Att begripa eller inte begripa ett konstverk. Angående en recension av Pontus Kyander om David Svensson
SDS 02-04-10
|
I sin recension den 2 april av David Svensson, som Pontus Kyander ser
som ett exempel på en konstnär, vars konst inte behöver förstås,
gör han i förbigående ett uttalande, som i sig innehåller en rad intressanta
implikationer.
Påståendet som är skrivet med generaliserande emfas, implicerar att
ett konstverk t.ex. i en given situation kan låta sig
"förklaras fullt ut" av en given grupp betraktare. Då är
konstverket enligt P .K dålig konst. Men om det finns en avvikare i
betraktargruppen, en som ser något annat än de övriga, vad händer
då? Enligt P .K. blir då konstverket mindre dåligt. Men för vem
då? För alla i gruppen eller bara för avvikaren? l vilket skede i
tolkningsprocessen har ett konstverk "låtit sig fullt ut
begripas" och vem bestämmer när detta skede uppnåtts? Vad händer t.ex. med
P .K:s resonemang om någon påstår sig fullt ut begripa David
Svenssons installation? Det är ju faktiskt möjligt att någon kan
hävda detta och dessutom kan formulera sin tolkning i ord. Ingen kan
motsäga honom, eftersom det är omöjligt att falsifiera hans tes.
Konstnären själv har ju ingen uppfattning om vad han vill och bör
enligt P .K. inte heller ha det. Konstverket kommer då att bli
dåligt för avvikaren men bra för alla dem som inget begriper. Det är frestande att tillämpa P .K:s tes inom hans eget område.
|