De åt den lilla maten under tystnad, ivrigt och glupskt medan skymningen föll utanför och himlen övergick från dagens klarblå nyans till en matt mörkblå sommarnattsfärg. Genom den öppna ytterdörren smög sig kvällssvalkan trevande in och de kunde höra den avtagande fågelsången och känna doften från buskarna i trädgården. När de ätit färdigt satte hon sig intill honom i kökssoffan, men ingen av dem kände sig tvingade att säga något och det förblev länge tyst.
 Efter en stund plockade hon ur sin trånga jeansficka fram ett litet slitet paket i hushållspapper som hon vecklade ut och däri låg de klumpigt rullade cigaretter som så många tagit till under kriget för att lindra sin mentala smärta. Nere i staden visste alla att det sedan kriget bröt ut var svårare att få tag på mat för dagen än på illegala substanser och konsumtionen av hasch och marijuana tycktes ha blivit var mans sysselsättning det senaste året. Det var inte första gången han blev erbjuden, men första gången han tackade ja.

  -Vi var på väg bort, sa han lugnt, min far hade ordnat allt. Men min lillebror blev sjuk och så kunde vi inte fara och alla väntade vi på att han skulle bli frisk, min mor åt nästan inget och för alla pengar vi hade köpte hon medicin men han blev aldrig bättre. Magen svällde och hans ögon blev alldeles gula, han hade precis lärt sig gå men nu orkade han inte. Till slut sa min far att vi skulle åka ändå, att min bror skulle tyna bort och dö tillsammans med oss andra om vi stannade i staden. Men vi hann aldrig komma iväg.

 Orden rann ur honom och kändes så befriande. Hon svarade inte, lutade sig bara mjukt mot hans axel, och han fortsatte prata, rakt ut i intet, med blicken fästad långt framför honom.

 -Min far hade sagt att någonting var på väg att hända och jag såg att han var rädd och han bad mig att springa och hämta bensin hos en vän till familjen, för vi skulle åka så snart som möjligt, helst den kvällen. Jag följde skyttegraven ut i gatan. Sandsäckarna var blöta av regnet som hade fallit under dagen och gången var spärrad på flera ställen av bortsprängda betongfundament från hyreshusen runt omkring och till slut fick jag springa uppe på gatan. Jag hörde krypskyttarna från gatorna bredvid och jag var så rädd att jag inte skulle komma fram, men skotten tystnade och jag nådde mitt mål och fick min bensin och var på väg tillbaka med den tunga dunken, när jag hörde smällen och kände att marken skakade under mig.