Psalms 104
[1] [2] [3] [4] [5] [6] [7] [8] [9] [10] [11] [12] [13] [14] [15] [16] [17] [18] [19] [20] [21] [22] [23] [24] [25] [26] [27] [28] [29] [30] [31] [32] [33] [34] [35] [36] [37] [38] [39] [40] [41] [42] [43] [44] [45] [46] [47] [48] [49] [50] [51] [52] [53] [54] [55] [56] [57] [58] [59] [60] [61] [62] [63] [64] [65] [66] [67] [68] [69] [70] [71] [72] [73] [74] [75] [76] [77] [78] [79] [80] [81] [82] [83] [84] [85] [86] [87] [88] [89] [90] [91] [92] [93] [94] [95] [96] [97] [98] [99] [100] [101] [102] [103] [104] [105] [106] [107] [108] [109] [110] [111] [112] [113] [114] [115] [116] [117] [118] [119] [120] [121] [122] [123] [124] [125] [126] [127] [128] [129] [130] [131] [132] [133] [134] [135] [136] [137] [138] [139] [140] [141] [142] [143] [144] [145] [146] [147] [148] [149] [150]
PS 104:1 Lovsång till världens skapare.
PS 104:1 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
PS 104:2 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
PS 104:3 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
PS 104:4 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
PS 104:5 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
PS 104:6 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
PS 104:7 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
PS 104:8 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
PS 104:9 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
PS 104:10 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
PS 104:11 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
PS 104:12 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
PS 104:13 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
PS 104:14 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
PS 104:15 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
PS 104:16 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
PS 104:17 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
PS 104:18 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
PS 104:19 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
PS 104:20 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
PS 104:21 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
PS 104:22 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
PS 104:23 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
PS 104:24 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
PS 104:25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
PS 104:26 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
PS 104:27 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
PS 104:28 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
PS 104:29 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
PS 104:30 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
PS 104:31 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
PS 104:32 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
PS 104:33 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
PS 104:34 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
PS 104:35 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!