För mig är det så väldigt mycket. T. ex att låta människor runt om mig vara som de är, utan att tycka att de ska vara något annat än det de är. Det du ger ut får du tillbaka, vare sig det är tanke eller handling, så jag brukar försöka tänka mig för först. Det lyckas ibland. Är det uppriktigt känd känsla som kommer i från hjärtat så kommer du att få den tillbaka mycket starkare än du ger ut, och nödvändigtvis inte av den som du kände detta för, utan det kan komma från ett helt annat håll. Det ser i alla fall ut så. Du vet inte vad som styr händelserna i den högre sfären. Från allt levande så strålar det kärlek ned på alla, och det är bara att öppna sinnet och ta emot den. Det är svårt ibland att känna sig kärleksfull när man blir arg på någon man tycker om, när de ställer till det för mig. När man har blivit arg och det har lagt sig, ångrar man sig genast att man blev så arg på den andre. Men blir man inte arg eller rättare sagt inte visar det så undanhåller man den upplevelsen för den andre, vem har givit dig eller mig rätten att ta bort den upplevelsen från den andre. Det är absolut inte kärleksfullt. Det lyckas bättre och bättre för varje år som går. Det är långt kvar till fulländning, och utan att verka allt för pesimisstisk tror jag att man aldrig når dit, och det tror jag inte jag vill heller. ;-) |