Andakt

Vi ska stanna inför ett par verser i Hebreerbrevets 4:e kapitel från den 14:e versen. "Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd och hjälp i rätt tid." Amen.

Här talas om att Jesus är en stor överstepräst. Vi vet att översteprästerna i det gamla förbundets tid skulle offra för andra människors synder. Men dessa överstepräster var ju själva syndare, och behövde försoning för sina egna synder, (Hebr 7:20). Men så var det inte med Jesus. Han är den fullkomlige översteprästen och hans offer var inte ett offer för honom själv utan för oss. Han offrade sig själv för vår skull.

Nu säger författaren här:" Låt oss hålla fast vid vår bekännelse." Då kan man fråga sig, vad är då vår bekännelse? Vad är din och min bekännelse? Från de kretsar jag kommer, läser vi varje söndag någonting vi kallar trosbekännelsen. Den apostoliska trosbekännelsen. Den innehåller tre olika artiklar. Den första handlar om Fadern och skapelsen. Den andra om Sonen, återlösaren. Den tredje artikeln handlar om den Helige Ande, heliggöraren. Själva namnet "trosbekännelse", säger att det är något som tros.

Författaren till Hebreerbrevet uppmanar oss att hålla fast vid vår bekännelse. Vi bekänner om Jesus att vi tror på honom som Guds enfödde Son. Det heter om honom att han är avlad av den Helige Ande, och han är född av jungfrun Maria. Det här grundar vi på Bibeln. Vidare heter det att han blev pinad under Pontius Pilatus, korsfäst död och begraven. Allt detta tillhör vår bekännelse om Jesus. Varje kristen erkänner dessa bibliska sanningar. Man kan inte säga, att jag är en kristen, men jag tror inte att Jesus är Guds Son. Jag vill vara en kristen, men jag tror inte att han föddes av jungfru Maria, eller att han blev avlad av den Helige Ande. Så kan man inte säga om man vill vara en kristen. Man kan inte heller säga, att jag är en kristen, men jag tror inte att Jesus led och dog på korset. Jag tror framförallt inte på att han uppstod igen ifrån de döda. Så kan man inte säga om man vill vara en kristen.

Nej, låt oss hålla fast vid vår bekännelse! Jesus är sann Gud och sann människa. Han är född av jungfrun Maria. Han har blivit pinad . Han har blivit korsfäst och dödad och blivit begraven och har uppstått igen på tredje dagen enligt skrifterna, säger Paulus i Korinterbrevet. Detta bekänner vi. Och det heter vidare att han är uppstigen till himmelen, sittande på Gud Fader allsmäktigs högra sida och han skall komma igen en dag för att döma levande och döda. Detta tror varje kristen. När han lämnade lärjungarna på berget och blev upptagen till himmelen, så träder det fram änglar och säger: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen." Javisst, det är vår bekännelse. Jesus skall komma tillbaka.

Men vad är det mer vi har i vår bekännelse? Jo, det är ju det trösterika att han har dött för dig och mig. Lidit och dött för dig och mig. När han hängde på Golgata, sargad, hudflängd, gisslad och slagen, så var det för dina och mina synders skull. För dina och mina synders skull blev han utlämnad att dö på korset! Ja, man kan till och med säga att det var det som var anledningen till att han antog kött och tog sin boning ibland oss. Att han steg ned ifrån himlen var för dina och mina synders skull. För att han skulle gottgöra. Här kan man tala om kärlek. Som Lina Sandell sjunger: "O, vilken kärlek, underbar sann, aldrig har någon älskat som han. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig." Tänk, vilken kärlek att ge ut sig själv i döden för ett ogudaktigt människosläkte, sådana som du och jag. Sådana som är fulla av synd. Så får vi ta till oss detta att han har tagit vårt onda och fört det upp på korsets stam och så betalat för vår synd och skuld. Det betyder att alla dina synder är betalda. Att, som Rosenius säger, dina synder är borttagna, kastade i havets djup och glömda, ja till och med glömda av Gud. Det är inte så att Gud ibland tar fram dem och tittar på dem. Nej, de är betalda. De är gottgjorda och det inte med silver eller guld utan med Jesu Kristi dyrbara blod. O, vilken kärlek! Du är helig och ren. Inte i dig själv, men för Kristi skull. Du har fått ikläda dig hans skinande rättfärdighetsklädnad, helt utan fläckar och skrynkla. Så kan du med frimodighet se fram emot den dagen då du skall möta din Fader. Då kan du säga: jag har Kristi rättfärdighet. Den har jag fått av nåd. Det är evangelium. Det är vår bekännelse. Amen.