Lövskog och enbackar kantar sluttningen. Östra delen utgörs av en rasbrant. Från ett av de minsta av Västergötlands platåberg är utsikten vacker. På diabasplatån växer lövskog, som domineras av björk och asp. Parkeringsficka finns nere vid Falköpingsvägen.
2. Ranstadområdet med Tranebärssjön.
Mångsidig natur med våtmarker och hagmarker i Häggums socken. Flera av våtmarkerna utgörs av kalkrika kärr där man kan finna både honungsblomster och sumpnycklar. En av hagmarkerna är Höbergs backar, där smalbladig lungört, backsippa och trollsmultron är en del av stäppängsfloran. Höbergs backar ligger strax söder om Ranstadsverkets gamla industribyggnader. Det gamla alunskifferbrottet har restaurerats och i dess botten ligger nu Tranebärssjön, som i sin nyanlagda ödslighet påminner om en fjällsjö.
har en barrskogsklädd platå med orrspelsmossar och en av länets största guckuskolokaler. I sluttningen finns lövskog med hasselängar och flera orkidékärr i anslutning till framspringande bäckar. Sydöst om bergets fot finns enbuskbackar med en torrmarksflora, som troligen hade sin höjdpunkt under bronsåldern. Parkering finns till exempel vid Albionstugan uppe på berget i söder.
4. Sydbillingens Sydsluttning.
Vackert, starkt kulturpräglat område med mångsidig vegetation, rik flora och fauna och flera vackra utsikter. Moränkullar med nedskurna bäckar emellan ger prägel åt området. Flera alsumpskogar och rikkärr finns längs sluttningen. Bland kärren bör nämnas Lilla och Stora Gökstorpskärret med stor artrikedom. Området kan nås från Skultorp, Simsjön eller Häggumshållet. Pilgrimsleden som är ca 10 km lång startar i Häggum vid avtagsvägen mot Backen och leder över Sydbillingen till klosterkyrkan i Varnhem.
är ett av södra Sveriges största, sammanhängande vildmarksområden, orört sedan mitten av 1800-talet, med ett nätverk av artfattiga naturtyper; mossar, kärr, ljunghed, gran-, tall- och blandskog. Ytan är ca 2000 ha och består i östra delen av högmossen Storemossen, i den centrala delen av ett torrare parti med gammelskog och i väster ännu ett kärr- och mosskomplex vid namn Säxtingen. En stor del är idag naturreservat. Älg, tjäder, pärluggla samt nötkråka finns i gammelskogen. Orre och ljungpipare kan höras på mossarna. Laggen som omger högmossarna hyser skvattram, hjortron, klockljung m.fl. arter. Vägarna är normalt avstängda, men området kan nås till fots från Simsjön, Orsjö Backen eller via Pilgrimsleden.
Erbjuder storslagen utsikt från bergkanten, som är bevuxen med skog. Nedanför finns betade hagmarker och lövskogsbranter. Kullabolet (naturreservat) är en ås med backsippor på våren och på sensommaren blommar fältgentiana. Norröver finns ett unikt stenbrott i lerskiffer. Parkering sker lämpligen vid fornbyn i Skultorp, väster om järnvägen över vilken vägen går via en bro.
Detta område som 1986 var igenväxt, har genom upprepade röjningar, slåtterarbete och betesdrift blivit Skövdetraktens artrikaste naturområde. Från och med 1996 är området naturreservat. Idag kan ett tiotal orkidéarter beskådas under sommaren, däribland, ängsnycklar, flugblomster, brudsporre och kärrknipprot. Bra år kan de ses i tusental. Reservatet ligger inklämt mellan stora högar av rödfyr (bränd alunskiffer) och centrala delen utgörs av ett rikkärr, uppåt berget mot Falköpingsvägen finns torrare betesmark och ner mot Loringavägen en fuktig ängsmark. Uppåt berget, rakt under Falköpingsvägen finns ett äldre kalkbrott med skyddad kalktuff (naturminne). Parkering finns vid vägen Skultorp-Loringa.
är ett vackert kamelandskap med skarpa åsryggar och djupa sänkor, innefattande fem
gungflyomgärdade sjöar. Granskog är vanlig men även inslag av ek, hassel och bok
förekommer. Parkering finns vid vägen Skultorp-Klagstorp. Ytterligare några kilometer
öster ut ligger Klagstorps herrgård omgiven av dammar och en vacker Engelsk park.
Området är idag i militär ägo. 
Fågelsjö, kanske mest känd för ansamlingen av dansande tranor under april månad. De kan nu beskådas från den nya inbyggda observationsplatsen Trandansen. Platsen är tidigare känd under namnet Skvallerhålan. Denna är belägen i sjöns södra del vid vägen mellan Skara och Falköping. På östra sidan norr om Broddetorp nere vid Fågeludden finns ett naturrum med cafeteria. Här finns möjlighet att under våren och sommaren studera änder, vadare och flera doppingarter samt den bruna kärrhöken, som här häckar med flera par. Obsevationsplatser finns dels i naturrumet, dels i ett äldre torn längre ut på udden. I naturrummet finns också en utställning som visar Hornborgasjöns utveckling, restaureringsarbetet samt dess djur- och växtliv. Bra observationsmöjligheter finns också på Ytterbergs udde med möjligheter att observera vårfåglar och vadare under sommaren. Hornborgasjön med omgivande strandområden är naturreservat. Runt Hornborgasjön finns också flera förhistoriska minnesmärken som rösen, resta stenar, järnåldersgravar, skeppssättning och framförallt Ekornavallen med sina märkliga stenåldersgravar mm.
Detta är kanske världens förnämsta kame-landskap, med smältvattenavsättningar i ett böljande virrvarr av åsar, kullar och sänkor från Varnhem i söder till Lerdala i norr. Naturen är idyllisk och variationsrik med sjöar, mossar, kärr, torrängar, hagmarker och lövskog. Floran är frodig och artrik. De största sjöarna är Skärvalången i söder, centralt Ämten och i norr Flämsjön. Området har sex naturreservat. Av dessa utgör Höjentorp - Drottningkullen och Eahagen - Öglunda ängar själva hjärtat i Valle. På våren prunkar här blåsippor och vitsippor. På torrare områden som vid Skarkeåsen återfinns dessutom smalbladig lungört, backsippa och gullvivor. Söder om Höjentorps herrgård ligger resterna av Höjentorps Kungsgård som brann ner på 1700-talet. I den omkringliggande ädellövskogen är doften av ramslök bedövande under senvåren. Från Eahagens parkering leder en vacker stig in i området. Stigen går vidare på en hög ås mellan de båda sjöarna Flämsjön och Ämten till hagmarkerna kring Ledsgården. Längs vägen som går från Varnhem till Berg är körsbärsblomningen som intensivast under maj månad.
11. Jättadalen och Öglunda grotta.
Jättadalen är en imponerande, djupt nedskuren bäckdal. Från parkeringsplatsen vid Öglunda kyrka leder stigen genom lummig lövskog och går längs bäcken upp i en granskog med offerkälla, rasbranter och pelarförklyftad diabas. Från vattenfallet vid bergskanten erbjuds en storslagen utsikt över Valle härad. Stigen går vidare söderut och passerar Öglunda grotta, som är en blockfylld klyfta i diabasen. Området är naturreservat.
Höjdryggar med fin utsikt mot Kinnekulle i ett ålderdomligt odlingslandskap med hamlade askar och stenmurar. I söder finns ängsgranskog. Kullarna är på våren översållade med gullvivor. Märkliga fåror har skurits ned i marken av isens smältvatten. Naturreservatet har två åtskilda parkeringsplatser vid vägen mot Öglunda.
Naturreservat med äldre, grovstammig skog i rasbrantens sluttning. Moss- och lavfloran är en av de värdefullaste i hela Götaland. Bland det stora antalet lav- och moss-arter som finns på trädens stammar förekommer fortfarande den luftföroreningskänsliga lunglaven i större mängd. Lättast tar man sig in från en parkering vid vägen mellan Skövde och Lerdala.
Ett fem km långt myrområde som ligger SV om Blängsmossen och sträcker sig i
nordöst- sydvästlig riktning. Den långsmala formen kommer av att myren ligger i en
sprickdal, med en bredd av ett par hundra meter. Den lär ha utvecklats genom att en sjö
växt igen. I söder har myren karaktär av högmosse med välutbildad lagg. I denna
växer bland annat större bestånd av myrlilja. Där Linebäcken från Blängsmossen
passerar den centrala delen övergår mossen i kärr vilket sträcker sig ända upp till
den norra delen. Det intressanta med denna del är de kalkkrävande växtarter som finns
nämligen ängsnycklar och axag. Troligen finns det kalkhaltig morän ovan diabasen vilket
växterna drar nytta av. Längre norrut blir kärret blötare och de kalkkrävande arterna
avtar för att senare återkomma i ett kärr nära Björnasäter. Här återfinns
myggblomster och i kärret majviva, brudborste och klubbstarr. Öster om den norra delen
av Sjömossen ligger Sätunaskogen, en gammal granskog med exklusiv svampflora.
Sätunaskogen är tänkt att bli naturreservat. Till området kan du ta dig till fots
eller med cykel från Hallanvägen eller avtagsvägen till Gruvesäter. 
är en mosse av klockljungtyp, ett förnämligt exempel på en högmosse, med mosseplan, randskog och lagg. Mosseplanet har riklig tuv- och höljbildning med enstaka martallar. Ett nybyggt fågeltorn erbjuder vida utsikt över mossen. Här kan man höra orrspel och de ödsliga tonerna från spelande ljungpipare. Den rikligaste växtligheten finns i laggen där flera för fattigkärret typiska arter som rosling, hjortron, sumpstarr och dystarr uppträder. Sileshåret med sina klibbiga blad, där insekter fastnar, finner man rikligare ute på själva mossen nedsänkt i vitmossetuvorna. På de torrare delarna växer både klockljung och den vanliga ljungen samt tuvull, som på vissa ställen rikligt prunkar med sina vita bomullsbollar. På några ställen kan man i den södra delen se bestånd av den nordliga dvärgbjörken, som också finns på de två angränsande mossarna Fjära- och Våtemossen. En större parkeringsplats ligger strax söder om mossen vid vägen mellan Skövde och Lerdala. Härifrån leder en stig in i naturreservatet. Vintertid utgår ett skidspår härifrån runt hela mossen. Följer man stigen i nordostlig riktning ca 500 m kommer man till fågeltornet. Omedelbart söder om vägen löper en tydlig ändmoränrygg.
16. Rånnaområdet med Mölltorps hage och Lidens ängar.
Rånna försöksstation erbjuder en överväldigande vårlig prakt av äppel- och körsbärsblom och på sommar och höst finns rikligt med bär, frukt och grönsaker. Från gården leder ett gammalt fädrev upp mot berget till Mölltorps hage. Här finns gott om olika växter och i dess övre del går kalkstenen i dagen. Här har Baltiska issjön skurit ut rauklika formationer. Alldeles intill hagen passerar Billingeleden och längre åt nordväst finns naturreservatet Liden med gammelskog och diabasstup. I det gamla kalkbrottet väster om Mölltorps gård finns en liten sjö, omgiven av rödfyrshögar, kalkugnar, fantastiska alunskifferväggar och böljande kalktuffdraperier vid en liten bäck. Norr om kalkbrottet finns "Lidens ängar", ett mosaiklandskap av betes-, busk- och skogsmarker med en rik vårflora. Parkering finns t.ex. vid Rånna gård eller kalkbrottet.
Är en vacker hassel- och ekbacke, där källor mynnar från lerskifferlagret och översilar sluttningen och marken nedanför. Här bildas ett kärr med riklig växtlighet under sommaren och en bäck som slingrar sig fram genom området. Bland kärrets växter kan nämnas kärrknipprot, fläckigt nyckelblomster och kärrspira. Här finns också den för hela Billingeområdet ovanliga dunmossan, en starkt hotad art. I kärret har sedan 1991 genomförts omfattande naturvårdsarbeten. Parkeringsmöjligheter finns vid vägen intill huset strax ovanför. Åker man lite längre fram och tar en väg norrut kommer man till den lilla vackra Vallersjön. Sjön är näringsfattig och i dess norra del finns möjlighet till bad.
I anslutning till handelsträdgården finns bland annat en biblisk trädgård och en omfattande kryddträdgård samt ett privat botaniskt och geologiskt museum. Kommer man hit i början på juni och går över Mariestadsvägen kommer man rakt in i ett av länets rikaste guckuskolokaler. Tidigare på våren blommar här rikligt med blåsippor och lungört. Tar man sig uppåt sluttning finns möjligheter att i omgivande ädellövskog hitta flera ovanliga violarter som lund- och underviol. Parkering finns vid handelsträdgården.
är en gammal kvarn nära Tidanvägens passage över Ösan. På vintern kan strömstare ses i de steniga och forsande partierna. Möjligheter till intressanta strandpromenader längs Ösan kan företas, söderut genom betesmark och norröver i skogsmark. Vid en sådan promenad kan man få höra ett metalliskt läte och se något blått skymta förbi, kanske är det en kungsfiskare. Söder om vägen Lunden - Fjällakvarn vid Gudmundstorp finns på ett ställe skogsbevuxna gamla sanddyner.
Ett rikt och vackert naturområde med en blandning av lundar, åkerlappar, betesmarker
och skog. Ett kraftigt bestånd av gamla bokar kan ses i områdets nordvästra del.
Odlingsrösen, fädrev och hamlade träd berättar om ett tidigare odlingslandskap. I
området finns också en väl utbildad strandlinje av klappersten från Baltiska issjöns
tid. Allt detta kan ses om man följer den stig som finns utmärkt genom området.
Området som är naturreservat kan nås dels från parkeringen i anslutning till
Mariestadsvägen dels från parkeringen vid vägen Skövde - Timmersdala. Går man från
denna senare p-plats tvärs över vägen och upp genom en vacker allé kommer man fram
till gården Ingasäter, där ett antal mycket stora och gamla bokar kan beses. Dessa har
Linné beskrivit i sin Västgötaresa. I anslutning till huvudbyggnad är en kaffestuga
inredd i en av flygelbyggnaderna. 
Lilla och Stora Gullakrokssjön är två kalkrika sjöar med unik flora både på bottnar och runt stränderna. Vissa delar särskilt de södra är kraftigt igenvuxna av al, björk, vide och vass medan andra delar är öppna. På fuktigare delar finns en rikkärrsflora. Kärren får sitt vatten från tillrinnande bäckar eller framspringande källor. Några exempel på arter är majviva, hampflockel, tätört, slåtterblomma och kärrfibbla och bland orkidéerna kärrknipprot, flugblomster, blodnycklar och ängsnycklar. Undervattenvegetationen utmärks främst av att här växer flera arter kransalger.
22. Karlsfors med Silverfallen och Melldalakärret.
Lövskogsklädd sluttning med terrasser av sandsten, alunskiffer och kalksten, över vilka en bäck flyter fram och bildar, särskilt i vårfloden de sevärda Silverfallen. Här finns en intressant kryptogamflora som växer på kalkstenen och trivs i den fuktiga miljö som fallet bildar. Under våren är marken översållad av vitsippor, blåsippor, gullviva, vårärt, vårlök och"smånunneört. Här fanns förr kvarnar och ett gammalt alun- och kalkbruk med kvarlämnade rödfyrshögar, brännugnar och stämningsfulla husruiner. Alunskiffern är rik på orstenar och i kalkstenen finns ett tunt lager stoftkol. Flera parkeringsfickor erbjuds längs den smala och branta vägen mellan Karlsfors gård och Bergs kyrka. Tillsammans med det nordligare belägna Melldalakärret bildar det beskrivna området ett sammanhängande naturreservat längs bergsluttningen. Detta kärr är ett kalktuffbildande källkärr med rik orkidéflora med bl.a. den sen- och storblommiga varianten av brudsporre, flugblomster och kärrknipprot. Kärret hyser dessutom en märklig svampflora. En vacker promenad genom den mellanliggande överåriga ädellövskogen leder fram till kärret.
Från parkeringsplatsen vid Högsböla by, 1 km nordost om Bergs kyrka, leder en stig
ner mot Högsböla äng, ett långsträckt naturreservat i öst-västlig riktning. Den
övre delen utgjorde byns gårdsnära änggärden och nedanför dessa ligger reservatets
kärnområde kallad Skrantängen. Då igenväxning och förbuskning hotade området, har
sedan 1969 ett omfattande restaureringsarbete inletts med röjning, hamling och bete. Den
övre delen av änggärdet utgörs av alsumpskog och från denna sluttar den fuktmättade
marken svagt nedåt och en ymnig försommarflora med bland annat stora mängder ramslök
utbreder sig. I änggärdets nedre del finns grupper av hamlade lindar och almar. I en
liten gran-dunge norr om gärdet växer murgröna. Skrantängen är betydligt torrare och
bland enstaka oxlar, ekar, hassel och hagtornsbuskar utbreder sig en enastående
torrängsflora av ormrot, klasefibbla, svinrot, sommarfibbla, mandelblomma, gullviva,
ängsskallra, jordtistel, backsmörblomma och rödkämpar. Från Skrantängen fortsätter
stigen ut på en hagmark med mycket tunt jordtäcke. Här finns enstaka enbuskar,
nyponbuskar och körsbärsträd. Området har karaktär av alvarmark med blottad jord och
kalkstenshällar. Här växer småfingerört, grusbräcka, rosettjungfrulin och buskviol
och där jorden är lite tjockare mängder av gullvivor. Runt en fristående oxel finns
ett av Billingeområdets rikaste förekomst av St Persnycklar. Från bergskanten erbjuds
en hänförande utsikt över sjön Lången. 
Stolan är den unika plats där Östersjöbäckenet i form av den Baltiska issjön tappades 26 meter på kort tid - eventuellt vid två tillfällen. Den geologiskt intresserade kan här få en del av sitt lystmäte tillfredsställt I det gamla sandstensbrottet finns kalspolade hällar. Idag är brottet vattenfyllt och utnyttjas till bad och fiske. Här finns även alunskifferlager med djupa gruvgångar där man brutit radiumhaltigt "kolm". Här finns också rödfyrshögar och en rekonstruerad kalkugn. Området Stolan är avsatt som naturvårdsområde. Genom att följa en stig i sydvästlig riktning genom en vacker björkhage ca 1 km kommer man fram till Sotaliden. Ett område som nyligen röjts från kraftig igenväxning och idag består området av betesmark, åker och lövskog med framförallt hassel och körbärsträd. Flera källkärr finns och en bäck rinner genom ett parti av riklig och tjock kalktuff. Kalktuffen utbreder sig på båda sidor om vägen och här växer det gott om orkidéer särskilt den annars ovanliga brudsporren. Blåsippor, vårlök, lungört avlöses av gullvivor, smörblommor på torrare partier och ramslök i fuktigare och skuggigare områden. Utsikten mot Kinnekulle och Klyftamon är storslagen. Det går att parkera vid backen eller nere i stenbrottet.
25. Timmersdalavallen och sjön Lången.
Timmersdalavallen är en komplex svårförklarlig åsliknande bildning bitvis beströdd med stora sandstensblock. Enbuskshagar och skog alternerar. Platsen hyser en imponerande utsikt mot Billingen och Klyftamons förkastningsbrant som stupar ner i sjön Lången. Branten bildar Långens västra sida medan den östra stranden är flack och utgör jordbruksbygd. Lången är en grund, näringsrik sjö med tjocka vassar och intressant fågelliv. Parkering finns t.ex. vid skidbacken eller motionsstugan vid vägen norr om Timmersdala.
26. Bjursjöarna och Borgehall.
I östra delen av Klyftamon ligger Stora och Lilla Bjursjön som är två näringsfattiga skogssjöar där möjlighet till bad erbjuds. Lilla Bjursjön får sitt vatten från den i sydväst liggande Gåsemossen som är den största av mossarna på Klyftamon. Strax intill Stora Bjursjön reser sig den branta och höga klippväggen Borgehall, som på sin platta topp erbjuder en storslagen utsikt. Därifrån kan man se Kinnekulles silhuett avteckna sig i väster. Platån utgjorde en fornborg under folkvandringstiden. För den botaniskt intresserade är klippväggen och dess rasbrant ett eldorado. Flera små ormbunksarter finns i klippspringorna och den fridlysta ärtvickern har här sin enda växtplats i länet. Ytterligare en ovanlig ärtväxt finns inom naturreservatet nämligen backvicker. Parkering sker lämpligen vid vägen nedanför.
består av vildsinta klippmarker med tall och lavtäcken på höjderna och myrmarker i sänkorna. Området präglas av de unika spåren efter den Baltiska issjöns tappning i form av väldiga mattor med rullstensblock och kalspolade hällmarker. Bitvis en fantastisk morfologi med massor av spetsiga, tätt liggande, parallella gnejsryggar. Nordost om Lilla Bjurum vid vägen Götene - Lerdala finns ett genomskuret blockdelta. Djupedalsklyftan norr om skjutbanan nordväst om Sparresäter är en smal sprickdal med höga, branta klippväggar. Inne på myrmarkerna kan man finna både hjortron och tranbär samt intressanta mossarter. På torrare lavklädda morän och hällmarksområden kan under våren tjäderspelet bli intensivt. Områdets kärnparti är naturreservat.
är en näringsfattig, trolsk skogssjö med många holmar och öar. Stränderna är växlande med blockmorän, klippor, sankmarker. På några ställen finns sandstränder bl.a. i västra och östra delen där badplatser är iordningställda. Fågellivet har skyddats genom avsatta fågelskyddsområden (1/4 - 31/7). Storlom och fiskgjuse är årsvisa (kommer varje år).
29. Binneberg och Låstadområdet.
Mellan Binneberg och Låstad finns ett tiotal långa, smala parallella moränvallar i öst-västlig riktning, där isen gjort halt under avsmältningen. Vägen som går genom Låstad by löper ovanpå en rullstensås. På flera av dessa vallar och åsar blommar under våren backsippor. Ner mot Stolan finns kalspolade gnejshällar från Baltiska issjöns tappning. Vid Prästtorp finns diffusa spår från kvarnstenstillverkning. Värt ett besök är det gamla tingshuset i Binneberg där trevliga utställningar och musikarrangemang.
är en förnämlig fågelsjö, särskilt under vårsäsongen (mars - april) med massor av svanar, gäss och andfåglar. Sjön som är näringsrik och mycket grund har omväxlande stränder med skog, åkrar och betesmarker. På de omgivande åkermarkerna på sjöns östra sida uppehåller sig stora gåsflockar under mars och april månad. Västra stranden har igenväxningen drabbat hårdast medan den östra i vissa delar har karaktären av stenstrand. Mellan sjön och Odensåker kyrka ligger naturreservatet Logården. Där finns också en informationslokal med café. Reservatet erbjuder en inblick i 1800-talets kulturlandskap. I övre delen finns gott om stenmurar som omgärdar åkertegar och fädrev. Längre ner mot sjön finns betes- och slåttermark. Från parkeringsplatsen norr om kyrkan leder en vandringsled till det så kallade Hägnatornet vid Tidans utlopp från Östen. Härifrån kan man sedan ta sig till det gamla tornet, som ligger i anslutning till den kulle som går under namnet Enebacken. Båda tornen som uppförts av Skövde fågelklubb ger bra möjlighet att studera områdets fågelliv. Vill man studera fågellivet i sjöns norra del åker man lämpligast in vid Svenneby kyrka. Flera imponerande fornlämningar finns i sjöns närhet nämligen Askeberga domarring, kung Ranes hög vid Flistad kyrka och bronsåldersröset Stora Rör strax väster om Öhns gård. Gården som ligger vackert placerad på en höjdrygg är idag vandrarhem i STF:s regi. Sjön Östen med omgivande strandområde är naturvårdsområde.
är en markerad vandringsled som är ca 29 km lång. Den startar från Herrekvarn vid Simsjön på södra Billingen och slutar i Arvidstorp vid naturreservatet Nolberget på Mellanbillingens norra del. Leden löper både uppe i diabasplatåns barrskog och nere i lövskogssluttningen. Leden passerar bland annat i närheten av följande platser i tur och ordning från söder mot norr. Skultorps nabbe (*B6), Klasborgs och Våmbs ängar (*S1), Billingens fritidsområde (B5), Ryds grottor (S9), Ymsingsborg, en fornborg, Rånna området med Mölltorps hage och Lidens ängar (B16), Kulaboda (B17) och Vallersjön, Gråmur en fornborg med utsikt över Nordbillingen, Vadboslätten och sjön Östen, Nolberget (B13).
*(beskrivs under rubrikerna B = Billingens naturområden, S = Skövdes naturområden).
Billingens Bergarter
Tillbaka till hemsidan 1998-12-21