Under rubriken "Grovt tänkande'. visar Lunds Konsthall en installation av amerikanen Richard Nonas. Rubriken har översatts från engelskans "Crude Thinking". Om man tar del av Nonas' texter i katalogen och försöker sätta sig in i hans installation, så förstår man att den svenska översättningen är missvisande. En mera korrekt översättning av "Crude Thinking" och mer tillämplig för installationen borde vara "Obearbetat tänkande".

Nonas menar att tänkandet skall s.a.s. vara befriat , från alla kulturella överlagringar och tillfälliga civilisatoriska konventioner. Konstnären skall försöka undersöka och bekräfta "tinget i sig" och ha ett omedelbart, vardagligt förhållningssätt till sina objekt. Han anser att språket, kulturen och tvånget att kategorisera, analysera och klassificera, så som den intellektuella traditionen bjuder, hämmar och begränsar det ursprungliga och orörda tänkandet. Mot detta europeiska tänkande sätter han det amerikanska, som bejakar friheten att ifrågasätta de begränsade strukturer som alltid finns inneboende i språkliga och kulturella koder. Enligt Nonas har senare tiders konstnärer i USA sökt det ursprungliga, det obearbetade och revolterat mot samhällets symboliska förtryck. Intressant är att se hur han själv tillämpar sin bärande idé, så som den blir synlig i Konsthallen. Helt i linje med sin filosofi utnyttjar Nonas till synes helt obearbetat och naturligt material som skiffer, stål och trästockar av björk. Den enda bearbetningen är sågningen av björkstockarna respektive skiffern. 

Stockarna har placerats två och två i flera parallella rader, den en lutande över den andra med ena ändytan vilande mot golvet. Med minimalistisk påstridighet upprepas samma objektkonstellation i hela konsthallen med undantag av ett par vilopunkter i annat material. på väggarna sitter mindre  skifferplattor också hopfogade två och två, arrangerade i flera rader.

Nu menar Nonas, att man genom användandet av ursprungliga "ting" som "enda förebilder för skulptur" lyfter fram deras inneboende, obearbetade tillvaros tillvaro. Förutom det triviala i handlingen och i den förutsatta idén att grova trästockar föder ursprungligt, vardagligt tänkande, så är Nonas' resonemang tveksamt. Ingenting i naturen existerar i s.k. ren, obefläckad form. Människan har redan applicerat sina föreställningar på för henne kända objekt och dessa föreställningar dikteras av den sociala och kulturella kontext som individen fostrats i. Detta är elementärt. Man kan t.ex. peka på ordet snö, där vi endast har en ger eskimåerna ordet ett flertal olika betydelser beroende på sammanhanget. Vad beträffar björkstockarna så är de redan i sitt ursprungliga skick en kulturprodukt. När de placeras i en konsthall förvandlas de genast till något annat. Stockarna mytologiseras, blir konstprodukter och objekt för upplevelser och tolkningar av en förväntansfull konsthallspublik. Om reaktionerna blir positiva eller negativa har i det här fallet ingen betydelse. Varje individ har sin egen sociala och kulturella historia som styr den sortens reaktioner. Men för alla finns ju konsthallsinstitutionen som ett välintegrerat kulturellt, socialt och mytiskt fenomen och kan inte tänkas bort oavsett vilket sorts tänkande man än refererar till. Att jag sedan associerar träarrangemangen  på väggen till X och V kromosomer och trästockarna på golvet till kanoner är i det här sammanhanget irrelevant.

Allan Friis Okt. 1995

Kontakt

Fler artiklar av Allan Friis

Introduktion