Jaså ni ville se mer? Va glad jag blir!


Jag är mycket förtjust i kattungar i allmänhet och birmabebisar i synnerhet! Här övervakar jag en litens första försiktiga steg ut ut i stora vida världen, som just i detta fallet råkade bli köket...nåja ett ställe så bra som något att börja med, det är ju aldrig fel att ha koll på vart maten förvaras... :)

Så här ser alltså birmabebbar ut, söta eller hur? Det är bara en sak jag inte riktigt fattar, birman Frida och jag fick alltså fem (5!) kullar ihop, sammanlagt tjugo (20!) ungar, men inte EN enda blev helsvart som jag!? Kan ni fatta detta??

Jag vet inte säkert, men jag har mina misstankar om att det kan ha nåt att göra med att varje gång Frida skulle ha bebbar så ungefär nio veckor innan det var dags, så åkte hon alltid iväg nånstans och var borta typ fem dagar en vecka eller så. Så det kan ju inte hjälpas att man misstänker att det varit nåt lurt på gång, kanske tillochmed en annan kille inblandad, fast det håller jag inte för troligt... Frida och jag har ju varit sambos så många år...hmmm...

Nåja, det spelar väl ingen större rocknroll vem som nu skulle va pappa till dom små
gräddbakelserna, det är ju iallafall jag som har hand om stora delar av deras dagliga skötsel... Jag menar, såna där små kan ju knappt tvätta sig själva så de e ju självklart att man ställer upp... De e bara att koppla järngreppet med baktassarna, hålla fast med framdito och sätta igång! "It´s a dirty work, but someones gotta do it..."

Jaha, här ser vi då en av "mina" ungar, birman Smulan... Och vad i hela friden den kattens ryggrad består av därom tvista de lärde... Själv sätter jag en näve torrfoder på att den är av gummi...Linda Blair, släng dig i väggen!

Och så har vi då kommit till slutet av den här hemmisen...känns liiite vemodigt visst? Men om jag vore som ni, skulle jag snart kika in igen, för matte har lovat att uppdatera med fler coola bilder så fort hon, jag och kameran råkar befinna sig i symbios med varandra... ;)