![]() |
Svar på remissen skall lämnas av avdelningar och rasklubbar senast den 31 mars 2002.
Till SSRK's
rasklubbar och
avdelningar
Remissförslag
Utredningen om championatsregler för
retriever
Bakgrund
SSRK's fullmäktige år 2000 gav Huvudstyrelsen
(Hs) i uppdrag att göra en översyn av gällande championatsregler för
retriever. Hs utsåg en utredningskommitté bestående av en
grupp välrenommerade klubbmedlemmar som kan anses representera olika
intresseinriktningar och kompetens. Kommittén har bestått av Ingemar Borelius
(sammankallande), Willy Gustafsson, Lena Hägglund, Gun-Britt Klingberg och
Gunnar Petersson. Utredningens rapport och slutliga förslag har utformats i
samverkan med Hs.
Championatsystemet är tillkommet för att stödja
avelsarbetet. Utredningen gavs därför i uppdrag av Hs att belysa championatsfrågan
ur olika perspektiv och ge en bild av hur dagens regler fungerar i detta hänseende.
Den gavs i uppdrag att föreslå förändringar om nuvarande regelverk inte har
önskad effekt. Den gavs också i uppdrag att ta hänsyn till olika
avelsinriktningars behov men samtidigt att sträva efter en gemensam struktur där
hänsyn tas till SKK's krav på en grundläggande, enhetlig logik som
knyter an till den som gäller för andra rasgrupper.
Slutligen betonades av Hs att ett förändringsförslag
aldrig kan nå framgång utan ett grundligt remissarbete inom rasklubbar och
avdelningar.
Fullmäktige gav Hs i uppdrag att utröna om det
fanns förutsättningar att behandla frågan på
ett extra fullmäktigemöte under första halvåret 2001. Hs fann att
detta inte var möjligt med tanke på kravet på en noggrann remissbehandling
och en bred förankring av ett eventuellt nytt regelförslag.
Kommitténs ställningstagande
Detta förslag, som slutligen fastställts
av SSRK Hs, stöds av den kommitté som genomfört utredningen då det gäller
den grundläggande analysen och då det gäller slutsatsen att regelsystemet är
i behov av förändring. Två av delegaterna, Lena Hägglund och Willy
Gustafsson, vill dock anmäla en avvikande mening då det gäller det förslag
till regelverk som SSRK Hs föreslår ska gälla.
Utredningen gavs i uppdrag att beakta följande
frågor:
Varför
utser vi champions? Varför finns nuvarande championatsystem?
I
vilken omfattning uppnås syftet med nuvarande regler? Effekterna bör på något
sätt kvantifieras.
Hur
kan vi beskriva avelsmålen för olika väl identifierbara huvudinriktningar
inom SSRK?
Vilka
krav har uppfödare, medlemmar och olika rasklubbar på championatsystemet?
Kan
ett förändrat regelverk medverka till en bättre måluppfyllelse och samtidigt
få acceptans inom olika grupperingar i klubben.
Kan
olika regler tillämpas för olika raser inom SSRK? Vilka regler sätter SKK
upp? Kan vi hitta tillräckligt tunga
argument om vi vill att olika regelverk ska gälla?
Varför utses champions?
Det ursprungliga syftet har varit att identifiera
hundar som motsvarar högt ställda krav på "rastypiskhet" till vägledning
för avelsarbetet. Med andra ord skulle championtiteln göra en hund särskilt
attraktiv, till en förebild för rasen och därigenom bidra till en successiv
utveckling av de rastypiska egenskaperna hos rasen i stort. Denna princip har
delvis förändrats genom att flera championat idag delas ut för SSRK's raser
baserat på andra kriterier än kravet på rastypiskhet. Detta gäller för
lydnadschampionat, brukschampionat och viltspårschampionat. Vår uppfattning är
dock att utställningschampionat och jaktprovschampionat inom SSRK även i fortsättningen
bör vara de centrala verktygen för avelsarbetet i syfte att ”identifiera
hundar som motsvarar högt ställda krav på ’rastypiskhet’
till vägledning för avelsarbetet”.
I vilken omfattning har syftet med
championaten uppnåtts?
Inga principiella förändringar av
championatsreglerna har skett sedan 1945 då klubben bildades. Sedan dess har
konkurrensen både på utställning och jaktprov successivt lett till att kraven
kraftigt stegrats inom respektive disciplin samtidigt som rasernas egenskaper
genomgått en påtaglig förändring. De faktiska kraven för ett 2.a pris i öppenklass
på dagens jaktprov kan jämställas med ett pris i elitklass på ett prov för
30 år sedan. En hund som fick certifikat på en utställning vid motsvarande
tidpunkt skulle många gånger svårligen erövra ett 2:a pris på dagens utställningar.
Under samma tidsrymd har utställningsaveln i de flesta
länder blivit alltmer specialiserad och stamtavlan för en utställningsvinnare
har idag som regel mycket få individer med någon form av meriter från
jaktprov. På motsvarande sätt har en hund från utpräglade jaktlinjer mycket
sällan några näraliggande anfäder med synliga meriter från utställning.
Detta gäller inte minst i Storbritannien som är hemland för de flesta av
klubbens raser.
Inom vissa avelsinriktningar spelar
championtiteln inte längre någon egentlig roll som stöd för avelsarbetet.
Under de senaste tio åren har av de 25 mest använda avelshanarna, inom de tre
stora retrieverraserna, endast 4 Golden, 7 Labradorer och 9 Flatcoats erövrat
U-championatmeriterande pris på jaktprov. Om man ser till totalbilden har
mindre än 20 procent av de använda avelsdjuren (åren 1996–1998) inom
flertalet raser någon form av jaktmerit. Flatcoaten utgör ett undantag med ca
70 procent hundar med någon jaktmerit. Om man ser till andelen födda valpar
med pris på prov under samma år meriteras från ett par procent upp till ca 10
procent beroende på ras.
Den jaktinriktade aveln inom Labrador och Golden
uppvisar en liknande bild. Många hundar som erövrat nödvändiga provmeriter
lyckas visserligen också erövra det 2:a pris på utställning som erfordras för
championat. Värdet av detta 2:a pris ifrågasätts dock i högsta grad. Ett
mycket stort antal utställningsdomare skulle sannolikt aldrig dela ut dessa
"tvåor". Priset erövras i stället många gånger efter en trägen
jakt efter domare som är "snälla" eller som inte tolkar innebörden
av bedömningskriterierna på samma sätt som majoriteten av domarna. De
jaktinriktade uppfödarna i Sverige liksom i andra länder gör en annan
tolkning av rasstandarderna än den som utställningsdomare premierar.
En ras som avviker från den ovan givna bilden är
Flatcoaten där framgångsrika utställningshundar i Sverige i relativt stor
omfattning också lyckats erövra nödvändiga provmeriter. Det kan dock sägas
att trenden i rasens hemland och i andra länder går mot att den utställningsinriktade
aveln i allt mindre omfattning tar hänsyn till jaktliga kvaliteter. Rasklubben
i Sverige har dock en uttalad vilja att bibehålla krav på jaktlig meritering
av alla avelshundar och arbetar aktivt för att stödja detta mål.
Olika avelsinriktningars behov
Breddaveln/utställningsaveln
Det kan konstateras att retrieveraveln i dag
delats upp i olika huvudinriktningar baserat på de olika egenskaper uppfödare
och valpköpare letar efter. Det absoluta flertalet valpköpare liksom flertalet
uppfödare söker i första hand efter en sällskapshund som kan fungera bra i
vardagen, som är trygg, lätt att handskas med och fri från aggressivitet mot
andra hundar och människor.
Bland de uppfödare och valpköpare i denna grupp
som vill bedriva någon form av hundsport dominerar intresset för utställningar
och i kombination med detta ofta ett intresse för t.ex. bruksprov, lydnadsprov
och viltspårsprov. För många i denna grupp är jaktprov en form av hundsport
som inte nödvändigtvis bedrivs i kombination med jakt. Dessa uppfödare/ valpköpare
söker till stor del sitt material inom blodslinjer som främst avlats för sällskap
och utställning. Konkurrensen i utställningsringen och det faktum att den
stora majoriteten valpköpare idag är icke-jägare har gjort att denna avel
blivit alltmer specialiserad och mer fokuserad på exteriör och på ett allmänt
sunt temperament där grundläggande rastypiska karaktärsdrag som mjukhet, följsamhet
och en allmänt god arbetslust bibehålls.
Dual purpose-aveln
Många av klubbens aktiva medlemmar bedriver en
avel som syftar till att få fram hundar med förutsättningar att klara sig
hyggligt både på utställning och jaktprov. En del av dessa uppfödare
kombinerar blod från utställningslinjer och mer eller mindre utpräglade
jaktlinjer. Det finns
inom denna grupp ett behov av att hitta hundar från jaktlinjer som har en tillräckligt
bra exteriör för att avkommor efter dessa ska kunna uppfylla ovanstående
kriterier. Dual Purposeinriktade uppfödare finns inom alla raser. Flatcoated
Retrieverklubben är dock sannolikt den klubb där detta ideal har bredast stöd.
Den jaktinriktade aveln
Vid sidan om de ovan beskrivna
avelsinriktningarna bedrivs främst inom Labrador- och Goldenraserna
en avel baserad på s.k. jakttyper. En avel baserad på specialiserade
jaktlinjer har bedrivits under hela retrieverhistorien. En uppdelning efter
olika exteriöra ideal har dock successivt blivit alltmer markant i takt med att
konkurrensen inom utställningsaveln drivit fram en mer exteriört förädlad,
mer kraftfull och större hundtyp än den som uppfödare av jakttyper inom
Labrador- och Golden-aveln eftersträvar. Detta har lett till att jakttyper
normalt inte motsvarar kraven för ett 2:a pris på utställning trots att de
mycket väl motsvarar den exteriöra idealtyp som eftersträvas av den
jaktinriktade aveln
Det kan för en utomstående betraktare förefalla som om jakttypsuppfödare inte har några tydliga exteriöra ideal. Faktum är dock att ledande uppfödare av dessa typer har en ambition att värna om en tydlig raskaraktär baserad på rasstandardens krav och en sund, funktionell kroppskonstitution formad efter de krav som ställs på den jakt och de jaktprov som hundarna prövas på. Enligt många bedömare med god kunskap om den engelska retrievervärlden har jakttyperna inom Golden- och Labradorraserna bibehållit en i stort sett oförändrad exteriör alltsedan raserna etablerades i början av det förra seklet.
Behov av förändring
Vår slutsats av ovanstående analys är att
nuvarande championatsystem inte är anpassat till dagens verklighet som en följd
av de stora förändringar som retrieveraveln genomgått sedan reglerna skapades
för mer än 50 år sedan. Reglerna stödjer bara i begränsad omfattning de
dominerande avelsinriktningarna, de ger upphov till missnöje bland stora
grupper medlemmar och underblåser en ökande splittring inom klubben.
Även om ett championat ska vara ett bevis på
att en individ uppvisar högt ställda krav på "rastypiskhet" ligger
inget värde i att lägga kraven så högt att ytterst få individer inom en
avelsinriktning kan uppfylla dessa. Ledande genetiker anser att ett relativt
stort antal individer inom varje generation bör komma till användning i aveln
och ett "avelsmeriterande" championat bör därför kunna uppnås av
ett rimligt antal av de bästa individerna i varje generation och inom varje
inriktning.
Ett nytt championatsystem bör grundas på det
faktum att olika avelsinriktningar har olika behov av stöd. Det bör därför
rymma såväl den mer renodlat jaktinriktade aveln och den mer renodlat utställningsinriktade
aveln som den dual purpose-inriktade aveln. Förekomsten av en bibehållen
championatmodell med till viss del kopplade meriter bör också i fortsättningen
medverka till att aveln i rimlig omfattning kan bedrivas med en helhetssyn på
hunden.
De första erfarenheterna av den championatmodell
som nyligen beslutats för spanielraserna pekar på att denna mycket väl kan
tillgodose ovan beskrivna mångsidiga krav. Den stödjer olika
avelsinriktningars behov och den har accepterats som modell av SKK.
Ett regelförslag med särbestämmelser för
olika raser kan sannolikt inte vinna gehör hos SKK.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår
SSRK Hs att följande förändringar görs i championatsreglerna för retriever:
Förslag om förändrade championatsbestämmelser
för retriever
Följande två
nya championat införs att gälla vid sidan om befintliga Jaktprovs- och Utställningschampionat:
Svenskt
Jaktprovs (j) Championat (SJ(j)Ch)
- för hund som erövrat tre 1:a pris i elitklass på jaktprov och genomfört
ett godkänt praktiskt jaktprov.
Svenskt
Utställnings (u) Championat (SU(u)Ch)
- för hund som erövrat tre certifikat på utställning.
Följande
championat bibehålls i enlighet med befintliga regler.
Svenskt
Jaktprovs Championat (SJCh)
Svenskt
Utställnings Championat (SUCh)
Hund
som tilldelats ett Svenskt Jaktprovs (j) Championat i enlighet med det nya förslaget
får detta ersatt med ett Svenskt Jaktprovs Championat utan tillägget (j) om en
kvalificerande utställningsmerit erövras och vice versa för Svenskt Utställnings
(u) Championat.
De nya reglerna föreslås införda att gälla fr o m den 1/7 år 2003.