Job 24
[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42]
JOB 24:1 Fortsättning av Jobs svar på Elifas' tredje tal: Klagan över att Gud låter de värnlösa så lida och icke straffar våldsmännens missgärningar.
JOB 24:1 Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
JOB 24:2 Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
JOB 24:3 de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
JOB 24:4 Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
JOB 24:5 Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
JOB 24:6 På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
JOB 24:7 Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
JOB 24:8 Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
JOB 24:9 Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
JOB 24:10 Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
JOB 24:11 Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
JOB 24:12 Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
JOB 24:13 Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
JOB 24:14 Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
JOB 24:15 Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: "Intet öga får känna igen mig", och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
JOB 24:16 När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
JOB 24:17 Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
JOB 24:18 "Men hastigt", menen I, "ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
JOB 24:19 Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.
JOB 24:20 Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
JOB 24:21 Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan."
JOB 24:22 Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
JOB 24:23 han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
JOB 24:24 När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
JOB 24:25 Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?