Nygårdskällan
Nygårdskällan är en sedan gammalt känd källa inom Ölmans vattensystem. Källan är belägen överst i Väse s.n ungefär 1/2 mil S Geijerdals järnvägsstation och 1,100 a 1,200 m VSV den invid stora landsvägen till Filipstad belägna byn Nygård.(Vägbeskrivning från 1917)
Källan består av flera mynningar ( kokrör), som tillsammans avger den imponerande volymen av 3000 liter per minut. Källan är uppdelad i två bassänger, "Kristallkällan" respektive" blåa bassängen". Vilken som är vilken är jag inte helt säker på då dagens utseende av källområdet inte helt överensstämmer med gamla kartor.
Nygårdskällan var fram till 1800- talets mitt en stor attraktion och många människor vallfärdade dit på den sk. källsöndagen, som inföll första söndagen efter midsommar. Folk i tusental vallfärdade till källan företrädda av spelmän, de kom från 12 socknar och 6 härader.
Härader äro Brattfors, Filipstad, Kroppa, Lungsund s:r af Färnebo härad, Bjurtjärns s:n av Karlskoga härad, Varnums och Ölme s:r af Ölme härad,Väse, Ö:a Fågelviks och Alsters s:r af Väse härad, Nedre Ulleruds s:n af Kils härad, Nyeds s:n af Nyeds härad.
Då offrades slantar och finessen var att rätt tolka den av källans kraftiga stråle uppkastade sidan av mynten När man vederbörligt druckit vatten, offrat och glammat vid källan, fortsatte festen med dans i alla logar vida omkring tills långt in på måndagen. Det finns inte så mycket dokumenterat om källan, men jag har hittat följande:
Kulturhistoriska bilder från Värmland och särskilt ifrån Vase härad Kristinehamn 1908 Fredrik Karlsson
Geologiska Föreningens möte i Stockholm 8 januari 1917 Några ovanliga källor av Fredrik Svennings
Väse hembygdsförenings skrifter
Utdrag från GEOLOGISKA FÖRENINGENS möte Januari 1917 i Stockholm
Ett stenkast NV om spången över Bäckelidsbäcken står vi plötsligt framför en praktfulla azurblå liten sjöbassäng av ungefär 100 kvadratmeters vidd, Nygårdskällan. Såsom kartskissen (fig2) visar, är formen av denna bassäng A tämligen fyrkantig. Ifrån " den blåa" bassängens vänstra sida inskjuter mot V och SV en ganska stor ungefär en halv meter djup vik (B å fig. 2), vars botten det kristallklara vattnet med väldig fart framväller genom ett kokrör av 2,3 dm diameter för att sedan forsa över till Blåa bassängen. Omedelbart invid kokröret i den nyss nämnda Kristallkällans botten sågs ett alldeles liknande hål, som dock nu var tilltäppt och belagd med ett mörkt skikt av sannolikt organiska partiklar.
I den grunda sydvästra bukten av Blå bassängen sågs ett lika grovt kokrör ur vilket vattnet ännu 10- 15 min efter vår ankomst ( vid 15 tiden) kokade tämligen kraftigt, men sedan helt och hållet upphörde, för att efter något mera än en timme åter koka en kort stund.
Herr Ekeberg har på min begäran sedermera sökt utforska, om denna egendomliga intermittens visat någon regelbundenhet, men ej kunnat finna någon sådan.( Herr Ekeberg var markägare) Medan Kristallkällans sprudel var alldeles klar och hela vattenmassan färglös samt till synes ren från slam, var vattnet i den intermittenta källan mera grått eller blackt och vid sprudlandet tydligen blandat med ett grått mjunigt (sannolikt ej lerigt) slam, som liksom rökte fram ur hålet. Det smala, grumlande partiet från den intermittenta källan och längst västra sidan av bassängen fram emot utloppet var ock tämligen bemängdt med grön algvegetation.
I den stora bassängen under besöket, såväl vid mulen himmel och regn som under solsken och klart väder, så intensivt grönblått, att föremål ej kunde ses på några få decimeters djup. Även vid uppskvalpning av vatten med ett tefat var färgen densamma. Den västra gränsen för detta blåa vatten gick ungefär såsom den prickade linjen i fig.2. Djupet av bassängen uppgavs vara c:a 3 till 4 meter, men kunde ej kontrolleras; en längs sidorna nedskjuten stör visade brant lutning, kanske närmare 40 grader vadan formen sannolikt är trattlik. Huruvida någon ännu verksam kokrör finnes i dess botten, kunde ej avgöras, men är, såsom nedan skall utredas, föga sannolikt. Avloppsbäckens vatten är ungefär lika färglös som Kristallkällans.
Vid nedflödet i den nästan stagnerande Bäckelidsbäcken var gränsen mot dennas smutsbruna vatten en lång sträcka mycket skarp, och denna färggräns uppgives vissa tider vara tydlig ännu inemot 1 km nedåt Ölman.
Mätvärden Januari 1917
De vattenprov som togs den 24 aug. 1917, undersöktes av mig i avseende på radiumemanation samt totalhhårdhet m.m.
Kristallkällan:
Io = 202,7 voltenheter pr liter och timme kvant 586cc
Hårdhet ringa;
Järnhalt (kolorimeter) = 0
Klorhalt (titrerad) = 0
Slamavfästning efter 14 t:r ej märkbara spår
Tempratur +6,2 C
Blå källan:
Io = 156,8 voltenheter pr liter och timme kvant 625cc
Tempratur +6,8 C
Övriga värden lika som ovan
Omgivning och kända förändringar 1917
Rörande Nygårdskällans omgivning iakttogs ungefär följande. På södra sidan ses en lindrig höjning (+ fig. 2) i leran, som bildar den lägre dalbotten, vari Bäckelidsbäcken framgår. Från Kristallkällan och västra sidan av intermittenta källan går en tydlig sänka (- fig. 2) i riktning emot bäcken. Bassängens norra strand är såsom synes av fotogr. fig.1 ganska hög och där innanför höjer sig landet småningom upp till västra delen av den höga skogsmark som motsvarar åkerplanet på östra sidan och tämligen planartat utbreder sig norr om dalbotten samt genomskärs åtminstone till några hundra meter från källan av tämligen trång och mot norr stigande däld i vars botten en vid mitt besök alldeles vattentom liten bäckfåra orma sig fram till källbassängens nordöstra hörn.
Materialet i dessa höga sluttningar var tydligen mycket lerig, men några grävningar eller borrningar hade jag ej tillfälle att företaga. Vattenytan vid intermittenta källan befanns ligga 31 cm över vattnet i närmaste krökning av Bäckelidsbäcken. En av mina följeslagare hade besökt källan för några år sedan och hävdade bestämt att åtskilliga förändringar måste ha inträffat. Då låg sprudeln i botten av Blå bassängen och var fullt synlig, Kristallkällan fanns ej.
Närmare efterforskningar har till fullo bekräftat detta. Hr Ekeberg på vilkens egendom källan är belägen, har haft godheten att meddela följande fakta:
Att Bäckelidsbäcken ännu för 12 - 15 år sedan från punkten E å kartskissen gjorde en skarp krök mot norr och genom den förr nämnda sänkan flöt alldeles bredvid Blå bassängens västra sida och sedan följde den NV utloppet som då utgjorde bäcken. Detta ses ock på den ekonom karta, vars starka krökning här ej alldeles motsvarar den NV bäcken.
Att källan då låg såsom en djup ficka invid bäcken, men med två starka, väl synliga och något konvergerande kokrör i botten.
Att Hr Ekeberg själv, för att rädda källan från bäckens orena vatten, vid denna tid grävde en ny fåra för bäcken från E till F
Att ännu för 5 till 6 år sedan Kristallkällan ej fans.
Att denna i början haft 2 kokrör, först kanske tumsvida men sedan vidgade, ehuru det ena numera tilltäppts.
Att i Bäckelidsbäcken norra sida nära vattenytan numera ses ett litet kokrör (E).
Att enligt de gamlas uppgift källan eller åtminstone en väsentlig del därav förut ( före 1850- talet?) brutit fram ett stycke i öster ungefär vid D på kartskissen.
Att blå Bassängens vatten ej alltid är blått, men alldeles oberoende af himmelns färg, liksom ej heller Kristallkällans vatten alltid är kristallklart.
Att man tycker sig märka, att källans vattenmängd är väl så stor under torra som regniga år.
Rörande kokrören synes man af ett bland dessa meddelanden kunna sluta, att dessa rör från en ringa början småningom vidgas till mer än 2 m diameter. Sannolikt är väl då ock egenskapen af intermittens ett ålderdomstecken och om den tolkningen är riktig, skulle den intermittenta källan vara närmare sitt slut, medan den i Bäckelidsbäcken framträdande skulle förbereda en framrycking hitåt av hela Nygårdskällan.
Det synes mycket sannolikt att rören i botten av Blå bassängen numera är tilltäppta. Enligt sägen har man ock någon gång af oförstånd eller okynne neddrivit i dem tjocka störar eller trädstammar. Såsom förr omnämnts kan man ej i vattenytan se något tecken till uppkok. En omständighet, som alldeles direkt talar för att bassängen helt fyllts av vatten från källorna
A ock C är, att ö dess halt af radiumemation vid båda provningarna var avsevärd lägre än förra (åtminstone B) nämligen resp. 22,6 och 23,1%, ett belopp som snarast synes motsvara emanationens avdunstning inom en större sidoreservor, där vatten tvingas att kvarstå någon liten tid. Även temperaturens stegring från 6,2 till 6,8 grader är ett stöd för samma antagande.
Den vanligen rådande ytterst skarpa färgkontrast i båda källornas vatten synes svår att förklara. Den omständigheten, att Kristallkällan är jämförelsevis grund och blå bassängen ganska djup räcker ej enär senare uppskvalpande vatten även var blått. Af samma skäl torde företeelsen näppeligen kunna förklaras genom antagande af vare sig uppslammade
lerparticklar i den senare- slamhalten var den 4 aug. lika minimal i båda - eller reflex från atmosfären då färgen var lika vid såväl klar som molnhöljd himmel. Möjligen kunde man tänka sig ett optiskt eller kanske kemiskt inflytande af någon beläggning på källans botten eller lutande sidor under vatten. Om t.ex. vatten i de djupaste skikten i hålan af någon anledning har en intensivare färg, skulle kunna giva denna färgton åt ytan. En skarp kemisk undersökning vore önskvärd.
Hur stor är Nygårdskällans vattenmängd?
Denna viktiga fråga ses kunna besvaras med en ganska hög grad af säkerhet. Jag gjorde medelst enkla flottörer en approximativ uppskattning vid utloppets början vars regelbundna form utan svårighet kan sektioneras ock fann ungefär 63 liter per sekund. Sedan fann jag att Carlssons förr nämnda arbete, vattenmängden angivits till omkring 4000 min/liter, alltså 66,7 liter per sekund, överensstämmelsen är slående.