Värnland ligger i den sydöstra delen av Centralön. Även Holmön söder om Centralön tillhör Värnland.

Klimatet är medelhavsklimat i söder och varmt tempererat klimat i norr. I norr faller regnet mer eller mindre året runt, med visst uppehåll under sommaren. Längre söderut blir somrarna torrare och det mesta regnet faller under vinterperioden. Snö bildas aldrig, förutom högst uppe i bergen där det kan bli relativt kallt. I norr domineras vegetationen av vinterkala lövskogar medan vintergröna växter är vanligare i söder. Snår och buskar är vanligare i söder. Uppe i bergen finns en del barrträd, men de är inte särskilt utbredda.

Bland växtätardäggdjuren i Värnland finns ett antal hjortarter, ett antal gnagare (bl.a. harar, ekorrar och möss), getarter (bl. a. bergsgetter och gems). Visenter och vildsvin finns också, men de är mindre vanliga. Bland rovdäggdjuren kan nämnas räv, grävling, varg, lo, jaguar, skogskatt och vildkatt. Det finns många fågelarter av alla storlekar. Den stora bergsörnen är den största. Reptiler såsom ormar, ödlor och grodor finns i relativt stor omfattning. Det finns få riktigt giftiga ormar. Ett par mindre sköldpaddsarter finns också, och i de södra delarna av landet kan man längs de större floderna ibland få se krokodiler. I havet utanför finns mycket fisk, kräftdjur och mollusker (t.ex. jättebläckfisk) . Här finns också några större sjöormar, jättehajar och tandvalar. Till djurlivet måste också räknas de mindre drakarna, som ibland syns flyga i de östra och nordöstra delarna av Värnland.

När det gäller jakten så är den begränsad vad gäller de större däggdjuren, krokodilerna, de stora krabborna och humrarna, de stora rovfåglarna och albatrossen. Endast adeln och deras personliga jägare får jaga eller fånga dessa djur. Vissa restriktioner gäller också fiske i allmänhet till havs (i stor skala). Förbuden kan också variera mellan furstendömena, framför allt vad gäller mindre djur och fåglar.

Den mänskliga befolkningen är till största delen vit med något mörk hy (sydeuropeisk) med brunt till svart hår. Ögonfärgen är även den mörk, där brun är vanligast men även grå och grön förekommer. Det finns dock inslag av andra raser, vilket leder till att drastiska avvikelser från det vanliga förekommer. Medellängden är ca 175 för män och 170 för kvinnor. Dvärgar finns knappast alls här, om man bortser från en del mer eller mindre permanent boende köpmän och legosoldater. En del vätte- samhällen finns, dock håller dessa sig för sig själva och umgås inte så mycket med den mänskliga befolkningen. Vissa av dem är okända för människorna. En del köpmän, hantverkare och underhållare finns dock både i vissa byar och i städerna.

Landet styrs av en monark med suverän makt. Under honom står furstarna som styr var sitt furstendöme. De är direkt ansvariga inför monarken. Under furstarna finns grevar eller baroner som styr över mindre områden inom furstendömet och som är ansvariga inför furstarna. Furstarna styr i de flesta fall mer eller mindre enväldigt över sina furstendömen utan direkt inblandning från monarken. Lagar, förordningar och regler kan skilja sig mycket mellan de olika furstendömena. Vad gäller den mycket omfattande handeln och de lagar som reglerar denna så styrs de dock helt av monarken. Det gör även försvaret utåt. Monarken har också till uppgift att se till att furstarna inte tar sig för mycket friheter mot sin befolkning eller mot varandra. Både furstarna och monarken bygger mycket av sin rikedom och makt på handel, inte bara sina landägor (undantag finns givetvis). Därför har köpmännen och handelsmännen en stark position inom landet.

I Värnland finns både slavar och livegna. Slavar har i princip inga rättigheter och du kan mer eller mindre göra vad du vill med dem. Livegna har skrivit ett skuldkontrakt där de arbetar av en skuld till någon person. De har vissa rättigheter enligt lag. Man får inte behandla dem hur som helst och man får inte köpa och sälja deras kontrakt hur som helst. Livegna kan klaga om de behandlas illa. Barn till livegna blir inte livegna om inte deras föräldrar dör utan att skulden är betald. I princip är det dock få skillnader. Instansen livegna i första hand klagar till är ofta densamma som de anklagar. Skulder kan växa om livegna missköter sig (eller anses missköta sig). Barn ska betalas för. Det finns relativt många livegna i Värnland. Slavar är ovanligare och kommer oftast ifrån utlandet eller är pirater eller andra brottslingar som straffas.

Arvsrätten går till enligt följande: den förstfödda ärver titeln och en stor del av ägorna (omkring 50%). Resten delas upp bland de andra barnen. Om inga barn finns ärver bröderna och systrarna (lika delat), alternativt den närmsta släktingen. Är den osäkert vem som ska ärva kan fallet gå till domstol. Om en kvinna är förstfödd och står i begrepp att ärva en adelstitel så överlåter hon den oftast till sin yngre bror (om det finns någon). Detta överlåtande gäller i viss mån även annat än titlar (t.ex. gården). Detaljer i arvsrätten kan skilja sig mellan furstendömena.

Magiker finns i Värnland, även om det inte är särskilt vanligt. Alla magiker ska enligt lagen vara villiga att tjäna kronan om monarken så önskar. Enligt seden går nästa alla magiker på magiskolorna i landet och registrerar sig på dessa. Magiker som inte är registrerade på detta sätt ses på med stor misstänksamhet och i vissa fall (när det rör sig om destruktiv magi) är det lag på att magiker ska registreras. Magi finns ju dock även i mindre grad, det vill säga till exempel hos hantverkare som lärt sig så mycket om sin konst att de börjat förstå hur materialets struktur är uppbyggd och börjat kunna förändra det. Eller jägare som instinktivt vet var bytet finns. Sådan magi fruktas knappt alls och det krävs inte heller någon registrering. Snarare är sådana personer respekterade.

Landets största inkomster kommer främst från handeln med de stora Handelskompanierna i öster. Dessa har vissa filialer i landet som är strikt kontrollerade av furstarnas och framför allt monarkens tjänstemän. Landet har stora odlingar av bland annat vindruvor (mycket vin!), citrusfrukter, sockerbetor och till viss del även tobak. Bland andra naturresurser kan nämnas silver, guld och till viss del koppar. Odlingsförhållanden här är i allmänhet bra och landet är i princip självförsörjande när det gäller att föda befolkningen. Importprodukter är mycket kaffe och te, siden och andra tyger, smycken, stål och stålprodukter, porslin och oljor (främst olivolja). De absolut viktigaste exportprodukterna är vin, socker, tobak och silver.

Handeln regleras helt och hållet av monarken. Tullar mellan furstendömen (om de finns) och mot andra länder regleras av den Kungliga Handelskollegiet och är nedskrivna i lagen. Monarken har dessutom rätt till en viss procentandel av allt som säljs ut ur landet genom någon annan organisation än Kungliga Handelskollegiet. Handelskollegiet är mycket omfattande och drivs av ett antal storköpmän (varav för tillfället två furstar) som endast betalar skatt till monarken.

Landets ekonomi bortsett från handeln sköts mer eller mindre enväldigt av de enskilda furstarna (till exempel skatter och avgifter). Monarken blandar sig endast i om någon furste går över styr (och ibland inte ens då). Furstarna är mer eller mindre befriade från skatt. I stället krävs det att de underhåller monarken med soldater och material och mat till dessa. En stor av detta går till flottan. Skattebetalarna i landet är handel/köpmännen, hantverkarna och bönderna.

Det är mycket ovanligt att bönder, folk ute på landsbygden eller tjänstefolk har några mynt. Betalning i natura är här mycket vanligt. I städerna framför allt längs kusten är det dock mynt det gängse betalningsmedlet. Mynt finns i fyra storlekar: kvadranter (1/4 silvermynt), silvermynt, silvermark (10 silvermynt) och kungsmark (100 silvermynt). Mynten ökar i storlek i förhållande till sitt värde (värdet/kg silver är i princip det samma). Man kan även ha sin förmögenhet i silver och guldtackor om man har tillräckligt mycket. I de större städerna finns bankväsende och här kan man även få bankväxlar som kan vara lika gångbara som mynt. Överlåtelse av bankväxlar är dock en komplicerad sak och de flesta går vid större överföringar till banken och lämnar personligen över summan till mottagaren (under överinseende av en banktjänsteman).

I den mänskliga religionen finns två huvudgudar: Modern, som är jorden, livgivaren, ursprunget och Fadern som är himlen, regnet, havet, befruktaren. Båda dessa har också negativa aspekter. Modern som döds- och till viss del hämndgudinna, och Fadern som förgörare, bestraffare och domare. Vid Modern och Faderns förening skapas liv. Om det råder osämja mellan dem blir det torka eller översvämning. Det finns även flera gudar i Värnlands religion. Tyrja, som är köpmännens och handelsmännens gud och som står för listighet, tur i spel och handel, rikedom och yrkesskicklighet. Myrjanna som är konstens, skönhetens och ungdomens gudinna. Drak är krigsguden och står för mod, styrka, stridslycka, ära och heder. Drak har även en mörk aspekt som heter Tys´drakar och som är mer inriktad åt hämnd, krigets nödvändighet, förstörelse och mörker. Han associeras med monarkens Svarta Krigare och också till viss del med lönnmördare. En gud som dyrkas i mindre omfattning är Yriel- en havs, vind och vädergudinna (mer vanligt västerut längs kusten).

Gudarna tillbeds i olika helgedomar och tempel. Dessa ser till viss del olika ut beroende på guddom. Morden har helgedomar av trä som ofta står i mindre dungar eller parker (i staden). Dessa är ofta omålade men prydda med olika växter och blommor. Faderns tempel står ofta högt upp, helst på ett berg eller åtminstone en stenhäll (kullar duger). De är gjorda av sten (helst marmor) och målade i mer eller mindre abstrakta mönster som symboliserar regnet och havet. Tyrjas tempel är vackert målat med scener ur det allmänna livet. Det är också smyckat med guld, silver och koppar inläggningar, fina glasstatyetter och en del av motiven har inläggningar av ädla stenar (allt efter vad man har råd med). Templen kan vara placerade var som hest men är vanligast i städerna. Myrjannas tempel är alltid mycket vackert och konstnärligt målade. Målningarna är oftast scener ur vardagslivet eller från fester, men ibland förekommer naturscener. Ibland finns en del inlägg av ädla metaller och stenar även här. Draks tempel är ofta enkelt utformade. Målningarna här föreställer scener ur berömda slag eller från legenderna. En staty (helst i marmor) av Drak i full stridsmundering står alltid längst fram vid altaret. Tys´drakar har inga kända tempel. Yriel har inte så många tempel men där dessa finns är de liksom Faderns gjorda i sten och belägna på någon höjd. På många mindre platser finns inte några enskilda tempel för de olika gudarna. Då inreder man istället olika rum som passar de olika gudarnas aspekter.

Man dyrkar gudarna genom att ge gåvor till templen eller göra någon personlig uppoffring och sedan ge en symbolisk gåva. Tillbedjandet är mer eller mindre personligt även om en del samlingar och gudstjänster förekommer (speciellt på högtider). Man vördar även gudarna genom att leva sitt liv som det behagar dem. Någon som dyrkar Modern jagar eller skadar inte något levande i onödan, Faderns tillbedjare kastar tillbaka ett par fiskar för varje lass de tar in som ett offer, Myrjannas tillbedjare främjar konsten och bär alltid vackra kläder, Draks tillbedjare försöker utmärka sig i strid alternativt ger pengar till armén eller låter någon son (inte så ofta döttrar) bli soldat.

Värnland är ett strikt feodalt samhälle. Adelsmän är över alla andra och förväntar sig att folk uppträder på sådant sätt. Att man föds till sin status är naturligt. Man håller sig för det mesta inom sin sociala grupp. Man lyssnar mer på en adelsman än en bonde. Även inom de olika stånden är hierarkin mycket viktig (framför allt inom adeln!). Man visar sin hedersbetygelse genom att buga eller i vissa fall falla på knä. Olika titlar kan också vara olika beroende på vem som tilltalar vem. Furstar, grevar och baroner kan tituleras Furst, Greve, Baron, Godsägare <namn> oavsett vem som tilltalar dem. Ett aningen mer vördnadsfullt sätt att titulera furstar är Ers Nåd (av likar eller underordnade). Detta sätt tituleras också högre domare och vissa tjänstemän på. Grevar, baroner och vissa höga tjänstemän har titeln Ers Högvälborenhet (av likar eller underordnade). Man kan också kalla dem för Herr/Fru Greve/Baron/Godsägare/Fogde m.m. om man vill vara extra artig. Köpmän/handelsmän mm tituleras efter sitt yrke (köpman, krögare, skräddare m.m.) eller med Mäster/Mästarinna (eller båda om man ska vara riktigt artig). En allmän titel på vem som helst som man vill vara artig mot eller vars status man är osäker på är Herrn/Frun/Fröken eller Herr/Fru/Fröken <namn>. Tjänare, livegna och slavar tituleras inte (om man skulle titulera någon gör man bort sig totalt), möjligtvis bortsett från "öh, du pigan", "dräng, rykta hästen", "kom hit slyna/pojkvasker". Artigheten i dessa uttryck kan dock diskuteras.

Handelsmän och vissa hantverkare har en lite speciell status i Värnland. Eftersom handel är så viktig så får köpman/handelsmanna yrket en viss statusökning i sig självt. Många rika borgare behandlas men nästan samma vördnad som grevar och baroner (vissa av dem är grevar och baroner) och har i flera fall nästan lika stor makt. Detta är framför allt tydligt i städerna. Borgmästaren i städerna är nästan alltid en rik köpman (titel Herr/Fru Borgmästare eller Ers Nåd). Hos köpmännen och handelsmännen beror statusen mycket på hur mycket pengar man har (framför allt om man visar det, vilket man oftast gör!). Detta är ju ett bevis på hur kompetent man själv eller ens familj är. Hantverkare får status helt enkelt genom att vara bra. Här är det mer sällan fråga om familjestatus om inte yrket ärvs i släkten. Personlig status genom kompetens är vanliga bland borgare i allmänhet.

Magiker har även de en speciell status. När de är utexaminerade från magikerskolan får de titeln Tematiker och kallas för detta. Någon mer avancerad titel får de sällan (som magiker alltså, om de har andra titlar används dessa givetvis). Det finns dock ett par högre titlar. Hovmagiker/hovtematiker kallas de magiker som är anställda som furstarnas personliga magiker. Monarkens motsvarighet kallas Kunglig Hovmagiker/tematiker (det finns flera, det högsta kallas Kunglig Överhovmagiker/tematiker). Den andra titeln är Ärkemagiker/tematiker. Denna får man om man utmärkt sig inom magins område. Titeln ges av ett råd av Ärkemagiker eller av monarken (ofta båda i samråd). Titeln är mycket eftertraktad och förbaskat svår att få. För tillfället finns det 18 Ärkemagiker i hela landet (varav 2 på universitet och 2 i direkt tjänst hos monarken). Magiker behandlas i allmänhet med viss vördnad och försiktighet (och nervositet, misstänksamhet och ibland även fruktan). Oregistrerade magiker behandlas stor misstänksamhet och fruktan och kan råka ut för allt från mörka blickar och glåpord till att brännas på bål.

Kvinnor och män behandlas till viss del olika i Värnland. Det finns yrken som anses vara mest för män respektive kvinnor. Typiska mansyrken är soldat, grovarbete, smed, snickare, lärd, jägare, hästhandlare m. fl. Typiska kvinnoyrken är barnmorska, skräddare, vävare, krydd- och örtförsäljare, hemmafru m. fl. Inom handelsmannayrket så är uppdelningen nästan 50-50. Det är också mycket ofta så att män och kvinnor som båda är duktiga köpmän gifter sig med varandra. Faktum är att när det gäller ekonomiska yrken så är de flesta ganska jämnt uppdelade. Vid högre positioner som Fogde, Domare, Grevar, Baroner m.m. är det mer ovänligt med kvinnor. Det är svårt för en kvinna att få en hög tjänstposition (undantaget är Borgmästare och höga positioner inom Handelsmannagillet). Även om arvsrätten går till det äldsta barnet så överlåter ofta en kvinna titel till sin yngre bror om hon är förstfödd (mer eller mindre frivilligt). I de flesta fall då en kvinna blir furste/greve eller baron är om hon är enda barnet eller det bara finns döttrar. Tronen går dock nästan alltid till det förstfödda barnet, oavsett kön. Detta sedan ett inbördeskrig höll på att splittra landet med ena hälften på den äldsta dotterns sida och andra hälften på hennes brors sida. För tillfället finns det två kvinnliga furstar. Den ena var enda barnet då hennes far dog och den andra skapade lite av en skandal då hon mot sin familjs önskemål helt sonika vägrade att lämna över titeln till sin yngre bror. En sak som också är viktig att komma ihåg är att förhållanden, regler och seder när det gäller män och kvinnors status kan skilja sig ganska mycket mellan de olika furstendömena. Allmän blir skillnaderna mindre ju längre västerut man kommer. En annan viktig sak att komma ihåg är att det alltid finns undantag. Oavsett kön, status, ålder och uppväxtmiljö så kommer det alltid att finnas personer som väljer sin egen väg, vare sig omgivningen vill det eller inte.

Fördomar finns det gott om i Värnland. Man ser ner på folk av lägre status eftersom de är underlägsna. Man ser ner på folk med högre status eftersom de är uppblåsta, arroganta kräk. Borgare anser bönder vara dumma byfånar. Bönder anser borgare vana snikna översittare som inte tagit ett hederligt handag i hela sitt liv. Folket i de östra furstendömen anser de i väster slöa, feta, välmående och vräkiga. Folk i väster anser de i öster vara kyliga, hårdhjärtade, snikna och lättretade. Denna uppdelning finns också till viss del mellan norr och söder. Hästhandlare är snikna och ljuger, bagare och slaktare är stora och feta, värdshusvärdar är gladlynta, soldater är råbarkade, supande drumlar, lärda är små, smala herrar med glasögon som är totalt fumliga när det gäller alla praktiska saker, köpmän är giriga, fogdar är hårdhjärtade, grovarbetare smutsiga och dumma, sjömän skrävlar o.s.v. En del fördomar mot utlänningar finns, men dessa är inte så många och inte så välspridda eftersom de flesta faktiskt inte vet så mycket om utlänningar. Folk från Erlandia i norr är långa och välformade och lever under mycket hårda förhållanden och strängt styre under sin kung. De är bra idrottare och hantverkare. Folk från Trerike är små och gladlynta, ljuger lätt och bryr sig inte om morgondagen. De visar känslor mycket och är duktiga skådespelare och konstnärer. Folk från de stora Handelsöarna är alla köp/handelsmän, har färdats längs hela världen, vet mycket, skryter mer, ljuger när det passar dem, är allmänt opålitliga. Fördomar mot andra raser finns inte särskilt mycket. Inslagen av svarta, bruna, gula m.m. är så få att de snarare ses som intressanta och exotiska än som ett hot. Det finns i så fall mer fördomar mellan arterna. Dvärgar är hårdföra, skrupellösa, halvt vansinniga krigare eller skickliga köpmän som betraktar sin egen ära och heder som det absolut biktigaste i världen. Man kan aldrig vara helt säker på vad som kan förolämpa en dvärg men om de har blivit förolämpade tar de alltid gruvlig hämnd. De känner till alla sina förfäder åtminstone tio led bakåt och ve den som talar illa om en dvärgs släktingar. Deras köpmän har en konstig förmåga att se igenom alla försök att villa bort dem och de ser rakt igenom alla lögner eller om man vill dölja något. Dvärgar är alla snikna och roffar åt sig alla pengar de kan. De ljuger aldrig. De är bättre hantverkare än några andra och föremål skapade av deras mästare har nästan magiska egenskaper. Dvärgar ska dock inte kunna använda magi. De har också ett stor inneboende motstånd mot magi. Gnomer är små, snikna varelser som inte gör annat än stjäl, ljuger och försöker lura folk eller ställa till förtret för dem. De kan vara mycket bra hantverkare eller underhållare, men gör alltid allt för att man ska förlora på affären. Både män (och de få kvinnor man ser) har massor av smycken på sig, även om kläderna är undermåliga. Större delen av dessa smycken är magiska amuletter och de säljer också sådana mer eller mindre bra verkan. De håller alltid ihop och försvarar alltid varandra även om det var en av dem som gjorde fel. De bor under jorden och kan spionera på folk genom sina många gångar. Dvärgar hatar gnomer och dödar dem vid alla tillfällen som bjuds.

Varje furstendöme har en stridsstyrka för upprätthållande av ordningen, försvar mot rövare och som säkerhet. Varje furste har också en personlig Livvakt av elitsoldater som skyddar dem. Varken stridsstyrkan eller livvakten får vara större än monarkens (inskrivet i lagen). Den måste också kunna försörjas av det enskilda furstendömet. Monarken har rätt att ta folk från stridstyrkan till sin egen armé. Detta gäller även till viss del den personliga Livvakten men i sådana fall måste särskilda skäl förekomma. Monarken har själv en stor Livvakt och en stor armé som dels används för att upprätthålla ordningen inom monarkens område men också för att kunna hålla styr på furstarna. Arméns absolut största användningsområde är dock för att skydda handelsfärder, framför allt på haven. Flottan är mycket väl utvecklad och stridsskepp är ett vanligt sätt för furstar att betala sina avgifter till monarken. Det finns många pirater ute på havet, framför allt fruktas den så kallade Piratdrottningen och hennes lakejer. Dessa har mycket snabba skepp som jagar skepp på havet, plundrar dem och sedan tar bytet till piratöarna som är mycket svårintagliga. Förutom flottan finns också ett väl utvecklat infanteri som har tillgång till bra utrustning. Artelleri finns även det i mindre utsträckning. Kavalleri är mindre vanligt men det förekommer (dock inte beridna riddare med lans). Monarken har förutom den egna Livvakten en grupp mycket fruktade stridsmän som kallas för Svarta Krigare. Denna grupp består av elittränade soldater som överträffar alla i både smidighet, styrka och snabbhet. De har även en del mer mystiska egenskaper och det sägs att de kan skilja lögn från sanning och tvinga ur sanningen ur någon enbart genom att se på dem. De talar sällan, fruktar inget och har inga som helst skrupler alls. För att skydda monarken gör de allt, inklusive torterar och misshandlar (både fysiskt och psykiskt). De är hänsynslösa, väldisciplinerade och obrottsligt lojala. Ingen vet varifrån de kommer eller hur de anställs. Det sägs att de dyrkar Tys´drakar.

De flesta får sin utbildning hemma eller hos någon mäster. Skolgång är relativt ovanligt för gemene man. För någorlunda välbärgade borgare och adelsmän är det dock mycket vanligt att barnen går i skola åtminstone några år i sin uppväxt. Det är hos dessa mycket ovanligt att inte kunna läsa och skriva. Å andra sidan är det ovanligt att kunna läsa och skriva för de undre klasser (framför allt bönder, tjänare och livegna). Skolan är oftast dyr. Är man riktigt rik kan man anställa en privatlärare som lär ut i hemmet (i vissa fall en guvernant). Går man längre i skolan kan man slutligen bli lärd eller i vissa fall professor. De flesta blir åtminstone tidvis själva lärare. Skolan är egentligen öppen för alla men den är också dyr så bara folk med mycket pengar har råd med den. Det är status att ha gått skolan. Bondsöner/döttrar får sin utbildning hemma och övertar ofta gården eller gifter sig med en annan bonde och flyttar till dennes gård. Hos hantverkare och köpmän blir man först lärling i ett antal år (man börjar kring 11-12- årsålder som lärling). Sedan blir man gesäll tills man efter ett antal år kan genomgå sitt mästarprov och få sin mästartitel. När det gäller magiker är det lite annorlunda. Alla som upptäcker magikertalanger ska registrera sig vid universitetet. Där får de sedan gå gratis ett år för att lära sig kontrollera sina talanger. Efter detta måste de betala för sig, antingen i reda pengar, arbeta för sitt uppehälle (vilket ofta inte hinns med) eller sätta sig i skuld till universitet och betala av senare (genom t. ex. lärararbete eller uthyrning till adelsmän och köpmän). Vissa kan också om de är bra hitta sponsorer som betalar för dem (mot diverse framtida tjänster eller dylikt). När magikerna väl är utexaminerade tillbringar de antingen en tid med att betala tillbaka sin skuld, ta tjänst hos någon, öppna egen praktik (jobbigt! konkurrens!) eller fortsätta studera vid Universitet (kombineras ofta med något arbete eftersom det är dyrt att studera).

Det finns flera större städer utmed kusten. Inne i landet är det ovanligare med större städer med det finns ett par. Den största staden är huvudstaden som ligger i sydväst. Den har nästan 400 000 invånare. Vägarna längs kusten är stenbelagda och patrulleras dagligen av soldater. Även de stora landsvägare inåt landet är stenbelagda. Kommunikationssystemet är väl utvecklat. Kurirer rider mellan de olika städerna och vissa adelsmän/rika borgare har egna personliga kurirer. Längs kusten är kommunikationerna mycket snabba medan de inåt landet går långsammare. Ett brevduvesystem finns också utvecklat för snabb kommunikation i brådskande ärenden.

Alla vet att det finns drakar i bergen. Det finns folk i öster som har sett dessa drakar i verkligen när de flyger fram över landskapet. Drakar är farliga djur som är mycket intelligenta. Man vet aldrig vad en drake tänker. Det finns legender om personer som bekämpat drakar eller lyckats överlista dem. En del berättelser talar också om att drakar hjälpt människor i svåra tider eller mot den Svarta Skogen i nordöst. En av anledningarna till att man vill söka upp drakar är i deras hålor finns det draksilver som är hårt som det hårdaste stål och som kan skära igenom alla material som om det vore smör.

Det finns legender om en människoras som kallades för häxfolk och som var mycket mäktiga magiker och krigare, och som sägs ha bott i landet för länge sedan. De finns dock inte kvar och man vet mycket lite om dem. Det man vet är att de var mycket onda och troligtvis härstammar från Svarta Skogen.

Nymfer är varelser som till viss del består av något element (vatten vanligast). Dessa varelser är oftast semiintelligenta och befattar sig sällan med människor. I de fall det förekommer möten är det ofta då nymferna känt sig hotade eller blivit nyfikna av någon anledning. Vissa av dem kan omvandla sig till människor och för tillfället lämna sitt element. Dessa brukar vara de mest intelligenta av nymferna. En nymf är nästan alltid mycket vacker. Nymfer har till viss del kontroll över sitt element och kan vara mycket farliga om de blir vredgade.

Sjöfolk är varelser som ser ut som människor men som lever i havet. De är mycket vackra, ofta ljushåriga och har liten annan kroppsbehåring. De kan till viss del förvandla sig till fiskar. För det mesta håller de sig ifrån människor men kan ibland ställa till problem om människorna bryter någon av deras regler. Ibland kan även unga, kvinnliga sjöfolk (sjöjungfrur) locka sjömän i fördärvet genom sin fagra sång. De har kontroll både över sjön och över alla vattenvarelser. De leds av en monark som oftast är en kung.

Småfolk bor i skogarna och under jorden (det ryktas att gnomerna en gång var sådana). Det finns många typer av småfolk. Vättarna är små varelser som ser ut som små människor och lever i kullar under jorden. De håller sig för det mesta för sig själva och har sin egen kultur och eget levnadssätt. Man kan ibland se dem under skymning och gryning då de leder sin boskap till vatten. De kan både vara till hjälp och besvär och man bör hålla sig väl med dem. Förutom deras nattliga och skygga levnadssätt är de ganska lika människor och går ofta att tala med om de vill det. De är dock mycket starka för sin storlek (tom starkare än en människa) och kan också nyttja viss magi så man bör akta sig för att komma i bråk med dem. Vissa vättar kan bosätta sig i människors hus och hjälpa dem med diverse sysslor. De håller sig oftast dolda och märks mest bara då det är något som misshagar dem på gården. Ett gammalt namn på dessa vättar är tomtar. Vissa kallar gnomer för vättar som ett slags niduttryck.

Guldvätte kallas en sorts småfolk som hyser ett mycket starkt begär för guld. De är mycket ovanliga och farliga. De flesta av dem har en stor skattsamling där de förvarar allt guld de samlat under åren. De kan bli mycket gamla och är mycket listiga och giriga. Om man är tillräckligt smart kan man lura av dem deras guld men detta är förknippat med många risker ty guldvättarna går mycket hårt åt tjuvar eller inkräktare och den som en gång kommit i en leprechauns våld slipper aldrig fri. Dessa är de mesta kända småfolken. Det finns flera.

Älvor är vackra, skira, svagt lysande varelser som lever i lundar, på myrar och ängar och i lummiga skogar. De är inte helt kroppsliga och kan förvandlas/övergå till dimma. De är mycket impulsiva och enkla varelser som lever i nuet. De kan spela förbipasserande spratt och förvilla dem ut på myren. De angriper dock mycket sällan någon om man inte inkräktar på deras danser eller skadar någon av dem. Det råder delade meningar om de är intelligenta eller bara semiintelligenta. De leds av en drottning som verkar vara den intelligentaste av dem.

Väktarna är mycket mäktiga varelser som åtminstone enligt de själva är människor (eller åtminstone var det). De är otroligt mäktiga magiker som verkar ha någon sammankoppling med världen själv (och gudarna?). Väktare blandar sig sällan i det som händer i världen. Vid några enstaka tillfällen har de lagt sig i. Ett av dessa tillfällen var då en galen monark beslöt sig för att bränna ner ett halt furstendöme eftersom fursten gick emot honom. Väktare kan vara mycket olika beroende på person. Det finns två kända väktare. En av dem kallar sig Lillibell eller Ylinna och ser ut som en ung, vacker flicka med ljust hår. Hon dansar och sjunger mycket och verkar lite frånvarande när man möter henne. Hon kan mycket om örter, blommor och blad och åtföljs ständigt av en mängd småfåglar. Hon sägs också vara en duktig helare. Det finns även rykten om en väktare i norr som ska vara smått galen och som befaller over vindarna, havet och åskan.

Den Svarta Skogen är en mycket ond plats och hemvist för sådana vidrigheter som vampyrer, gastar, varulvar och andra monster. Den är som namnet antyder inte som vanliga skogar utan är helt svart. Ingen har någonsin varit inne i Svarta Skogen och kommit ut med sinnet i behåll. De flesta ondsinta varelser härstammar från denna plats. Det har gjorts flera försök att bränna ner den eller förstöra den, men alla har misslyckats och de flesta som försökt har fått sätta livet till. Den Svarta Skogen omges av ett stort område där allting är dött och uttorkat.

Vampyrer är mycket onda varelser som dricker människors blod. De är mycket starka och kan förvandla sig till både ormar, vargar och fladdermöss. De har en magisk suggestiv förmåga och kan charma människor och få dem att lyda sina befallningar. De är mycket vackra och intelligenta. De kan förklä sig och det kan vara omöjligt att skilja dem från vanliga människor. Människor som de får i sin makt blir deras slavar tills de druckit dem tomma på blod. Då dör de och blir vampyrer de med. Vampyrer tål dock inte dagsljus och måste gömma sig i en kista under dagen. Det enda sättet att döda dem är att genomborra deras hjärta med en påle eller bränna upp dem. Heliga föremål skyddar även mot dem. Det sägs att de har någon koppling med nekromantiker. Vampyrer kommer ifrån Svarta Skogen eller andra onda platser.

Varulvar är mycket onda varelser som sägs ha skapats då en mycket ond demon ville hämnas på mänskligheten för sin fångenskap och förbannade några vanliga vargar så de förvandlades till vidunder. Varulvar är mycket stora (100 kg och mer) och har alltid kolsvart päls och rödglödande ögon. Om dagen ser de ut som människor men under månens sken förvandlas de till dessa enorma bestar. Varulvar i människohamn är ofta mycket starka, har ögonbryn som går ihop och om man ser in i deras ögon kan man upptäcka ett rött skimmer längst in. Varulvar hatar människor och dödar dem så fort de får möjlighet. De kan dock vara listiga och nästla sig in innan de slaktar dem. De är enormt starka och man kan inte döda dem på något annat sätt än med ett silvervapen. De tål inte silver och tycker mycket illa om att ha det i sin närhet. Mycket få personer sägs ha sett en varulv och det är tveksamt om de finns i landet. De håller ofta till i mörka skogar och i berg. De, liksom vampyrerna, har sitt ursprung i Svarta Skogen.