Lylat Wars - Recension - Innan den 23/9 2000 - 18/4 2003 Utvecklare: Nintendo Genre: Rymdspel/Skjutspel Spelare: 1-4 Batteriminne: Ja Rumblepack: Ja Controllerpack: Nej Expansionpack: Nej Rek. åldersgräns: ingen Utgivningsår: 1997 Lylat Wars är precis samma sak som Starfox 64, men spelet var tvunget att byta namn när det kom till Europa. Lylat Wars är uppföljaren till SNES succén Starwing. Om Nintendo 64 versionen är bättre eller ej vet jag inte för jag har inte spelet Starwing. Spelet utspelar sig i solsystemet Lylat där planeten Corneria är som en huvudstad. Där föddes apan Andros och som vuxen blev han vetenskapsman. Han uppfann krigsmaskiner och testade dem på Corneria. Han dömdes till föräderi och förvisades till den skräkinjagande planetan Venom. Ett par år senare fångade Corneria upp signaler från Venom att Andros planerade en hämd. Lylats general, hunden Pepper skickade genast ett Starfoxteam bestående av räven James McCloud som ledare, haren Peppy Hare och grisen Pigma Dengar. På Venom gick Pigma över till Andros sida och James och Peppy fångades. Peppy lyckades fly, men James gick sin död till mötes. När Peppy återvänt lät general Pepper skicka ut ett nytt Starfoxteam eftersom Andross maskiner nu till och med intagit Cornerias huvudstad. Teamets ledare är James son Fox McCloud fylld med hämndlystnad, en mycket bra, förnuftig pilot. Hans tre medhjälpare är den lugna och kunniga Peppy Hare som flyit ihop med Fox far, den unge tekniskt inriktade grodan Slippy Toad som ofta drar på sig ett stort antal fiender som de övriga i Starfoxteamet måste skjuta ner och till sist falken Falco Lombardi som är en mycket duktig pilot. Teamet flyger med Arwings, snabba, små flygskepp och de får hjälp av modersskeppet Great Fox. Nu är det spelarens uppgift att ta rollen som Fox McCloud och antingen rädda corneianska baser eller förstöra för Andros och hans medhjälpare. Man börjar på Corneria och beronde på vad man gör på banan får man ta olika vägar till Venom. På de flesta banor är det förutbestämt hur man åker och fiender radas upp på skärmen hela tiden. Spelet är mycket intesivt. På andra banor är det "allrangemode", då man kan åka precis som man vill. Då ska man se upp så man inte skjuter på sina medhjälpare. Hur man än åker så är det otroligt bra känsla och snygg grafik. Det finns flera olika knapptryckningar. Med A skjuter man laser. Man kan plocka upp Power-ups som ger en starkare laser. Håller man in A så laddas en målskande laserboll fram. På B skjuter man iväg en bomb. Med C-upp byter man kameravinkel, med C-höger tar man emot meddelanden, med C-ner bromsar man och med C-vänster använder man turbo. Håller man in ner och trycker på C-vänster gör man en sommersault, vilket är mycket användbart ifall man är förföljd. Håller man in ner och trycker på C-ner gör man en U-sväng. Ett stort minus för spelet är livslängden. Att klara huvudspelet tar ca en timme och det finns ingen möjlighet att spara mellan uppdragen. Sedan kan man visserligen hitta alla vägar till Venom och ta alla medaljer, vilka man får när man skjutit ner ett visst antal fiender på en bana. Har man tagit alla medaljer öppnas ett nytt spelmode. Trots att detta finns att göra känns upplägget så fattigt för att vara till ett sådant utvecklat och bra spel i övrigt. Grafik: 9/10 Snygga explosioner, rent och snabbt. Defenitivt det snyggaste N64spelet när det kom. Ljud: 8/10 Bra ljudeffekter och trevliga melodier. Spelkänsla: 9/10 Mycket bra! Det är en fröjd att styra sina Arwings och det ligger verkligen "Nintendo" över spelet. Livslängd: 6/10 Här faller spelet. Trots mycket att göra håller inte spelupplägget. Totalt: 9/10 Ett mycket bra spel, med tyvärr dålig livslängd. Annan åsikt: 8/10 Övriga åsikter: Super PLAY: 94/100 IGN: 9,0/10 GameSpot: 8,3/10 © 2000-2003 Christian Wall