Williams
Förlossning.
William var beräknad till den 27 augusti 1998 men valde att göra sin ankomst ett par dagar tidigare.
Lördagen den 15:e augusti höll jag på och städade, försökte få ut honom, men ingenting hände. På kvällen la jag mig i soffan med barnen för att se på barnprogrammen och när jag sträckte på mig så kände jag ett "plopp" i magen.
Förstod direkt att det var vattnet som hade gått och visste inte om jag skulle våga resa på mig. När jag väl gjorde det så forsade det fostervatten!
Jag bytte kläder och tog på mig ett par bindor, ställde mig upp och allt var blött.... Något var jag ju tvungen att ha så det fick bli tre små handdukar =0) ihopvikta som bindor och de höll tätt. Att jag knappt kunde gå är en annan sak...
Då jag tidigare haft snabba förlossningar så ville de att jag skulle komma in direkt och det gjorde vi, fast jag inte hade några värkar.
Väl där så blev det en lång väntan för att få reda på om vi skulle få åka hem igen eller inte. De tyckte att vi skulle stanna och jag som aldrig hunnit med att vanka i korridoren fann mig nu sällad till denna skara.
Klockan 12 på natten hade jag fortfarande inga värkar så jag gick för att försöka sova.
Klockan 1 så vaknade jag av att det nu hade börjat men jag väntade ett tag till så att jag var säker på att det inte skulle sluta.
Klockan 2 blev jag undersökt och var då öppen 4 cm. Jag hade hela tiden oregelbundna värkar. Ingen som helst regelbundenhet. Vare sig i styrka eller mellanrum. Värkarna kom med 8-15 minuters mellanrum och jag som inte haft någon bedövning tidigare tiggde och bad om att få någon - och nu fick jag ingen!!!
När klockan var 5 på morgonen så hade jag inte sovit något och hade inte heller öppnat mig något mer. Men jag skulle trösta mig med att jag var väldigt mjuk i kanterna..... Kan tala om att det inte var någon tröst alls......
Det bestämdes ialla fall att jag skulle sova och sedan 7.30 skulle de sätta dropp på mig.
Jag fick alvedon för värkarna och sedan skulle de ha mig att ligga ner.... Det gick inte!!!!
Så jag satt och sov med ryggstödet fullt uppfällt och benen över sängkanten. Men jag vaknade med 15 minuters mellanrum av att jag hade rejäla värkar. Och när klockan var 6.45 så ringde jag på barnmorskan då det kändes som om jag skulle vara tvungen att krysta.
Jag blev rent ut sagt livrädd!!!
Jag visste att jag inte hade öppnat mig hela 10 cm.
När barnmorskan kom så sa hon att jag hade rätt och skulle krysta - men - jag hade, vad hon kallade, en liten flik kvar som hon var tvungen att hålla undan.
Så samtidigt som jag krystade hade hon sin hand med och det gjorde så ont att jag var på väg att smälla till henne.
Men ut kom han kl. 6.59 morgonen den 16:e augusti 1998.
3460 gram och 49 cm lång.
Sedan efteråt fick jag veta att den "lilla" fliken hade varit nästan 5 cm! Jag hade inte öppnat mig något mer och där hade jag turen att vara mjuk i kanterna.
