Mail skickat den 4 september 1998 till

Socialdemokraternas svar på frågan om valfri barnomsorg

Socialdemokratisk familjepolitik contra vårdnadsbidrag
svarsmail från Eva Segerström, Riksdagen, måndagen den 7 september

Målet för den socialdemokratiska familjepolitiken är att barnets behov och
rättigheter skall sättas i främsta rummet. Familjepolitiken har inriktats på
att stödja barnfamiljerna ekonomiskt, främst via ett barnbidrag lika för alla
barn, men också genom bostadsbidrag till barnfamiljer med låga inkomster och
stor försörjningsbörda. Familjepolitiken skall också underlätta för föräldrar
att välja den omsorg för barnen och den arbetsfördelning som passar dem och
barnen bäst. Den svenska föräldraförsäkringen är unik i världen. Den sätter
barnet i centrum och har genom sin flexibilitet givit familjer med mycket olika
villkor möjlighet till tid med barnen efter vars och ens behov.

Om varje familj får möjlighet att lösa barnomsorgsfrågan på det sätt som den
själv önskar skapas större trygghet för barn och föräldrar. Det innebär att det
måste finnas en barnomsorg utanför hemmet för dem som vill ha det. De flesta av
dagens föräldrar ser det också som självklart att det skall finnas daghemsplats
till deras barn när föräldrarna skall börja att arbeta efter
föräldraledigheten. Riksdagen har därför beslutat att kommunerna är skyldiga
att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla barnomsorg för barn vars föräldrar
förvärvsarbetar eller studerar eller på grund av barnens eget behov.

De samhälleliga målen för barnomsorgen täcker in två viktiga områden, dels
skall barnomsorgen göra det möjligt för småbarnsföräldrar att kombinera arbete
eller studier med sitt föräldraskap, dels skall barnomsorgen ge barnen
pedagogisk stimulans.

Barnomsorgen fyller både en arbetsmarknadspolitiks och en
pedagogisk/utbildningspolitisk funktion. Målet att kunna erbjuda föräldrarna
möjligheter att kombinera föräldraskap med arbete eller studier har varit
styrande vid valet av barnomsorgsform under utbyggnaden. Sverige har till
skillnad från vissa andra länder valt att utforma barnomsorgen så att det är
möjligt för båda föräldrarna att arbeta heltid. Daghem som är öppna hela
dagarna och under hela året har därmed kommit att bli den vanligaste svenska ba
rnomsorgsformen. De pedagogiska målen för barnomsorgen har i första hand varit
styrande för verksamhetens inre utformning.
  
Den svenska modellen har rönt internationell uppmärksamhet just av den
anledningen att vi i Sverige har klarat av att möta både omsorgsbehovet och
behovet av pedagogisk stimulans i samma verksamhet.
  
Vårdnadsbidraget innebär ett allvarligt hot mot jämställdheten och det skulle
bli en klar kvinnofälla. För deltidsarbetande och lågavlönade kvinnor skulle
det knappt bli lönsamt att arbeta. Med ett vårdnadsbidrag skulle det bli ännu
svårare för unga kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden. Vi får i dag
signaler om att unga kvinnor när de söker arbete får frågan om de tänker skaffa
barn. Ensamstående mammor skulle i de flesta fall inte få någon nytta av ett
vårdnadsbidrag eftersom de
) i de fall att de har ett arbete
) har betydligt
längre arbetstider än kvinnor i parförhållanden.
  
Samtidigt som bidraget skulle göra det olönsamt för lågavlönade kvinnor att
arbeta skulle bidraget, trots att ett något högre belopp föreslås, knappast
innebära att någon pappa skulle stanna hemma med barnen. Därmed skulle också
barnens möjligheter till nära kontakt med pappan försämras.
  
Ett återinfört vårdnadsbidrag skulle bli ett bidrag till dem som redan har råd
att stanna hemma. Mest lönsamt skulle det bli för familjer där bägge
föräldrarna förvärvsarbetar, har höga inkomster och t.ex. har barnflicka. De
skulle få behålla hela bidraget eftersom de också skulle kunna göra avdrag för
kostnaderna för barnflickan vid taxeringen.

Samhällets stöd till barnfamiljerna består av en rad olika delar som
tillsammans utgör en helhet. Det är barnbidraget, som går till alla barn och 
flerbarnstillägget. Tack vare att vi har lyckats få ordning på de offentliga
finanserna har vi kunnat återinföra flerbarnstillägget  för alla barn födda
efter den 1 januari 1995 samt höjt barnbidraget från årsskiftet med förhoppning
om - om ekonomin utvecklas som hittills - att kunna höja det ytterligare 2000
och 2001. Det är bostadsbidraget, som är behovsprövat men som också är en
viktig del. Det är föräldraförsäkringen, som ger stora möjligheter för
föräldrarna att bestämma hur mycket de vill arbeta och hur mycket de vill vara
hemma hos sina barn. Inkomstbortfallsprincipen i föräldraförsäkringen gör också
att papporna har möjlighet att vara hemma och ta ansvar för sina små barn. Vi
har en barnomsorgslag, som är nog så viktig i detta stöd, som stadgar att
kommunerna har en skyldighet att utan oskäligt dröjsmål tillhandahålla
barnomsorg för barn över ett år för de föräldrar som så önskar. Föräldrarna
skall också få möjlighet att säga sitt när det gäller val av barnomsorgsform,
t.ex. föräldrakooperativ.

Vi har också ett viktigt stöd, som går bl.a. till barnomsorgen och till
kvaliteten i barnomsorgen, och det är statsbidraget. Tack vare att vi har fått
ordning på ekonomin under fem år kan vi nu öka det så att vi ger 72 miljarder
extra till kommuner och landsting. Att vi dessutom från halvårsskiftet 1999 har
möjlighet att sänka dagistaxorna och fritidstaxorna rejält är en stor vinst för
barnen.
  
Den här uppräkningen som bildar ramen för vårt stöd till barnfamiljerna ger
också en väldigt stor valfrihet. Här kan man kombinera arbete och studier med
att ta ett stort ansvar för sina barn och sin familj. Vi vet att det finns ett
starkt stöd för den här livsformen och det här sättet att leva. Det handlar
inte om att alla barn, alla föräldrar och alla familjer är lika, utan tvärtom
finns det stora olikheter. Det finns olika önskemål och olika sätt att välja
hur man vill leva tillsammans i en familj. De som vill vara hemma får
naturligtvis vara hemma med det stöd som samhället ger. Den här ramen för stöd
och service är det som skapar den stora valfriheten för dagens barnfamiljer.
  
Det vårdnadsbidrag som vi levde med under några månader 1994, som kd nu
uppenbarligen vill återinföra, verkade dessvärre i rakt motsatt riktning. Det
gav inte valfrihet åt någon lågavlönad ensamstående mamma att välja något annat
än att fortsätta att förvärvsarbeta och försörja sig själv.
 
Många av de familjer som i dag är hemma med ett- och tvååringar har genom att
utnyttja flexibiliteten fortfarande ersättning från föräldraförsäkringen eller
föräldrapenning för ännu ett barn.

Den socialdemokratiska familjepolitiken har lett till att vi i dag lever i ett
av världens mest jämställda länder. Den svenska modellen betraktas också i
många länder som en förebild. Det kan vi svenskar vara stolta över.

Med vänlig hälsning
Eva Segerström
SOCIALDEMOKRATERNA