Idag fyller lillfia 8 år !! HIPP HIPP HURRA. Närmare bestämt så kom hon till världen klockan 13.00 här i Nynäs, vi hann ej in till ngt BB då hon hade SÅ bråttom så på vår vårdcentral med ambulanskillarna o en kirurg kom hon.Kirurgen var van med förlossningar, MEN då kejsarsnitt så de sa ej så mkt , vilket jag gjorde , helt utan ngn smärtlindring. Men jag hade att välja på vårdcentralen eller i ambulansen mellan hemmet o bb o jag vet hur Nynäsvägen ser ut , guppeti gupp gupp. Men allt gick bra o nu är hon 8 år !!

Sedan den snabba förlossningen på ca 45 minuter totalt från 1:a känningen till nedkomst har hon fortsatt att ha bråttom :)

Tyvärr har vi ej vädret med oss, ännu , hoppas det spricker upp. Men jordgubbstårta blir det !

Senare...

Sådär ja nu är alla paket öppnade o släkten har varit här o grattat henne stort. Rik som ett troll blev hon på kuppen, skojade med henne o sa att nu får hon väl bjuda oss hela veckan , men då ni kom snålheten :))

Vi har i alla fall fått sitta ute, under taket med infra , men det var ganska ljummet i luften.

Nu ikväll kommer det att bli tidig läggning för mig, jag är helt slut i hela kroppen.Igår frestade det på att vara ensam hemma helt o idag haft hela huset fllt, snacka om kontraster.

//Annelie

<<Högst upp>>

Grattis svåger på 35 årsdagen!

Det är ej av skrockhet jag inte skrev igår utan pga att allt !!!!!! pajjade härhemma igår pga åskan o blixten. Trådlösa telefonen slogs ut, tv stack, datorn med modemet small. O jag satt lyckligt ovetande på sjukhuset o fick ej reda på ngt förrän allt var försent !! :((

Så nu är en NY dator inst. men alla mailadresser o favoriter och vänner på ICQ är BORTA. Så nu vet ni varför jag ej tar ngn kontakt.

Så igår var det i dubbel bemärkelse fredagen den 13:e !!

Jag var ju till sjukan för att ta en spruta, men passade då oxå på att kolla kolesterol , blodsocker o blodtryck. De två första var helt ok , men blodtrycket vara alarmerande högt. 170/100 jag brukar ligga på 110/60,70. Trots vila 2x45 minuter så sjönk inte det värdet. Så nu måste jag  tillbaka på Måndag igen. KAN ha med medicinen jag äter att göra men vi får se.

Senare ...

Usch nu är man ensam hemma ...med blandade känslor. Mannen åkte o plockade hem barnen o stack sedan till sin bror som fyller 35 idag. Har LITE svårt att koncentrera mig på ngt . MEN jag har i alla fall fått i mig lite mat , brukar kunna slarva med det annars när jag är ensam. Har rast 4 kg sedan dagen innan midsommar, utan ändrade kostvanor.

Läs o begrunda detta:

Livets stenar

En filosofiprofessor stod framför sin klass och hade några grejer upplagda framför sig på katedern. När lektionen började, tog han upp en stor tom glasburk och började fylla den med stenar med ca 5cm i diameter.

Därefter frågade han klassen om burken var full?

Klassen höll med om att burken var full.

Så professorn plockade upp en låda med grus och hällde dessa i burken. Sedan skakade han på burken lite lätt.Gruset föll naturligtvis på plats mellan de större stenarna. När han hade skakat klart frågade han klassen igen om burken var full?

Studenterna höll med och skrattade.

Nu plockade professorn upp en låda med sand och hällde denna i burken. Självklart fyllde sanden igen de övriga håligheterna.

"OK" sade professorn, "Jag vill att Ni skall se på denna burk som era liv. Stenarna är viktiga saker- eran familj, eran partner, hälsa, barn, saker som om allt annat var förlorat och endast dessa fanns kvar, så skulle ditt liv fortfarande vara fullt.

Gruset är andra saker som har betydelse, ditt jobb,ditt hus , din bil etc. Sanden är allt annat, de små sakerna i din tillvaro".

"Om du häller sanden i burken först, finns det inget utrymme för grus och stenar. Det är likadant med ditt liv. Om du spenderar all din tid och energi på de små sakerna, kommer du aldrig att ha plats i ditt liv för saker som är viktiga för dig. Observera noga de saker som är vitala för din glädje. Lek med dina barn.
Ta dig tid att gå till läkaren. Tag med din partner ut för att dansa. 

Det kommer alltid finnas tid över för att gå till arbetet, städa, bjuda hem vänner på middag och gå ut med soporna. Se därför till de större stenarna först - saker som verkligen har
betydelse. Bestäm dina prioriteringar. Resten är endast sand".

//Annelie

<<Högst upp>>

Känns som om det är mitt inatten (09.15) Men jag har sovit illa o blev väckt av telefonen. Vet inte vad som sker. Men jag har mkt att prata med psykologen om , o så har man bara 45 minuter på sig , så redan nu känner jag mig stressad för det mötet 15.30.

Nu vill jag verkligen hoppa av tåget, jag vill inte resa så här mer. Mår sämre o sämre får sedan en bra dag o så kommer smällen tillbaka. Känns som om jag ej var värd den där bra dagen. Medicinen har jag nu ätit i 5 veckor (tror jag) svettningar som en klimakteriekossa o det enda jag kan märka som positivt är kanske  ngt lugnare humör. Men resten då ? All hjärtklappning, oro , ångest .... Kommer jag att ha det så här ? Varför just jag ? 

Den där inspirationen jag hade för ett tag sedan, den är som bortblåst. Nu är jag mer apatisk än någonsin. Orkar knappt ens städa / laga mat här hemma. Tur barnen ej är här. Jag har glömt bort att äta. Igår åt jag 1 macka o ett glas nyponsoppa är inte hungrig, men ändå är jag ju det. När mannen ställde sin tallrik på bordet fick jag kräk känslor av matlukten. Luktlös mat kanske skulle fungera ??

Vi bestämde igår att han o barnen åker till hans bror på lördag o grattar , jag är hemma. Jag sa att jag ville ha hem barnen , de har ju varit borta sedan i Måndags , men de vill ju så klart träffa sina kusiner, vilket jag förstår. Så de tre åker. han sticker nog redan vid 14 tiden , då det startar vid 15 tiden... Får se hur o var jag beter mig då. Men jag vet att skulle jag följa med så skulle det ej bli positivt, känner mig som ett monster just nu !!

Senare...

PUFF mötet med psykologen var tufft ! Dessutom är hon med nästa vecka bara sedan går hon på semester. MEN jaq har fått ett nummer som man kan ringa om man vill ventilera sig, vilket jag uppskattar. Ofta är det nattetid jag grubblar som mest. Men vi ses nästa vecka , sedan får jag klara mig på egen hand i 3v... Mannen har då semester så jag hoppas allt lättar lite.

Mannen var ju med idag , vilket han faktiskt kan behöva. Han får ju både den ena o den andra kängan här hemma. Ibland är han förtjänt av den :) Ibland är han bara ett oskyldigt offer. Men han får ju oxå höra att det mesta jag klagar på härhemma o det jag känner är helt rätt. Vilket jag uppskattar. För det kan kännas som om han ibland tror att jag fejkar tillståndet.

//Annelie

<<Högst upp>>

Kan INTE sova , sitter o lyssnar på Tomas Ledins samlings skiva 1972-2001 .... många minnen från hans låtar kommer upp. Helt klart köpvärd :)

Ibland känner jag bara för att ge upp , men så säger den "nyktra" halvan av kroppen:Nä "Ge upp"  tänker jag inte, men det blir som tillbaka steg ...man tror o hoppas att man kommit över ena hindret o VIPS så är man på ruta 0 igen :(

Jag vill be om ursäkt för att jag spytt ur mig så mkt de senaste dagarna ! Det har verkligen känts som om jag varit en böld i Ä*let på en cykelsemester på er alla. Men detta är å  andra sidan min verklighet nu ! O jag .Vet oxå att jag kanske ej skall be om ursäkt, det är ju ni som kliver in här o läser :) O jag skriver vad jag vill

Jag VET att mkt av mitt "hjälpande" är en flykt från mig själv. Jag vill helt enkelt ej be om hjälp. Så då "klagar" jag o får hjälpen , slipper be om den , låter säkert helsjukt, men så är jag !

Härhemma "flyr jag in i ngt tomt rum" när jag mår dåligt istället för att säga "HJÄLP MIG JAG MÅR DÅLIGT" . Det var bara några veckor sedan äldsta dottern ville veta mer om min sjukdom så vi satte oss alla o pratade .... Mannen min höll på o baxna !! Han trodde inte sina öron , han kanske trodde jag hade magsjukan ;) 

Ja jag vimsar väl runt  i sommarhettan ett tag , ser ni ngn "mystisk" person så är det säkert jag som smyger runt hörnen ! Tur man har sina mörka solglasögon .... "Bakom mina solglasögon kan jag va´mig själv" .... Nä jag skall kanske försöka få mig ngn timmas sömn , o se lite mer vaket på det hela, men pigg är man inte, varken nu eller på dagen , fattar ej vart gaisten är ???????

Sovit skit inatt max 2-3 timmar. Kollade pulsen, den låg på tok för högt , hade ju en hemsk hjärtklappning i morse.

Varit hos en släkting idag o rensat en del groll och oklarheter ... Kändes både bra o jobbigt. Svetten lackade som om jag sprungit en helmara. Just nu vet jag varken in eller ut.

Igår faxade jag iväg 5 st A4 sidor till min bästa vän från mina tankar.... Vi pratade  idag o hon sa :NU kan jag nästan förstå dig ! Hon ville ha mer. Hon försöker o försöker att förstå mig , men hur skall hon klara det när jag inte förstår mig själv ?

På lördag fyller mannens bror 35 o vi är ditbjudna på grillfest. JAG vill verkligen inte åka dit , men jag vet att mannen vill. Jag sa till han att jag vill stanna hemma , med eller utan barn. Men att han helt klart skall åka om han vill. Sova kvar eller komma hem. Vi får väl se hur han gör. Jag har INGET emot dem (svägerskan o svågern) men jag känner mej i usel form. Lätt då att "förpesta" stämningen för de andra.

//Annelie

<<Högst upp>>

Nu är lillebror på väg in till sös för prover, så nu är man oroad igen , håller tummarna för honom. Vill ej gå in på några som helst detaljer.

Sovit hemskt dålig inatt igen mardrömmen från igår natt upprepade sig. vet inte var jag skall ta vägen !! Vill eg. bara rymma ner till havet o sätta mig på en klippa.... men orkar inte ta mig dit ens, trots att det är bara några minuter ifrån mig

Jag vet att jag borde fokusera mig mer på mig själv, men har svårt för detta. Skall till psykologen på Torsdag , det kommer att bli tufft. har för mkt inom mig nu o vet inte riktigt hur jag skall släppa ut allt.

Senare....

Nu har lillebror hört av sig, det var det han befarade. Inget farligt iof men tillräckligt omständigt o bestående.

Med hjälp av mannen har jag nu kopplat ena datorn till stereon o så har jag gjort en playlist med 84 låtar som jag nu kan poppa på stereon.

Musiken är min räddning när jag mår dåligt !! Suttit o gjort Mp 3:or av min favoritmusik o samlat alla dessa.

Jag är så arg på allt o inget ! Jag som alltid varit den starka/glada/sociala mm Kan ej riktigt acceptera att det blivit så här ! Jag vill ej anpassa mig , jag vill vara som vanligt. Även om jag "nyktrat till" lite iom tillståndet !

Funderar mkt på detta VARFÖR ... men hur jag än resonerar så finner jag inga svar. Deprimerad ? varför blev jag det ? Ja där kan jag hitta en del eventuella anl. Men all stress o oro som rör till allt... Blir alldeles svag i kroppen. O detta FATTAR INGEN som inte varit med om detta. kan sitta o "le" men ler jag eller munnen ??

//Annelie

<<Högst upp>>

Sovit illa som tusan inatt , drömt mardrömmr o varit orolig vet ej vad det kan ha varit.

Får ta itu med mig i em. nu skall jag o barnen äta lite frukost o sedan packa , de sticker till framor o farfar i em. O blir borta en vecka ungefär. Delade känslor, skall bli skönt att bara få rå om sig själv, att inte ha ngn annan att ta hänsyn till. Samtidigt så funderar jag MER när jag är ensam, stressar upp mig själv.

Ses senare kanske ...

JAG GER UPP !!!!

För ett par veckor gav sig ena plattan på spisen, köpte en 3 år gammal "ny". För en vecka sedan gav kylen upp. Nu idag när jag torkade av köksbordet kraschade det till bakom ryggen på mig , fönsterrutan sprack !! Den exploderade men tack o lov "bara" på utsidan ! Fick ringa en glaskille,ca 1200:- !! "TUR" att det "bara" var det smala vädringsfönstret *SUCKAR* Glaskillen sa att den expanderat pga av värmen , o det kan ju stämma.Morgon o förmiddagssolen ligger på där o i morse var den upp i nästan 40 grader när det stekte på rutan, tro F*N att den gav vika, jag hade ju gjort det o satt i en kall dusch halva fm.

De brukar ju iof säga att en olycka sällan kommer ensam !! Men nu är det jobbigt ! 

Inte nog med att jag har det tufft med mig själv, ekonomin börjar bli märkbart knaper nu ! Låter ju trevligt 2v innan mannen skall gå på semester !

I em hämtade svärföräldrarna barnen, det var med blandade känslor. Men det skall bli skönt att få rå om sig själv ! HOPPAS nu att mannen tar tillvara på detta tillfälle o PRATAR med mig om det jag så länge velat ... Nu har vi ju tid. Iof så jobbar han ännu , men vi har inga barn att ta hänsym till. Jag har MYCKET som jag vill ha ur mig, kan ej bara glömma , glömma, o förtränga !

//Annelie

<<Högst upp>>