|
År 1934 kom Max Ernsts
berömda collageroman "Une Semaine De Bonté ut på Jeanne Buchers
förlag i Paris.
Samma år publicerade John Heartfield sin månadsbild till "AIZ"
(Arbetier Illustrierte Zeitung) med rubriken "Så som på
medeltiden, så och i Tredje Riket", föreställande Göring som
bödel.
Både Max Ernst och John Heartfield, vilka var födda samma år (1891), arbetade
med collage under förkrigstiden. För Max Ernst var collaget dock bara en av
många konstnärliga arbetsmetoder, medan det för Heartfield var hans huvudsakliga
och under den aktuella tiden hans enda uttrycksmedel. En annan skillnad var
tekniken. Som förlagor utnyttjade den förre främst reproducerade xylografier
ur tidskrifter som t.ex. "La Nature" och Magasin Pittoresqe,
medan den senare använde sig av både fotografier och
reproduktioner.
Istället för fotocollage används därför, när det gäller
Heartfields senare produktion, begreppet fotomontage.
Max Ernst var född och uppvuxen i Köln, men drogs i olika omgångar till Paris,
där han bosatte sig 1922. I Paris etablerade Max Ernst kontakter med
"Dadagruppen" och senare också med Breton och surrealisterna.
Heartfield föddes i Berlin och stannade där fram till 1938 , men hade
också, via George Grosz, fått "känningar" av Dadaism och skapade tillsammans med
Grosz någon slags tysk variant av denna. Här upphör likheterna. Max
Ernst mottogs av surrealisterna armar och inlemmades i en centraleuropeisk
surrealistisk konsttradition. Hans konst provocerar visserligen moralen och
den goda smaken hos borgerligheten, men tas snart om hand av tongivande
gallerister i Paris. Det provokativa och revolutionära dra get i hans konst riktar
sig främst mot etablerade konventioner och "sanningar" inom konstsfären och
har därför lätt förvandlats till ny upplevelsekonst för
kultureliter.
John Heartfield valde en
annan väg. Redan 1915 lärde han känna George Grosz, en bekantskap som
skulle få en avgörande betydelse för hans fortsatta konstnärskap. Grosz's fräna och satiriska bilder, riktade mot militarism och borgerligt bigotteri,
gjorde ett så starkt intryck på Heartfield att han brände hela sin tidigare produktion.
Han började nu experimentera med en annan teknik -collage - som bättre
passade in i hans nya friare ambitioner. Tillsammans med Grosz utgav han
under början av 20-talet flera dadaistiskt influerade collage och blev medarbetare
i den satiriska veckotidningen "Der Knüppel", men det var först 1924 som Heartfield
använde fotomontage till en direkt politisk handling genom en i Malik-bokhandelns
skyltfönster utställd bild med titeln "Efter tio år, fäder och söner 1924". Detta
var inledningen till hans sviter av satiriska och provocerande fotomontage,
vilka främst gisslar den gryende nationalismen och överhetens maktmissbruk.
År 1927, då AIZ införde koppartryckstekniken, kunde Heartfield nå ut till stora
folkmassor med sina budskap, men hans viktigaste insats kom att Inträffa under
30-talet med nazismens uppdykande på den politiska arenan. Det var då hans
bilder kom att bli en maktfaktor och hans satir kom att fungera som avrättningar
av den nazistiska ideologin. Det var också då som han utsatte sig för personliga
risker. Heartfields geniala avklädningar av Göring, Goebbels och Hitler under
1931-33, då han ännu bodde kvar i Berlin, var givetvis inte riskfritt och i april
1933 slår SA (den tyska halvmilitära organisationen, de s.k. stormavdelningarna)
till mot hans lägenhet. Heartfield tvingas fly till Prag där han får möjlighet
att arbeta vidare för sitt gamla förlag och AIZ. 1938 kräver nazisterna att
Heartfield skall utlämnas från Tjeckoslovakien, ett krav som regeringen vägrar
efterfölja. 1939 blir det dock nödvändigt för Heartfield att lämna landet och
han flyr nu till London. Därmed var det slut på hans möjligheter att arbeta
som agitatorisk konstnär. Hans gamla medarbetare var skingrade, hans tidigare
distributionskanaler fanns inte längre tillgängliga och tidvis var han själv placerad
i interneringsläger. 1946 återvänder Heartfield till Tyskland (Leipzig), flyttar
till Östberlin 1956 och avlider där 1968.
Givetvis kan man se Heartfields produktion under åren 1930-38 som ett tidsdokument,
och kan som sådant avläsas och förstås i dagens kamp mot fascismen. Åtskilliga
fotomontage återger en specifik historisk situation, t.ex. i bilden om Riksdagshusbranden
1933 där Göring påstås vara anstiftaren eller i den suggestiva bilden av Hitler
med fredsduva. Men det finns också andra bilder som fungerar tvärs igenom
årtiondena och som riktar och skärper blicken mot sjukliga företeelser och
ideologier även i dagens värld. Exempel på sådana montage är de som tar upp
den offentliga lögnen, förhållandet mellan rustning och krig, diktaturer och
dess medlöpare, rasism och liknande.
Medan Max Ernsts surrealistiska och psykoanalytiska
collage är objekt för sofistikerade tolkningar och suggererar till estetiska
överväganden fungerar John Heartfields montage som subjekt för aktivt ställningstagande
och handling mot olika former av maktövergrepp.
Allan Friis. 1995
Kontakt
Fler
artiklar av Allan Friis Introduktion
|