- När hjärnan slutar att fungera upphör mikrotubulernas samband och informationen läcker ut. Men den försvinner inte och förstörs inte för det händer på en fundamental nivå, utan den läcker ut i universum. Istället för att spridas händer den samman på grund av ett annat märkligt fenomen som kallas kvantsammanbindning, kvantkoherens. Så jag tror, tack vare den här mekanismen är det möjligt för medvetenadet att existera, åtminstone tillfälligt, utanför kroppen. Till exempel flyta ovanför kroppen och observera återupplivningen, säger Stuart Hameroff.
Dokumentären är producerad av Kate Broom BBC Bristol. Texten ovan är översatt och nedtecknad av Kajsa Öhrström, NDU-sajten
Har du missat dokumentären finns den att se på Youtube här
|
22/3-2009 © URL:http://home.swipnet.se/NDU |