Inget stöd för unga föräldrar.

Idag så besökte jag min syokonsulent. Jag gick in på hennes expedition utan att ha bestämt tid. Detta eftersom alla tider som fanns att tillgå då expeditionen hade besökstid redan var tagna och att klockan var eftermiddag. Jag hoppades med andra ord att det skulle gå att storma stället.

Väl där noterade jag att en grön och en röd lampa lös vid sidan av hennes dörr. Vid den gröna stod det "Inne" och vid den röda stod det "Upptagen". Min första tanke var att bara den röda hade beshövt lysa eftersom jag nog skulle ha hajjat att hon var inne på sitt rum om hon var upptagen.

Min andra tanke riktade sig mot de bekväma sofforna som förutom en el-kille i tvåan var helt jättelediga och förmodligen inte alls helt främmande inför tanken att någon snart skulle sätta sig på dem. Och denne någon visade sig snart bli mig.

Efter att ha väntat i en cirkus tjugo minuter så öppnades dörren och ut kom en suspekt tvåmanna ensemble från något arabiskt land. Jag tog tillfället i akt och lämnade soffan för att storma in genom dörren till syon.

Inne i rummet möttes jag av Syon, Barbro, och frågade om hon hade tid en kort, kort stund. Hon var inte helt öppen för detta beslut med lät sig övertalas. Sedan fick jag henne att ändra mitt schema så att Kemi B försvann och förtälja följande - som allt det här skitsnacket egentligen handlade om:

Frölundagymnasiet tillsammans med marioteten av alla andra gymnasier runt om i landet har inget som helst understöd eller ens STÖD för blivande föräldrar. När man jobbar finns det en lag som kräver att man tar ut en viss summa dagar i pappa- eller mammaledighet.

På gymnasiet finns det ingenting.
Så där har ni ett uppdrag att sätta tänderna i, alla Elevråd ute i landet. Mamman har ju ingen möjlighet att gå till skolan. Det resulterar i indraget studiebidrag och underkänt i samtliga kurser.

Ibland undrar jag vad människor i ställning att fatta gällande beslut tänker på när de låter en gravid mamma i tonåren leva på INGENTING. Förstår ni? 0 :- innan skatt är just en snygg lön.

Jag uppmanar alla som läser det här till att fråga vår kära skolminister om hon kan föda ett barn och leva på 0 kronor i minst 4 månader. Men eftersom hon har möjligheten att säga nej så kommer hon också att göra det.

Jag undrar vart vår kärlek till barn tog vägen? Är det så att man inte vill sätta ett barn till världen eller har samhället helt enkelt sett till att forma vår utbildning på ett sätt som tvingar oss att studera i minst en &fract14; av våra liv innan vi över huvudtaget har möjlighet att skaffa oss ett såpass välbetalt jobb att vi har råd att ha barn?