Rödspätta/rödspotta
Pleuronectes platessa
Rödspättan är vanligt förekommande i svenska farvatten och finns utmed hela västkusten ända ner till Öresund. Den är också vanlig i södra Östersjön upp till Gotland. Den trivs bäst på djup från 5-50 meter, men kan även påträffas ända ner till flera hundra meters djup. Den föredrar sand, grus, sten och musselbottnar. Dess främsta kännetecken är dom klarröda fläckarna på ögonsidan. Dessa karakteristiska fläckar som gett den sitt namn kan emellertid variera kraftigt i både färg och form. Färgvariationer från mörkbrunt till gråbrunt är vanligt förekommande. Andra kännetecken är den nästan raka sidolinjen och den glatta huden. En rödspätta är även slät i skinnet om man stryker den bakifrån, som motsats till sandskädda och skrubbskädda som är sträva i skinnet. Detta beror på att fjällen sitter mycket djupare i skinnet på rödspättan. Bottenfärgen på ögonsidan är ljust brun varierande till mörkt brun och bestäms till stor del av vilka bottenförhållanden den lever på. Ljus sandbotten ger ofta klara röda fläckar och ljusbrun bottenfärg, medans mörka sten och musselbottnar tenderar ge mörkare färger. 
 
Rödspättan är huvudsakligen en nattaktiv fisk som på dagen söker skydd genom att gräva ner sig i sanden. Den huvudsakliga födan består av allehanda småfisk, kräftdjur, maskar och musslor. Rödspättan är en mycket eftertraktad matfisk. I fiskbilen säljs lite större rödspättor ofta under namnet Kungsflundra.Störst chans att fånga en riktigt stor rödspätta på spö i svenska vatten är troligtvis i trakterna kring Öresund. Här fångas kontinuerligt många fina rödspättor varje år. Många fångas på rent pilkfiske under dom många populära torskfisketurerna. Dom flesta som fångas ligger i fin vikt på 1-2 kilo, men även större fisk förekommer.
 
SVENSKT REKORD 
Det svenska sportfiskerekordet på rödspätta härstammar också från "Sundet". Fångsten gjordes 27-06-1995 från den välkända turfiskebåten Vandia från Helsingborg. Det var Thomas Nilsson, skepparen på Vandia som med säker hand styrt ut båten lite norr om det välkända fiskestället "musselbankarna". Torskfisket pågick för högtryck när Anders Johansson, en av passagerarna ropade efter "gaff". För Thomas var det bara att greppa huggkroken och ställa sig bredvid och invänta på vad som skulle komma upp. 
Eftersom det denna dag fångades mellan 150-200 torskar ombord så var förutsättningarna inte stora att det som så envist stretade emot i andra änden av linan inte yttterligare skulle vara en av dom otaliga torskarna. Ingen hade nog kunnat föreställa sig vilket enormt "dasslock" till rödspätta som närmade sig vattenytan. För Thomas Nilsson, som förutom skeppare är en välkänd tävlingsfiskare med stor erfarenhet om all sorts havsfiske stog det klart att ett nytt svenskt rekord var ett faktum när rödspättan i hela sin prakt visade upp sig i ytan. Efter en säkert genomförd gaffning kunde den enorma rödspättan under stort jubel lyftas in i båten. Vid vägning på krönt våg senare på dagen visade sig hans förutsägelser stämma. Rödspättan som var 74 cm lång 47 cm bred och 7,5 cm tjock vägde hela 4,906 gr. Med denna enorma "Öresundspätta" befäste nog Anders Johansson ett svenskt sportfiskerekord som kommer att stå sig mycket länge. Norrmännen som alltid skall vara lite vassare än oss svenskar när det gäller salta rekordfiskar ståtar med en fisk på hela 5,175 gr som rekord. Den rödspättan fångades i Skillefjorden 1990-09-25.
 
 
UTRUSTNING
För att bedriva ett effektivt metefiske efter rödspätta gäller det som för all annan plattfisk att utrustningen också är anpassad därefter. För landfiske klarar man sig oftast med ett spö som klarar kastvikter från 40-60 gram. Båtfiskaren kan behöva en klass större på grund av drift och ofta hårdare strömförhållanden. Ett spinnspö som klarar vikter från 60-100 gr eller som högst ett 12 lbs havsfiskespö är lagom. I synnerhet gäller det att ha en lätt utrustning för just fiske efter rödspätta som är en mycket försiktig nappare med en förmåga att helt obemärkt bara "smyga sig på". Den är inte alls lika lätt att komma till tals med som skrubba och sandskädda, som ofta ger tydliga indikationer i form av häftiga darrningar i spötoppen när dom låter sig smaka av agnen. 
 
Själv tycker jag att fiske efter all sorts plattfisk, stor eller liten är något av det mest spännande som finns i havet. För mig själv och min ständiga havsfiskekompis Björn Strömberg har ett riktigt bra rödspättefiske alltid stått högt upp på önskelistan. Vart vi än har varit och havsfiskat så har alltid ett flertal dagar offrats för att rikta fisket efter "spätta". Visst har vi fångat några rödspättor då och då, men mest i form av slumpfiskar när vi varit ute efter andra arter. Något riktigt fiske med många fångade fiskar har vi inte lyckats med. 
 
LÖN FÖR MÖDAN PÅ VANNÖY
I nordnorska Vannöya sommaren 1995 fick vi äntligen lite lön för mödan. Vi hade blivit tipsade om ett riktigt "hett" ställe av en yrkesfiskare på ön. Vi bestämde oss för att hela nästföljande dag skulle ägnas åt att försöka lura upp någon rödspätta. En mäsksäck med 4-5 kilo styckade gråsejar gjordes snabbt i ordning, räkor och musslor till agn införskaffades, och släptackel i alla möjliga olika kombinationer knöts i ordning. Morgonen därpå satte vi kurs mot det lilla sundet som vi blivit tipsade om. Självförtroendet var på topp när vi ankrade upp båten, den stora frågan var inte om vi skulle fånga rödspätta, diskussionen rörde sig bara om hur många och hur stora dom skulle vara. Väl framme i det förhoppningsvis rödspättetäta sundet knöts mäsksäck och ankare ihop, och hivades ner till botten. Snart låg vi fast förtöjda och fisket kunde börja. Vi var rörande överens om att det var bottenmete som skulle bedrivas. Dom enstaka rödspättor som vi fångat under tidigare år hade alla fångats på mete. Släptackel agnade med både musselbitar och räkor som agn sänktes snabbt ner till botten. Allt för att variera menyn för dom kräsna "plattisarna".
Rödspättorna lös givetvis som vanligt med sin frånvaro, och självförtroendet sjönk i samma takt som glupska småtorskar, simpor och sandskäddor gjorde processen kort med våra agn. Mäsksäcken hade verkligen gjort god verkan, särskilt sandskäddor hade samlats i stora mängder under båten. Efter flera timmars fiske började vi tröttna på att ständigt veva upp fisk som inte hade den rätta rödprickiga teckningen på ryggen och bestämde oss för att ankra om. Sagt och gjort. Snart låg båten uppankrad ett hundratal meter från vår första fiskeplats. 
Nu fick mäsksäcken inte följa med ankaret ner utan stuvades undan i en balja i båten. Vi ville absolut inte riskera att det rovgiriga sandskäddestimmet skulle lockas till platsen, och återigen förstöra vårt tilltänkta rödspättefiske.
Efter ytterligare flera timmars fiske, denna gång med enbart några småsimpor som fångst bestämde sig Strömberg för att byta taktik. Han hade helt plötsligt fått för sig att han skulle försöka pilka upp en rödspätta. Själv vägrade jag att byta till denna, som jag tyckte ännu omöjligare teknik, utan fortsatte istället att nöta på med bottenmetet. Pilken som användes var ett silverfärgat 60 grams Wigglerdrag. Första nedsläppet resulterade endast i ytterligare en simpa som lyckats kränga sig på trekroken. Vid andra nedsläppet hann knappt pilken ta botten innan nästa napp var ett faktum. Denna gång böjde sig spinnspöt i en kraftig båge när mothugget sattes in. 
Att det var en plattfisk som snappat åt sig draget syntes på linan när den gick i cirklar under uppvevningen. Spänningen var hög när vi båda hängde raklånga över relingen för att i det klara vattnet få syn på vad det var som fångats.Snart uppenbarades ett riktigt "dasslock" till rödspätta inför våra ögon. I sin finaste rödprickiga "gåbortkostym" kom den i vida cirklar upp mot ytan. Under stor klang och jubelföreställning kunde den försiktigt lyftas in i båten. Vikten kunde senare på Vannöy camping fastställas till prick 2,5 kilo. Tyvärr så blev denna rödspätta också den enda som fångades denna dag.
 
SLUMPFISK PÅ VANNÖY 
1996 besökte vi Vannöy igen och då var det min tur att få en "spätta". Det var en mer slumpartad händelse som inträffade under ett havskattsfiske strax utanför Vannöy camping. Den rödspättan hade på något konstigt sätt lyckats kränga in en hel gråsejfilé agnad på en 6/0 krok i munnen. Till Strömbergs oerhörda besvikelse visade den sig väga 2,550 gram, alltså 50 gr mer än hans rödspätta från året innan, självklart led jag oerhört mycket med honom och tyckte det var mycket tråkigt att båtrekordet så hastigt och plötsligt bytt ägare.
 
Att utvärdera någon bra fångstmetod på så få fångade fiskar är givetvis svårt. Alla frågor om hur när och var man skall fiska efter dessa svårfångade plattfiskar var för oss lika öppna som före dessa fångster. Att efter en hel dags mete helt plötsligt fånga en rödspätta på pilk. Plus ytterligare en fångad rödspätta året efter, denna gång på jätteagn, som var ämnade för havskatt. Det är inget som man kan dra ut några givna fiskemetoder på. Vändningen skulle komma våren 1997 på den norska lilla ön Fedje. 
 
FEDJE-98 RÖDSPÄTTA TILL ALLA 
Vi var ett gäng på 10 havsfiskeintresserade personer som tillsammans åkt dom ung 100 milen upp till Fedje. Vädret var perfekt dom första dagarna, havet låg som en spegel och solen sken från klar himmel. Efter flera dagars otroligt bra havskattsfiske, satte det plötsligt igång med att blåsa kraftigt. Allt utomskärsfiske var helt omöjligt att genomföra.
 
 Efter flera misslyckade försök att fiska på dom mest närliggande grunden var vi tvungna att ge upp. I stället blev vi nu sittande i stugan och rullade tummarna i väntan på att stormen skulle bedarra. Enligt välkända lagen om alltings jävlighet så tilltog den givetvis i styrka istället.
Nu var goda råd dyra för vi hade bara tre fiskedagar kvar till hemfärd. Fiske måste på något sätt bedrivas bestämde vi. Den enda chansen att överhuvudtaget genomföra någon sort av fiske skulle i så fall vara inne bland alla dom små kobbar och skär som omger ön. Snabbt bestämdes att en "pillefisketävling" skulle genomföras. En poänglista med olika poäng för dom troliga arter vi kunde tänkas fånga knåpades snabbt ihop. Våra förhoppningar om att lyckas fånga något annat än småtorsk och frimärksstora sandskäddor var inte speciellt stora. Men alla var överens om att vi skulle fiska, kosta vad det ville, i stugan får man inga napp var den enkla filosofin.
Morgonen därpå hade alla förberett sig väl för vår interna lilla havsfisketävling. Pillefisketackel av alla dess slag hade knutits i ordning och havsfiskebommar hade rotats fram ur packningen. Vårt trevliga värdpar som vi hyrde stugan av ställde som alltid upp och delade ut en påse med räkor till varje båtteam att ha till agn. Snart hade dom olika båtteamen spridit ut sig bland kobbarna och tävlingen kommit igång. Efter ett par timmars fiske hade dom flesta fått en ansenlig mängd med småtorsk och även en del mindre sandskäddor hade kommit upp. Det var Mikael och Nicklas Kolbeck som åkte tillsammans med Thomas Pettersson från Skövde som fick dom första "rödisarna" inne i ett litet sund. Eftersom det var tävling så ville dom nog inte riktigt tala om vad dom fångat först. Det var efter ett samtal på kommunikationsradion som vi genomskådade dom. Vi frågade om dom fick något. När svaret från Mikael Kolbeck blev att där dom låg och fiskade fanns det verkligen ingenting att fånga. Inte ett endaste liv. Det var med all största säkerhet rotononbehandlat på bottnen, uttryckte han sig. Efter dom orden var snart vi andra på väg i våra båtar för att kolla efter vad som låg bakom detta mystiska och dunkla uttalande. Hade dom sagt att dom fick lite småfisk här och där så hade det varit svårare att syna deras bluff. Sån är stämningen på våra resor. Rå men hjärtlig.
Väl framme hos våra brett leende (före detta) kamrater så kunde 9 st rödspättor visas upp till allmän beskådning. Riktigt fina fiskar som låg runt ett kilo i vikt. En viss avundsjuka kunde märkas bland oss övriga. Att ha fångat hela 9 "rödisar" på ett par timmars fiske tyckte vi var fantastiskt. Men att dom inte meddelat oss andra redan när den första rödspättan kom upp fick dom inga pluspoäng för. Snart satte mörkret stopp för fisket och båtarna gick tillbaks till vår väl skyddade flytbrygga som ligger mycket fint belägen mitt inne i Fedjes sköna naturhamn. Att huset som vi hyr ligger i direkt anknytning till bryggan gör inte det hela mindre bekvämt. Snart var vi uppe i stugavärmen där förberedelserna inför nästa dags fiske började. Att jämföra intensiteten på tackelknytandet före vår tävling och vad som nu utbröt, är inte möjligt. Alla var eld och lågor över dagens fiske, och förhoppningarnavar stora inför nästa dag.
 
 Krokar, pärlor, glidbommar och olika tafslängder diskuterades ivrigt. Tackel knöts i alla möjliga olika längder och utföranden. Alla ville vara så helgarderade som möjligt inför nästa dags fiske. En av kompisarna funderade till och med på att slita knapparna ur skjortan och sätta framför kroken som extra lockbete för dom kräsna och sparsmakade fiskarna.
Nästa dags fiske överträffade alla förväntningar. Samlade på kajen efter mörkrets inbrott kunde vi summera ihop till hela 56 st av dom sluga "plattisarna" fördelat på 4 båtar och 10 personer. 
Dom flesta fiskarna låg i vikter runt 7 hekto upp till ett kilo. Men även ett par riktigt stora rödspättor hade fångats. Mikael Kolbeck hade fått en på 1,940 gr. Thomas Hellgren var inte långt efter med ett "dasslock" på 1,780 gr, själv hade jag nöjet att väga in två fiskar på 1,720 respektive1,320 gram. Per Anders Skoglund från Lidköping och undertecknad hade också lyckats fånga varsin bergskädda (Microstomus kitt) i fiskbilen kallad för bergtunga.
En fisk som har en toppvikt runt två kilo ungefär, Per- Anders Skoglunds fisk vägde 0, 740 medan jag själv fick nöja mig med en mindre fisk på 0,560 gram. Någon enstaka person gick omkring och surade på kajen för att han inte fångat någon rödspätta. Namnet vågar inte nämnas, då får jag nog inte följa med i hans båt "Melker" nästa fiskeresa till Norge. Båten är förresten döpt efter Farbror Melker på Saltkråkan, den olycksaliga farbrorn som aldrig fick någon fisk. Idag hade båtens ägare verkligen gjort skäl för sitt utvalda båtnamn. Tyvärr kan jag av hänsyn och respekt till honom inte avslöja hans identitet, för han är min allra bästa vän. 
Dagen efter styrdes Melker mot vårt rödspätta-ställe med Björn Strömberg båtens obestridde ägare vid ratten. Regnet öste ner och vinden var nu uppe i rena stormstyrkan. Det gick gäss på vågorna t.o.m. inne i den väl skyddade hamnen. Två av båtteamen gav snart upp och åkte hem till stugan. Att fiska effektivt var omöjligt om man inte hade tillgång till ankare. Tyvärr så hade deras förankringsutrustning blivit kvarglömt hemma i Sverige. Team Kolbeck hade också glömt sitt hemma men varit förutseende nog och inhandlat ett ankare dagen innan i den lilla välsorterade matbutiken på ön. Strömberg fick snabbt upp vårt ankare som alltid är med i båten. Djupet där vi fiskade rödspättorna ligger på mellan 20 och 25 meter och bottnen består mest av grus och sand.
Att få fast ankaret var lättare sagt än gjort, först efter flera misslyckade försök fastnade det äntligen till slut. 
Eftersom det varit så svårt att få fast ankaret vågade vi inte ankra om utan fiskade på samma plats hela dagen. Massor av huggvillig sandskädda (Limanda limanda) i mycket fint format attackerade våra räkagnade krokar. Dom allra flesta låg i vikt över 6 hekto med en toppfisk på 8 hekto. Även en del rödspätta fångades men inte lika många som dagen innan. En ny ankring hade säkert gett mer spätta men med tanke på hur svårt första ankringsförsöket hade varit bestämde vi oss för att ligga kvar. Sammanlagt så blev det ett 20-tal rödspättor fördelat på Melker och Team Kolbecks/Johanssons båt som låg förankrade bredvid. Även 12 st havskatter fångades den största vägde nästan 5 kilo. Att det även fanns havskatt i det lilla sundet var extra grädde på moset. Troligen skulle ett mer riktat fiske
efter dom läderhudsförsedda stenkrossarna med sej-fileer som agn kunna resultera i en riktigt bra fångst. Nu fick dom istället nöja sig med en tredjedel av en räka men dom lät sig ändå väl smaka.
Ett ihållande regn i kombination med den isande vinden tog snart ut sin rätt. Fullständigt vattendränkta och genomfrusna kom vi tillbaks till stugan och fick se våra kamrater i full gång med att packa för hemresan. Dom hade hört att vädret skulle bli lika dåligt nästföljande dag och bestämt sig för att skippa sista fiskedagen och tidigt på morgonen ta första färjan till fastlandet och börja hemresan till Sverige.
Jag, Strömberg,Thomas Pettersson och bröderna Kolbeck bestämde oss för att fiska nästa dag också, oavsett om så himlen skulle ramla ner över oss. Morgonen därpå inträffade ytterligare en plötslig vädervändning. Knappt hade våra kamrater lämnat Fedje med första morgonfärjan förrän stormvindarna avtog, himlen sprack upp och solen började skina. Det var bara att tacka och ta emot, och i högsta hugg ge sig iväg mot det lilla fiskrika sundet. Vädret hade stabiliserat sig så pass att det lätt hade gått att fiska både havskatt och bleka, och det blev bara bättre ju längre dagen gick. Som tur var så valde vi bort detta fiske för att prioritera det spännande rödspättefisket. Nu gällde det att utnyttja den chans vi fått och verkligen satsa stenhårt på rödspättorna, tillfället kanske aldrig skulle kommer tillbaks. Havskatter och bleka i all ära men dom skulle nog finnas kvar till nästa år resonerade vi.
Denna vår sista fiskedag går till historien som en av dom absolut roligaste och spännande fiskedagarna i mitt liv. Under helt perfekta förhållanden och i strålande sol ankrade vi upp på olika ställen i det lilla sundet. Fisket var på högtryck. Dom stora sandskäddorna som varit på plats dagen innan lyste med sin frånvaro. Men vad gjorde det, istället var det rödspätta, bergskädda och havskatter som med full frenesi attackerade betena. Hela 59 rödspättor fångades och flera av dom var i mycket fint format. 
 Nicklas Kolbeck fick den största på 2,160 gram tätt följd av Björn Strömberg med en nästan lika stor som fick den digitala vågen att visa prick 2,080 gram. Ett flertal av spättorna låg runt ett och ett halvt kilo
men dom flesta vägde mellan 700 gram till ett kilo. Ytterligare 6 bergskäddor fick skåda dagens ljus. Flera av dom hade riktigt bra vikt. Den största vägde 0,880 gram tätt följd av fiskar på 0,740, 0,600, 0,560, 0,520 0,500. Havskatterna var också på hugget, efter att man legat ankrad ett tag hade dom snart nosat sig fram till dom små räkagnen. Den största som fångades vägde 5,8 kilo, den fångades givetvis av den utpräglade katt specialisten Strömberg. Sammanlagt fångades ett 10-tal av dom bitska katterna denna dag. Ovanliga dubleer som havskatt- rödspätta, rödspätta bergskädda, rödspätta-rödspätta kunde också noteras. 
Fisket gick som sagt till på det sättet att vi ankrade upp på olika ställen i det lilla sundet. Agnet som användesvar uteslutande räka eftersom inget annat agn fanns att tillgå. Det hade varit intressant att haft tillgång till mussla och sandmask så man kunde jämfört vad som lockade bäst. Små bukstrimlor av gråsej testades men med dåligt resultat. I våra kamraters båt fickdom upp en tångruska som det satt några vattengråsuggor på. Dessa oerhört äckliga varelser agnades snabbt på och inom några få sekunder blev dom slukade av rödspättor. Plötsligt fick Strömberg också upp en liten tångruska som det satt en gråsugga på. Jag försökte direkt att sno den för honom men han hävdade bestämt att "suggan" var hans egendom eftersom den hade suttit på hans tångruska.
 
Tacklet hade inte legat länge på bottnen innan även den suggan var ett minne blott och ytterligare en "spätta" fått sälla sig till dom andra i fiskbaljan. Att dela en räka till två eller tre agn var annars det som
brukades. En kort glidbom och ett släptackel med två krokar i st 4-6 fungerade bra. Ovanför krokarna hade vi apterat lys och pärlemopärlor som verkade ha en extra attraktionskraft på "rödisarna". Det krävdes en viss teknik och en stor portion tålamod för att lura dom. En liten sandskädda på några hekto nappade ofta mycket hårdare än en spätta på ett kilo. Det gällde att kasta ut tacklet en bit från båten och mycket sakta dra in det på botten. Man fick absolut inte lyfta för mycket i tacklet. Det resulterade genast i att någon av dom otaliga småtorskarna och gråsejarna som fanns på plats uppmärksammade betet och gick till attack. Det föreföll som att man lockade med sig spättorna in mot båten där dom sen var mer mycket mer benägna att nappa. Vid minsta antydan till att det var en rödspätta framme och sög på räkan var man tvungen att stoppa invevningen. Det var nu glidbommen gjorde nytta. När spättan drog i räkan så kände den inte tyngden från sänket. Prov med vanlig fast bom gav sämre resultat. den överkänsliga spättan kände tydligen sänkets tyngd och fattade genast misstankar och tappade intresset. 
Nu fick man inte dra bort agnet från fisken när man väl fått den intresserad och lockat den till hugg. Tacklet fick nu ligga blickstilla på botten en stund innan man på nytt kände om den var kvar. Ofta låg dom en lång stund och mumsade på räkan innan dom svalde så man kunde göra mothugg och kroka dom. En del nappade till direkt, men dom flesta smög sig på helt obemärkt. Det var ofta man lurade sig och trodde att man hade napp när bara sänket hade glidit över någon liten sten på botten. Vid nästa nappindikationon tänkte man att det var nog bara ett så kallat "bluffnapp" igen, men då var det istället en rödspätta som var framme och försiktigt nöp i räkan.
 
 För att ha ett riktigt effektivt fiske på rödspätta så är jag övertygad om att ankring är den bästa metoden. Den var oerhört känslig för om man vevade in tacklet för fort. Skall man driva utan att ankra, då får det vara minimal drift om fisket skall bli lyckat. Detta helt underbart spännande fiske efter framförallt rödspätta, men även sandskädda och bergskädda som vi fick uppleva dessa dagar på Fedje, har etsat sig fast i minnet som något av det roligaste jag varit med om i fiskeväg, alla kategorier.
| Hem | Fiskindex |