Grrrrr vad arg jag är , redan innan man klivit upp. Vi var ute en stund på gården här igår kväll o spelade kubb med grannarna sedan satt vi hos oss till 01.30 ungefär. Det var vi o två grannpar till vi började med kubb, men ni får inga res. :)) Sedan flyttade vi in oss på vår framsida. Tjejerna satt hos oss o spelade kort o grabbarna var hos grannen o lattjade ! Allt var trevligt, med rött vin o grogg.

07 i morse gick ngns billarm 3 ggr !!! Det är inte första gången !! Ngt måste vara knas med denna bil !!

09 kastade grannen pil,inte heller det gjorde mig glad idag.

Vet ej om jag är kinkig, men 09 en söndagmorgon ? Hur resonerar ni ? JAG låter inte mina barn barn gå ut då ej heller ringa ngn. Nu är ju de iof sömntutor men som mindre hände det att de var vakna.

Så de trevliga minnena från gårdagkvällen förvandlades snabbt i irritation o ilska.

Nu är det bara jag som är vaken men barnen valnade oxå av larmet men de lyckades somna om igen, de behöver sova ,de var uppe med oss.

//Annelie

<<Högst upp>>

Sovit illa o svettats mkt.Vet inte varför jag börjat sova illa igen , somnar rel.snabbt men sover o vaknar många ggr per natt o är orolig.

Igår var jag o barnen o handlade lite (mycket) Äldsta dottern behövde lite saker, bl.a tofflor. Jag tog fram 37/38 o trodde att de skulle bli bra ... Nä 39:or krävdes på den foten !! HALLÅ !! Hon är snart 11 år o har snart min skostorlek , 40 , o snart är man väl omvuxen oxå. Jag är 170 hon är 158. Trodde detta med skorna var pga liten sko , men jag får ner foten i den ! Ojoj !!

Nu har mannens sem. börjat skall bli intressant att se vad händer o sker. Ja jag är lite orolig att han tar riktig semester så jag blir "trebarnsmamma" men jag hoppas inte det.

Återkommer

Varför är jag alltid irriterad o ledsen ? Sällan jag kan vara riktigt GLAD ! Visst kan jag skratta men sällan inifrån hjärtat utan mer "på låtsas". Att ständigt gå omkring med en orosklump i magen o vara irriterad tär ju enormt mycket på mina krafter. Men jag vet inte hur jag skall komma loss.

Jag vet mig att jag får höga krav på mig själv, men det är en sak att veta det med kroppen o en annan med huvudet ! Gäller att få allt att kunna samarbeta.

Jag kan nästan ibland fundera att jag är kanske värd detta tillstånd, ngt illa jag gjort innan i mitt liv ? Men jag har svårt att komma på vad det skulle ha varit ... tycker att jag alltid varit en ganska reko individ.

När jag försöker få förståelse, tröst o ömhet så kan det kännas som att just DÅ flyr alla iväg från mig. Är det mig eller dem ? Ja jag vet inte.

Många har frågat mig VAD är en depression. Enkelt beskrivet så här:

En patient som får diagnosen klinisk depression har haft minst fem av¨följande symtom oavbrutet under en tvåveckorsperiod:

//Annelie

<<Högst upp>>

Sovit förjävligt inatt ...ngt är det som spökar men jag vet ej vad. Kan vakna svettig, ledsen,arg , med frossa o hjärtklappning. Men jag minns inga drömmar.

Har lovat barnen att åka till grannkommunen idag o handla.Så det är bara att ta på sig "masken" det är ju inte deras fel att man sovit illa.

Den äldsta behöver tofflor o en ny bikini o den lilla fick en klänning när hon fyllde år som vi skall byta , fel storlek.

Har funderat mkt på min ilska o irritation. Tror att det är delvis pga att jag ej kan acceptera mitt tillstånd all ggr. Samt denna kommunen .. Det är såååå många som bara gissar o tror sig veta vad jag är för en filur. Varför inte fråga mig istället ?? Jag har oxå fått veta en del namn på de som jobbar på samma arb.plats som min man att de ofta läser denna ?! Förstår inte intresset bara ? Frågade mannen , men han visste i vanlig ordning inte något... :) Kan inte ni maila o berätta så kanske jag blir lite klokare ?! 

Jag kan förstå om en o annan okänd kommer in , eller de som känner mig eller kanske t.o.m lever i samma tillstånd men ... Ja eg. bryr jag mig inte , jag skriver inte för ngn annan än mig själv så.

Sitter o funderar på hur en del prioriterar ,,, en del är verkligen egoistiska i mina ögon. Det är bara jag jag jag ... så som vården vill att jag skall vara , men det går ju inte , man kan ju såra så många på vägen. men märker de människorna de ? Är ögonen öppna ? Visst är det bra att tänka på sig själv, men inte till kostnad av andra.....

Skriver senare förmodligen

//Annelie

<<Högst upp>>

Idag är lillfia med mannen på jobbet, undrar hur mkt som blir gjort då ? Så jag o storfia är ensamma hemma, härligt faktiskt. Synd bara att vädret är som det är. Grått o regnigt !! Ingen vidare sommar nu inte.

Har sovit oerhört oroligt inatt, vaknat flera ggr o t.o.m vaknat av att jag gråtit !? Vet inte vad det är ? 

Kan det vara mina känslor som är i uppror ? Jag vet varken ut eller in. Men jag vill ibland bara få vara som ett barn. krypa upp i ett knä o bara få gråta.

Känner mig så enam , fast jag har både vänner , familj o min psykolog. Är inte det minsta nöjd med mig själv. Tycker inte om mig , vill inte finnas i min kropp. MEN jag menar inte att jag ej vill finnas.

Huvudet känner sig drogad o utsliten medan kroppen är speedad som om det gick på högvarv *suckar lite*

Dagens krafttag är gjort. Jag har frostat av frysen ! Har en liten extra frys med bara glass i så där stoppade jag in maten, bra så här innan man börjar hamstra igen. Så nu skall jag bara ta golven oxå , det vart små fotavtryck i köket :) Känner mig SÅ duktig även om frysen i sig sköter mkt själv så.

Dammsugit o tvättat golven har jag gjort. Sedan när jag var igång tog jag tag i gräsmattan oxå. Solen tittade ju fram här mitt på dagen. Så nu är både kropp o huvud i takt=Slut !! :) Men jag är glad att jag förmått mig att göra ngt.

Senare ...

Ja jag vet inte hur denna sommar kommer att bli. Jag hade sett fram emot en lång o skön semester o så kom allt detta. Just nu har det varit lite för mkt motgångar.

Spisen gick sönder, kylen la av, fönstret expanderade, blixten tog en telefon, en dator o tv:n. Plus min lillebrors sjukdom o så ovanpå detta skall man ta hand om sig själv o vila. Jo ni , det är ju enkelt eller hur ? Även om man hade varit frisk hade det varit en tuff situation !! 

Hade en låååååång diskussion idag med en nära vän som sa åt mig att SLUTA tänka så mkt på alla runtomkring mig. Ja  det är ju oxå enkelt ?! jag bryr mig ju.

Förra veckan kom grannen som är sjuksköterska o frågade om hon fick ställa en personlig fråga, visst sade jag. Jo jag undrar om du är dålig Annelie ? Hmm..nja inte så så där lite pannknack blev mitt svar. Nä sade hon jag menar allvarligt dålig ? Hmm.. vad var detta ? Till slut tar hon ordet i sin mun , Annelie är du deprimerad ? O jag som trodde jag lurat mina grannar ?! Ja där ser man ... Glad ändå att hon lyckatdes genomskåda mig ... Hon är en mysig granne. Som jag mer än gärna pratar med.

//Annelie

<<Högst upp>>

Fullt upp idag . Först kolla upp blodtrycket , sedan psykologen , sedan blodtrycket i em igen....

Som jag skrev igår , skall jag börjar rå om mig / bry mig om mig själv mer nu. Sluta sätta de flesta för mig själv. Jag har insett att det skadar mig , det är en flykt från mig själv, o det skadar mig mer än hjälper.

Enkelt kommer det säkert inte att vara , men jag har insett att jag måste ROTA i allt mitt inre o ta ett kliv i taget.

Väninnans dotter har sovit här inatt , men det flöt på så bra igår o imorse så. De somnade strax före 22.30 o sov i alla fall till 08 imorse o smög då ner i v-rummet.

Mannen var ju på DN galan igår , vet ej när han kom hem riktigt somnade tidigt igår för en gångs skull. O nu på morgonen är han ej så pratglad ....

Nä dax att göra sig iordning om man skall hinna. MÅSTE bara få ner blodtrycket annars blir det inte kul...

Två av dagens tre uppdrag utförda. Blodtrycket för högt (190/85) o psykologsamtalet. Ni skall se mitt huvud (inuti) tror det ser ut som en myrstack ... allt bara susar o dusar känner mig alldeles yr ! Berättade för psykologen om min nya strategi o det mittogs av förtjusning ! Hon sa att det var ett mkt klokt beslut , bara jag orkade genomföra det oxå , så pressen ej blev för hög på mig själv. Jag skulle sluta grubbla så mkt sa hon , det gör ju hon o jag :) 

//Annelie

<<Högst upp>>

Kollade mitt blodtryck, ännu för högt 165/90. Skall fortsätta kolla det hela denna vecka så på Måndag ta kontakt med hon som skrivit ut Efexor åt mig. De är /kan vara blodtryckshöjande. 

"KUL" att vakna på morgonen o vara IRRITERAD undrar vad som sker i min kropp just nu ? 

Inget som verkar så där jättekul just nu , gör det mesta i slowmotion bara för att ... Har tappat gaisten helt tror jag. Visst kan jag dra på smilbanden men det känns ej äkta på ngt sätt.

Har dock bestämt mig att jag SKALL fixa detta här o nu. Kraschade eg. 1:a ggn redan 1997 då jag var på väg in i ett skyltfönster med bilen , visste knappt att jag körde bil. Kom in på sös med vård o allt, 3 v senare satt jag i skolbänken igen , pluggade på Komvux o gick igenom allt jag missat o blevminst godkänd på allt. Envis ? Nej !! :)) Nu får jag hantera smällarna annorlunda , även om jag blir sur o pressad samt irriterad !! Men jag ska fixa detta , så är det !!

Ibland funderar jag t.o.m på att ta deras erbjudande om att lägga in mig på psyket ,,, Jag får panik !! Vad händer ?? Skall jag behöva droga mig för att orka överleva ?

Önskar bara att jag fick lite mer förståelse o hjälp av de nära o kära men de är ofta som ??????

Stortjejen sitter o ser på Vintergatan, den lilla sover ännu. Hon kan sova ofta o länge , avis på henne. Jag fick gå upp med tuppen :) för att kolla trycket.

Nä jag skriver mer senare , skall fundera lite o sparka i en vägg eller något först ... känner mig så arg ?!?!

Senare...

Jag har kommit till insikt med att jag ej kommer att orka bära upp mitt “hurtiga jag” Jag känner o vet med mig att mycket av detta är en flykt ifrån mig själv !

Fr.o.m NU kommer jag att sluta ljuga för mig själv o min omgivning. Jag kommer att visa upp mitt rätta jag ! Det mående jag har för stunden.

Jag vill inte att ngn skall tycka synd om mig , men jag mår förjävligt. Jag är helt enkelt rädd för mig själv, hur bra är det ? Jag antar att jag är rädd för tillståndet o har nu äntligen insett att det inte finns några genvägar till ett bättre mående , snarare bara senvägar. Så nu skall jag ställa mig på ruta noll o ta ett kliv i taget ....

//Annelie

<<Högst upp>>

I natt har jag banne mig knappt sovit en blund ! Vet inte vad det är som spökat !? Kanske kontrasterna i helgen , från ensam till hela huset fullt. Men ena gången vaknar jag o är svettig o pannknack för att i nästa vakna med frossa o magont. MYCKET som snurrar i mitt huvud.

Vill jag komma tillbaka till mitt gamla jag ? Vad är det jag vill ändra på ? Varför har det gått som det har gått ? Varför har jag så svårt att be om hjälp ? Varför är jag så misstänksam ?

Nu är det mannens sista arbetsvecka , sedan skall han vara hemma i 4 veckor, kommer det att bli skönt ? Eller kommer det att bli jobbigt att vara så nära inpå varandra ? Ja jag vet ingenting !

Klart jag vill att han skall vara hemma , men jag är så rädd att sabba ngt. Nu i Lördags när jag var ensam hemma så hade jag innan bestämt mig för att det skulle bli SKÖNT ! Men F*N heller ... jag städade hela huset  FAST  jag egentligen bara ville slänga mig ner i soffan.

Sedan när klockan blev 21.00 så lade jag mig i soffan med chips o smaskens, för att se en film , efter 30 minuter de o ringer o säger att de är på G hem, men jag då ? Ville ju njuta !?! Varför gjorde jag ej städningen vid ett annat tillfälle eller lät bli den eftersom mannen lovat att ta den....

Båda barnen är iväg med kompisar o badar så jaghar passat på o rensat garderoberna ... slängt massor av mina o mannens kläder. Sådant som KAN vara bra att ha.

Jag känner mig så ensam trots att jag har man o två barn hemma. Är jag ensam om detta fenomen ? Jag tycker att alla pratar över huvudet på mig, som om de är rädda att jag skall gå sönder eller bli ledsen annars. JAG är den som får reda på saker o ting sist av alla. Ngn kan bestämma sig (jag hör) att då o då skall denna göra de eller de... sedan tajt inpå händelsen kan en fråga komma till mig : Är det okej ? Varför fråga överhuvudtaget ... de har ju redan bestämt sig ... Vad skall jag säga ? NEJ ?! O bli ännu mer sur o grinig tant ?

Jag vill vara delaktig i det som sker, men vill bli avlastad från en del ansvar , men så här vill jag inte ha det !! Begär jag orimliga saker ? Nä jag tror inte det.

Saknar min mamma redan , hon stack i morse till Gotland en vecka , men henne pratar jag mkt med om just sånt här.

YES å vad duktig jag har varit. Hämtat fakta från den kraschade datorn, hårddisken klarade sig. SÅ nu har jag fått tillbaka mina favoriter o mailadresser.Skall bara se var jag kan hitta ICQ adresserna men jag är envis så jag ger mig ej.

//Annelie

<<Högst upp>>