|
Angående Barton Lidice Benes' utställning på Galleri Thornberg i juni 1994 SDS 94-06-16 I samband med turerna kring den s.k. HIV-konsten av Barton Lidice Benes, lyckades galleristen Thornberg I en intervju i SDS den 9 juni, förmodligen helt oavsiktligt, belysa komplexiteten I konstbegreppet och konstgallerifenomenet. Hans yttranden, så som de refererats i SDS, avslöjar dessutom antingen en ideellt betingad aningslöshet eller en krass ekonomisk cynism. Vad gäller konstbegreppet så tycks Thornberg ansluta sig till den definition som säger att allt som visas i ett konstgalleri och som av en konstnär eller av någon annan benämns som konst, är konst och ska bedömas som sådan. Följaktligen är Benes' besmittade hiv-blod i behållare, konst så länge de exponeras i gallerisammanhang och benämns , som konst. Detta är oantastligt. Det är således konst som Thornberg visar j sitt galleri. Huruvida Benes' blod, uppsamlat i provrör av läkare i t.ex. sjukhusmiljö också är konst kompli- cerar bilden och skulle, om detta utnyttjas av företagsamma gallerister, kunna resultera i en del pikanta juridiska tvister framöver. l den konstnärliga helhetsupplevelsen ligger också den potentiella hotbilden om blodets farlighet. Den konstnärliga upplevelsen byggs ju upp och får sin suggestion av denna vetskap. Upplevelsen får helt enkelt sin näring av den mentala chock som ligger i vetskapen om denna ohyggliga dödens redskap. Nu har virologer i Lund tvingats desarmera konstverken genom att göra dem ofarliga. Genom en enkel uppvärmningsprocedur har blodets potentiella farlighet förvandlats till ett helt vanligt blods harmlöshet, vilket som helst. Frågan blir då om "HIV-konsten" fortfarande är konst? Att det inte längre är HIV-smittat är ju klarlagt, liksom att det definitionsmässigt inte är samma konst som förut. En annan fråga blir givetvis om inte köparna egentligen betalat för en annan konst än den de nu får. Efter gängse psykologiska marknadsekonomiska premisser borde värdet på "konstverken" nu bli betydligt lägre. Vad gäller aningslöshet och cynism så kan dessa egenskaper bedömas utifrån följande yttrande av Thornberg. "Det här är tuff konst, som kräver ett kraftigt konstintresse och ett kraftigt engagemang. Har man inte det köper man inte". Var och en som något så när är insatt i konstmarknadens mekanismer förstår givetvis att här handlar det mindre om konstverk och konstupplevelser än om mediala sensationella köpobjekt och spekulationer. Det faktum att galleriet har haft 10 gångar mer besökare än vanligt och att människor som normalt inte går på konstutställningar har lockats dit, bevisar att utställningen först och främst är ett spekulativt medialt objektarrangemang.
Allan Friis 1994 |