Kalmar Rapport nr 5 1998

*Hemsida:* home.swipnet.se/ robertson Nummer 5 1998

Nummer 1 Nummer 2 Nummer 3 Nummer 4 Nummer 5 Förstasidan Ledare Finlandshelgen Musik Förtroendeman Krönikan Kalmarkryzzet Patrulltävlan Intervjuer In memorium EXTRA Historia Frågespalten IT-info Lustigheter Det ryktas att... Hört från... Dagar till muck Nummer 6		Patrullbåt - en historia Betraktelser av en artillerist. "Jag skulle inte vilja tillbringa ett helt år ombord på dessa nötskal" Av: 012, Marcus Frenzel irka en halvtimme innan losskastning från Stevedorings rustningskaj, Raumo, kom beskedet: "Du eller 13 ska följa med Starkodder tillbaka till Sverige!" Aldén var väl inte så pigg på idén, så det blev jag som fick hålla fanan högt. Sagt & gjort, mumsade i mig ett par knäckebrödsskivor (och stoppade fler i fickan) samt letade reda på tre soppåsar som omsorgsfullt knöts i botten, ty man kan aldrig vara försiktig nog när det gäller sjösjuka (upplysningsvis gick det alldeles utmärkt!). Losskastningen gick som smort trots att alla från Kalmar (01, 017, 026 och jag) är nya på fartygstypen. Gick upp i klart skepp, vilket innebar att jag fick rusa ut till pjäsen, varvid materielkontroller tog vid. Dessa var i stort sett samma som på vår egen 40 mm lvakan m/48. Av någon lustig anledning formerade de fyra patrullbårarna stridslinje mot ett kärnkraftverk som låg en bit inåt land. En stund senare mötte vi de första vildsinta anfallen av Östersjön. Min resa började med två timmars frivakt (läs: bingtjänst). Lunchen som följde var pasta med god skinksås. Lite bökigt att ta sig genom maskin till byssa (sjögången gjorde att passage över däck stundtals var förbjuden). Därefter intog SB vakt bryggan. Jag fick börja med en timme i FC-stolen, följd av en timmes rorgängning. Man står och gängar ror, dessutom får man vrida mycket på hjulet. Det blev inte direkt lättare av att sjön kom in snett bakifrån (på SB låring). Skar snett i sjön nästan hela tiden. Skitjobbigt! När vi kom inomskärs tog en navigationsövning vid. Mycket jobbigare att gänga ror när man kopplade ur den hydrauliska driften av styrmaskinen (man kopplar oftast över till handkraft inomskärs). Avslutade dagen med ett kort pingpass på springaren. Förtöjde pir 2 ca 1700. Stämningen ombord var mer kamratlig än här, men man kunde fortfarande skilja mellan vad som var skämt och allvar, en förmåga som jag tror att vi kan öva oss en del på. Storleken på besättningen är då av stor vikt, tror jag. En annan sak som var intressant var att man ofta hade en värnpliktig i besticket, även inomskärs i hög fart. Patrullbåtarna har mer fartygskänsla, men samtidigt är de mycket trängre inombords. Man måste nästan vara akrobat för att klara sig. Långa personer göre sig dock icke besvär! Resan bar både intressant och rolig, men jag skulle inte vilja tillbringa ett helt år ombord på dessa nötskal.
*E-post:* kalmarrapport@ swipnet.se		© Detta material är skyddat enligt signalskyddsgraden SG4. Detta innebär att eftertryck eller annan kopiering inte är förbjuden.