Klicka på bilderna
Kita hämtade vi på ett hundhem när hon var tre år gammal. Hon verkade strykrädd och kuvad. Tidigare ägaren hade haft henne hos olika fodervärdar och bara tagit hem henne för avel. Hon hade fött 21 valpar på tre gånger. Men hade trots allt vunnit flera priser i lydnadsprov. Vi hade haft henne en vecka när hon försvann under en promenad. Vi passerade pojkar som spelade landhockey och hon blev rädd för klubborna. Detta skedde någon dag före julafton -82. Vi satte ut annonser, affischer och var ute i närbelägna Vrinneviskogen och letade både dagar och kvällar. Vi fick meddelande om att hon synts på E22.an mot Söderköping. Julaftonkvällen var vi ute med varm dryck och matsäck och helt plötsligt stod hon 10 meter från oss. Vi hade godis med oss och försökte locka henne till oss. Men hon stod still en stund, så vände hon och stack till skogs igen. På nyårsafton fick vi telefon från en kennel utanför staden som hade collies. De hade fått en gäst som nu väntade i köket. Vi åkte dit. Det var Kita. Vilken lycka. Hon var lite medtagen men repade sig snart. Vartefter försvann hennes rädsla och hon blev väldigt tillgiven. Hon fick livmodersinfektion så att livmodern opererades bort. Vi flyttade senare till landet och skaffade katten Lina som blev en fin "kompis" till Kita. Kita var suverän att hjälpa Lina när hon födde 4 kattungar, och senare var hon ofta barnvakt för kattungarna. På landet kunde hon vara helt lös. Hon sprang ofta till en granngård där man hade hund, men när vi visslade i pipan så kom hon direkt trots att det var ett par kilometer. Efter något år flyttade vi tillbaka till stan så då tog vi långa skogspromenader. Men 1998 hade hennes hjärta svårt att orka med så vi tyckte det var bäst att hon fick somna in. Vi var med när hon fick somna och höll i henne. Det var en oerhört svår stund och vi saknar henne än i dag. Men vi har många ljusa minnen av henne.