Jag och min sambo Maria tog oss runt sjön Vättern nu i sommras, en resa på 30 mil, inget konstigt med det,förutom att vi gjorde det på cykel. Man har ju hört talas om folk som åker Vasaloppet ,springer Marathon och andra stolleprov. Men att jag skulle hitta på nåt liknande trodde jag inte, fram till i Mars i år när en jobbar kompis sa: -Ska vi cykla Vätternrundan? jag svarade -varför inte.
Jag köpte en racercykel och började träna, det var faktiskt ganska skönt att röra på igen efter att ha slutat med fotboll några år tidigare. Jag cyklade sammanlagt 150 mil innan loppet längsta passet var 9 mil vanligaste passen var ca: 5mil.
Kl 04.38 bar det iväg från Motala, morgonen var kylig och lite blåsig, första anhalten var Hästholmen dit vi kom lite innan vi räknat med. Det här går nog fint tänkte jag, solen börjar värma ,humöret är på topp och vi känner oss starka. Vi trampar vidare mot Gränna, Brahehus och till Jönköping , där stannar vi och äter mat, slappar i gräset och tänker bara 20 mil kvar,en baggis. Solen värmer nu ordetligt vi styr med god fart norrut på västra sidan av Vättern vi ligger på omkörning hela tiden.. Fagerhult , halva sträckan gjord det börjar kännas i benen och baken ,men solen och medvinden gör att det ändå går bra. Nu börjar lyckohormonerna rusa till i kroppen, en fantastisk känsla som bara växer ju närmare målet vi kommer . Många andra tycker nog precis tvärt om får jag för mej när vi rastar för sista gången ,folk går omkring och ser ut som dom ska dö när som helst, men alla är fast beslutna att ta sig i mål ,det är ju det som är grejen, man tävlar bara mot sig själv. När vi kommer i mål är det mycket folk som står och välkommnar oss, alla är trots 30mils cyklande mycket positiva även min sambo och jag. Min jobbarkompis Mats fick punka efter ca 3km ,fick vänta ganska länge på servicebilen, en lättare gammal knäskada gjorde sig påmind, men som den envisa man han är så tog han sig runt ändå, starkt Matte!!
Jag frågade honom senare på kvällen, efter en dusch och middag ,om vi skulle köra nästa år igen. Aldrig i livet svarade han, men nu så här efteråt när minnet av alla plågor har bleknat så är vi överens, vi kör nästa år igen. Och det tycker jag att du också ska göra.
maila mej om DU kört
loppet, eller är sugen att testa.