Kalmar Rapport nr 1 1998

*Hemsida:* home.swipnet.se/ robertson Nummer 1 1998

Nummer 1 Förstasidan FC-veckan Artillerister nära... Sjunkbombsfällning Årets första spya! Driftasäcken För de desperata Markan Limpan testar 042 i byssan Weapons & arms Sport Kalmarkryzzet Kultur / nöjen Hört från... Det ryktas att... Dagar till muck... Nummer 2 Nummer 3 Nummer 4 Nummer 5 Nummer 6		Artillerister nära målet ArtÖ LV. Årets första skjutning gick som planerat. Tisdagen den 31/3 var Kalmar fullt av små civilklädda personer som sprang runt i fartyget. Frågan var vad de gjorde där. Efter många om och men visade det sig att de var från FMV och Celsius för att kontrollera att våra kanoner sköt som det är tänkt att de ska. Dagen till ära tillbringade ELF, i egenskap av eldledare, större delen av dagen skjutandes dels 40:an, dels storebrorn på backen. Tyvärr missade man målet, en långsamtgående MU-2:a från Nyge Airo, med ett par tusen meter och träffade istället den korv som hade fastnat efter flygplanet. Proverna blev alltså lyckade. Två dagar senare (just det - torsdag) hade FMV-personalen lämnat oss ifred och det var dags för de riktigt tuffa grabbarna att visa var de gick för. ELA och ELF bemannade var sin kanon, siktade mot det bogserade luftmålet (som efter många om och men lyckats hitta ut över havet), och började skjuta. Totalt tiotalet salvor hann de skjuta av innan det var dags för middag. Enligt VTB fick de ett mycket bra resultat - vilket bådar gott inför framtiden... *Prejskottskjutning* Tisdagen var även dagen med ett ganska stort D. Kalmars artillerister (012 Frenzel, 013 Aldén och 019 Andersson) tilldelades en 40-mm kanon, och blev kommenderade att avge prejskott. Ett prejskott är ett skott med 40:an, som är till för att tala om för fientliga fartyg att "ge er i väg, vi vill aldrig mer se er". Blodtrycket steg hos tretton, nitton och tolvan, som dagen till ära var klädda i sjöstridsdräkt 93. Men skjutningarna lyckades över förväntan, och nu låg det fingerade målet (en rödmålad viseringsballong) illa till... Gudarna i SLC beordrade VERKANSELD och till slut blev det 013:s tur. Ingen kan med säkerhet säga, men man kan gissa att han hade fått en blöt handduk driftad på morgonen, för det var med bara några futtiga centimeters hårsmån som han missade VTB:s röda ballong, och hade därmed hindrat alla andra fartyg från att öva skjutning. Nästa gång ska ballongen ner har artilleristerna lovat. Slutet gott... Till början av sidan Sjunkbombsfällning utanför Utö Gammal tändare. Bara en av två sjunkbomber detonerade. Tisdagen den 31:a mars var det dags för årets första (och enda?) sjunkbombsfällning. Planerat var att samtliga tre fartyg i divisionen skulle fälla två sjunkbomber var och att samtliga fartyg även skulle få tid att undersöka hur sonarerna reagerar på en undervattensdetonation. För Kalmars del började det med att en reflektor lades ut som sonaroperatörerna hade koll på i den skrovfasta sonaren, 191:an. Avsikten var att leda in Sundsvall mellan vårt eget fartyg och reflektorn för att få en erfarenhet av hur sonarerna skulle ge utslag för explosionen. Meningen var att även sjösätta 188:an, släpsonaren, men detta fick tyvärr bara Sundsvall möjlighet till. En viktig del i arbetet var även att drilla fällgruppen, inklusive rangeringsgruppen, i orderterminologi och förfarande vid fällning. Även om det bara fälldes en sjunkbomb var på babords- respektive styrbordssidan så fick alla en lite större erfarenhet av hur det går till att fälla en sjunkbomb. *Endast en detonation* Olyckligtvis så råkade just Kalmar av det som man hade kunnat förfara: En av bomberna klickade, d.v.s. enbart styrbordssidans bomb detonerade. Detta var en följd av den gamla tändare som satt monterad. Den är känd för att inte fungera tillfredsställande (den utnyttjar endast djupinformation för detonationsinställningar). De nya sjunkbomberna har dock fått en ny modernare tändanordning. Till början av sidan Årets första spya! Sjösjuka. Under vecka 14 fick besättningen känna av sjögången. Där satt den! Tisdagen den 31 mars fick samtliga ombordvarande på Kalmar för fösta gången känna av att de var ut till havs. Trots en endast måttlig sjögång (ca 1 m vågor och 10 m/s) tyckte många att det rullade på ganska bra, och 6 personer blev så pass dåliga att de hittades lite var stans i fartyget hängandes över papperskorgar... Att det var just kockarna (både 41:an och 42:an) som inledde cirkusen var inte så konstigt. Många har sagt att det mådde märkbart sämre när de satte sig i mäss 1 (och det kan inte bero på flunkarnas matlagning). En annan trend var att må dåligt i maskin. Tre maskinare (24:an, 25:an och 26:an) spydde ett antal gånger, hur många vet de inte ens själva. Veckans spya tilldelas emellertid 3:an Båge, för sin präktiga utkast över robotarna och däckshusets vägg på babordssidan. Dagen efter fick vi se honom skrubba med tvål och vatten under återställningen. Bra gjort. Allt vi väntar på nu är att höststormarna ska göra sitt inträde. Till dess ska vi vara beredda... Till början av sidan
*E-post:* kalmarrapport@ swipnet.se		© Detta material är skyddat enligt signalskyddsgraden SG4. Detta innebär att eftertryck eller annan kopiering inte är förbjuden.