Den här sidan lär nog inte bli klar i första taget. Men till slut kommer allt finnas med, från tiden innan Strebers till nu. Ett sånt där stamträd (eller vad det kallas) är åxå på gång (nån gång). Tills vidare får ni nöja er med en kort beskrivning om vad som hände från år till år (taget från ett blad som vi skickade ut till undrande för ett par år sedan).
BALLADEN OM LILLA DIA PSALMA/STREBERS/SIXGUNS
1985
Någon gång på våren/sommaren bildades Strebers. Medlemmarna var då: Johnny (trummor), Pelle (bas) och Ulke (gitarr). Det fanns ingen sångare, så Ulke sjöng lite grann tills vidare. Efter ett par veckor spelades några låtar in i replokalen, och det var tänkt att bli gruppens första singel egentligen. Men planerna ändrades och man åkte till en riktig studio istället. "Ung och arg" blev resultatet av endast 8 timmars (lunch inräknad) arbete.
1986
Strebers andra singel "På liv och död" (6 låtar) släpptes och framåt hösten kom "Ur led är..." (fullängdare).
1987
Bandet åkte och hälsade på i Kloakens Alternativa Anti-Studio, som sköttes av Micke från Asta Kask. Asta hade då slutat spela och Strebers ville ha en till gitarrist. Så de tog med sig honom hem. Hittills var alla skivor självfinansierade, men pengar till nästa inspelning saknades. Mini-LP´n "Öga för öga" gavs därför ut av CBR (Chickenbrain Records), som sedan togs över av skivbolaget Rosa Honung.
1988
Låtar till en ny skiva spelades in i samma studio som de tidigare gjorts i. Ljudet blev inte bra och bandet ville inte ligga på ett skivbolag längre. Dom bytte studio och gav ut "Ditt blod/mitt blod" (ep) själva. Eftersom Johnny jobbade på tryckeri, resulterade detta i att de flesta skivorna gavs ut med flera olika omslag. När "Ditt blod" fick nytt omslag, byttes också namnet till "Bad Boys Behind Bars". En singel till med bl a "Oh Mama" blev inspelad, men Sator hann före med sin egna version. På grund av föräldraskap, långa resor till repetitionerna och sådant, tog Strebers ett uppehåll och en sista spelning hölls i december.
1989
Sixguns bildades med Johnny, Ulke och Ztikkan som ny basist. Det blev tre singlar: "Silver, sex and sixguns", "Buenas noches from hell" och "Back from the dead", som alla släpptes samtidigt. Musikaliskt så lät det ungefär som Strebers, fast med lite western- och hårdrocks-influenser istället för folkmusik. Dålig engelska och andra orsaker gjorde att man bytte namn till Strebers igen efter c:a en och en halv konsert.
1990
Även nu saknades det pengar, så Birdnest Records gav ut "Strebers och kråkan" (singel). Senare kom också "I fädrens spår" (LP).
1991
"Kallt stål, varmt blod" (Mini-LP) släpptes. Vad skivbolaget inte visste var att det hade smygit sig in en cover på "Jimmy Dean" sist på skivan. Kul skämt tyckte Strebers, men inte Birdnest. Eftersom CD-skivor började sälja mer och mer, så släpptes den också på CD efter ett tag, ihop med "I fädrens spår", men utan "Jimmy Dean" och utan "halshuggnings-omslaget". Sedan kom även "Kaos och skrål 85-87" (LP/CD), med större delen av låtarna från "Ur led är...", plus lite annat godis. Konstigt nog är en live-låt från avskeds-konserten -88 med också. Så varför skivan inte döptes till "Kaos och skrål 85-88" är fortfarande ett mysterium.
1992
Den tredje januari omkom Johnny i en bilolycka. Ulke och Ztikkan bestämde sig för att göra en sista Strebers-skiva med mestadels Johnnys texter. Resultatet blev "Till en vän" (CD). Tanken var att ha olika trummisar till alla låtar, men det sket sig, så den mystiske Solbjörn gled in och avgjorde. En avskeds-turné anordnades på hösten och även då saknades batterist (Solbjörn fick jazz-jobb i Staterna). Stipen som nyligen hoppat av dödsrockarna "Merciless", hade hört på stan att grabbarna var sugna på att rocka. Istället för att vänta på inbjudan, bjöd han in sig själv på ett trumtest. Efter turnén bestämde de sig för att starta ett nytt band.
1993
I början av året satte bandet igång att skriva nya låtar, och Birdnest var intresserade av att ge ut en singel. När "Hon får..." (CDs) var inspelad och omslag skulle skickas på tryck, slog det bandet att ett namn skulle vara bra att ha. Paniken slog in och det började blundas och pekas i böcker. Det bidde Dia Plasma. En fullängdare var planerad till hösten, men när det var dags fanns ej tillräckligt med låtar. Skivan försenades och påbörjades i december.
1994
"Gryningstid" (CD) gavs ut i februari. Medlemmarna sade upp sig från sina arbeten som murareoch annat mek, för att rocka stenhårt i flera månader. Gratis-unplugged-skivan "Stora bollar av eld" spelades in och kastades ut till publiken på konserterna. Sedemera upptäckte orkestern att lite extra gura kunde sitta fint i riffen. Pontus bytte jobb från ljudtekniker till gitarrist. Som ny ljudman togs Micke (f.d. Strebers- och Asta-gitarrist). Ett antal låtar från Gryningstids-inspelningen fanns kvar, så två CD-singlar gavs ut ("Tro rätt, tro fel" och "Balladen om lilla Elsa"). I augusti hade "Gryningstid" sålt guld (50.000 ex) och turnén fortsatte året ut. Ännu en CD-singel släpptes innan årsskiftet (hårdrocks-cover-skivan "Noll"). Efter det påbörjades skrivandet till nya skivan.
1995
Ut i värmlandsskogen med gurorna i högsta hugg. Inspelningen av "Efter allt" (CD) gjordes i Silence-studion nära Arvika. Den blev kraftigt försenad för att Ulkes hals lät konstigt. Men de hann knögla in några låtar på en singel först (Hundra kilo kärlek). Det ordnade sig till slut. Resultatet rockade.
1996
CD-singeln "Luft" släpptes i början av året och en video till det (den visades nog bara en gång). Det som blev över, spretans nytt och alla gamla singel-låtar fick en egen skiva (Sell out). Skivbolaget producerade en westernfilm där alla band fick vara med och göra bort sig framför kameran. Även en låt (Trash future dance) spelades in till soundtracket. Efter det har i skrivande stund ingenting mer hänt.
