1 Corinthians 11
[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16]
1COR 11:1 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
1COR 11:2 Kvinnan må icke vid gudstjänsten uppträda med ohöljt huvud. Herrens måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.
1COR 11:2 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
1COR 11:3 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
1COR 11:4 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
1COR 11:5 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
1COR 11:6 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
1COR 11:7 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
1COR 11:8 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
1COR 11:9 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
1COR 11:10 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en "makt", för änglarnas skull.
1COR 11:11 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
1COR 11:12 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
1COR 11:13 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
1COR 11:14 Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
1COR 11:15 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
1COR 11:16 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
1COR 11:17 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
1COR 11:18 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
1COR 11:19 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
1COR 11:20 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
1COR 11:21 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
1COR 11:22 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
1COR 11:23 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
1COR 11:24 och tackade Gud och bröt det och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
1COR 11:25 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse."
1COR 11:26 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
1COR 11:27 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
1COR 11:28 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
1COR 11:29 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
1COR 11:30 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
1COR 11:31 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
1COR 11:32 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
1COR 11:33 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
1COR 11:34 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.