Ur en trist vardag på väg till Konsum....

En dag hade jag ett litet minäventyr bara på min väg till Konsum. Gorde bort mej och lite av varje....

Först gick jag förbi biblioteket och lånade en bok om barnmat.
Efter Apoteket gick jag in på Systemet med hjäp av den automatiska dörröppnaren (och tänkte vad suveränt det är med dom alltså!) för att köpa 1/4 flaska vitt vin till torsken jag tänkte laga.
Framme vid kassan såg jag några konstiga kartonger med bild på vinglas, på kartongsidan. Vad konstigt, har dom börjat sälja vinglas på systemet, tänkte jag och frågade "Vad är det där för något?". Det är vin på tetrapack får jag till svar "har du inte sett dom förut", tittade han undrande som om jag inte vore riktigt klok.
Och jag kände mej så himla dum där jag står med Emma i vagnen och inte känner till att det finns vin på tetrapack. "Nä, jag har haft annat för mej ett bra tag nu", svarar jag dumt och röd i nyllet.
Det är väl för märkligt att man ska behöva skämmas för att man inte känner till vad som händer på systemet. När jag gick ut därifrån kom jag ihåg att jag sett eller hört det och skämdes ännu mer. Suck, för mitt dåliga minne som ställer mej i sådana idiotiska situationer.
Eller var det personen i kassa som var rätt så korkad, tro?

Nästa stop var posten - det är så himla suveränt med en knapp som gör att dörren öppnas automatiskt, för det har dom där också!

Vidare, på Sparbanken visade det sej att det var öppet ända till 18 och kl var nu 15.30.
Därinne var det inte en kotte, så jag tänkte att detta var ju ett utmärkt ögonblick att snabbt kunna hämta information om deras tjänster via Internet. Så där kliver jag in i tron att jag strax skulle vara ute igen (tänker på att man ska slippa knäppa upp Emmas overall och ta av hennes mössa, när man kommer in). Men icke.
Eftersom det inte fanns någon som väntade (utom jag då) så fick jag först vänta i fem minuter eftersom personalen på tre personer var så himla upptagna.... Rätt så nonchalant, tycker jag.
Väl framme sitter där en tant, nu mottaglig för vad jag hade att säja (dock är det ju underligt hur fruktansvärt uttråkad man kan se ut!). Jag framlade mitt ärende om att jag skulle vilja ha ett informationsblad om deras tjänster via Internet, om det nu fanns. Tanten går sakta och nästan inte alls målinriktat och hämtar en broschyr som hon sen kommer tillbaka med. Sätter sej på lika långsamt på stolen och börjar läsa i den. För sej själv alltså. Tittar upp och säjer till mej ovan sina läsglasögon:
"Får jag be om legitimation, tack".
Jag tittar på henne och undrar vilka av Svenska rikets hemligheter som kan stå i den broschyren, och bestämmer mej för att det kan inte finnas några och säjer då: "Jag kan ta med mej den där hem och läsa den själv." Vilken jag konstigt nog (?) fick.

På Konsum handlade jag förstås allt vi inte behöver (förutom fisken som vi åt till middag förstås).

Mittemot Konsum finns Skandinaviska Enskilda banken och där fanns i fönstret reklam för deras tjänster via Internet. Har ni sett den? hihi Grayway, står det på reklamen. Kolla in den, den är rätt rolig. Det stog nåt om "ett bra sätt mot gråa hår.." fast jag skulle nog tycka tvärtom om det är som postens betalningar via Internet (jag har fått pengar till fel PG-nr och 3.000 kom på drift och lite av varje).

Åter på hemgång tänkte jag att man kanske skulle kika in i TV/video/allmänna mackapäraffären för att kolla vad ett våffeljärn kostar. Så framme vid dörren som ser rätt tung ut, ser jag en sådan där knapp igen som öppnar dörren automatiskt och trycker på den och trycker på den - och ingenting händer.
Så öppnar jag dörren och stiger in. Väl inne säjer jag till dom bakom disken att "Det är väldigt bra med automatisk dörröppnare - om dom bara fungerar!"
"Automatiskt dörröppnare?" säjer mannen bakom disken och ser allmänt förvirrad ut.
"Ja", säjer jag och pekar på knappen innanför dörren.
"Jasså, jaha!", säjer mannen. "Det där är brevinkastet."

haha, gissa om jag tjöt av garv, på vägen hem... och bara det såg nog rätt roligt ut.
Dessutom kom jag på vad Janne hade sagt till mej när Emma och jag skulle gå ut. Emma är
så förkyld. "Ska du, Emma och Marley gå ut?" frågade Janne.
"Va? Vaddå Marley?" undrade jag lite irriterat.
"Jaaa, Bobban....", svarade Janne och menade den jättekråkan hon hade i ena näsborren....

Många glada skratt i grå vardagen kan man få fram emellanåt, om man bara vill.

Har du en berättelse ur vardagen? Maila då!

 

 

 

Vill du tillbaks till första sidan?

 

1998-02-21