Konstnärlig orientering

Det engagemang för sociala och samhälleliga frågor som sysselsätter Friis under 70-talet och som också starkt kännetecknar hans bildskapande, medför att han ägnar sig åt några års universitetsstudier fram till 1983, vilket resulterar i en examen i samhällsvetenskapliga ämnen. Sina erfarenheter som lärare redovisar han i två böcker, "Ingen kan tvinga mig" 1983 och "Vår schizofrena skola" 1986, vilka båda röner stor uppmärksamhet, inte bara i skolkretsar, utan även hos föräldrar och skolungdom. Friis' bildskapande minskar följaktligen i omfattning under första delen av 80-talet. Främst uppehåller han sig med illustrationer och blyerts- och tuschteckningar samt en serie akvareller.

Ett antal innehållsligt sammanhållna tuschteckningar inspirerar honom till egna tolkningar i prosalyrisk form, vilket resulterar i boken "Testbilder" 1988. Flera av dessa teckningar blir under 90-talet underlag för grafik i små upplagor. Friis' tidigare dokumenterade kritiska syn på konstens mytologisering och på konstspekulation, resulterar i en satirisk miniroman, "Meditation" 1989. I början av 80-talet utförde Friis dessutom ett par undersökningar om barnteckningar, "Bedömning av barnteckningar" Lunds universitet 1980 och "Barns bildperception"  Lärarhögskolan, Malmö, 1993.