Upp tidigt, (för tidigt visade det sig!)och intog en stadig frukost med frun innan avresan gick från V-ås till Stockholm.Kom till Ropsten redan 07.30,och bussarna började inte gå förän 08.00 visade det sig, men inget ont som inte har något gott med sig, träffade två killar som var ute i lika god tid som jag,och som dessutom hade varit med förr. Så tack vare dom så slapp man irra omkring och leta både start och nummerlapsutlämning. Inte nog med det, dom hade även koll på ett fik på promenad-avstånd som vi belägrade i väntan på att det var dax för våra starter. Vi fördrev vår väntan med kaffe och dopp ,och kortspel !! Ja kul hade vi!! MEN.......En sak lärde jag mig under tiden där på fiket........... Dubbel-kolla att allt är med!!!!!!!!!!
Tänk dig in i min hjärna när det är dax att smörja in knän och byta till löpar-skorna,och jag börjar att rota allt mer förtvivlat i väskan.........Var i helvete är skorna!!!!!!!!!!!
Faktum är konstaterat........ Skorna är inte i väskan!!!!!!!
Inser kallsvettig att när jag packade väskan på lördag kvällen så tänkte jag att jag gör som så att jag tar med byxorna som jag har på mig i väskan och byter till löparkläder redan på morgonen. Och mycket riktigt så gör jag som ovan, när det är läggdags så tar jag av mig kläderna och packar ner brallorna i dito väska och drar igen drag-kedjan,och var står skorna med rena strumpor i-stoppade? Jo bredvid så klart!! Och så händer det o-undvikliga, kliver upp på morgonen ,drar på sig löparkläderna,bäddar sängen , tar väskan i handen och går ner för att äta frukost!!!!! Och på den vägen är det!!!! En sak är säkert ......Hädanefter så kommer jag alltid att kolla så att allt är med när jag åker!!!!
Nu är det som är , jag får tacka gudarna att jag hade dom avlagda löparskorna på mig. Inser att det här kommer att bli ett helvete rent ut sagt. Målet blir helt plötsligt att bara ta sig runt ,för jag befarar det värsta just nu........Knäna kommer att ta slut ,även fötterna...........
Nå,starten går och jag börjar inse att det är då ingen risk att det kommer att gå för fort i början,snacka om vasalopps-trängsel !! Ryckigt och bökigt är det,första fem går på prick 36 min. Och det är först då det börjar släppa lite,efter 7-8 km redan så kommer det som jag befarade.......fötterna börjar att klaga allt mera ,men farten börjar att öka . 10 km efter 1.01 och kroppen börjar komma in i rätt rytm, känner av det första skavsåret på höger fot!! 15 km går på 1.28 och kroppen är som i trans!! (förutom fötterna) Det bara rullar på ,och det är inte jobbigt för kroppen ett enda dugg!! Dom första löparna med kramp och liknande åkommor börjar ligga bland buskarna bredvid spåret,men inte jag inte!!! Fötterna börjar att bråka allt mer,i varje utförslöpa så är det vilda protester!! Nu är det inte bara skavsåret på höger,utan även båda stortånaglarna som gör förbannat ont,grejen är det att på platta backen och uppför så går det skapligt,men nerför så kan jag snart inte ta mig ner med värdighet för huvud taget
Stannar och sätter mig ner för att ta av mig skorna och låta dom luftas. Tiden skiter jag fullständigt i nu!!
Vågar inte ta av strumporna ,det är bättre att inte se hur fötterna ser ut , för då vågar man väl inte fortsätta . Inte känns det något bättre av att ta på eländet igen!! kan nästan inte gå ,så ont gör det . Men mitt i all bedrövelse så upptäcker jag att trots att jag har suttit stilla en bra stund så är jag inte det minsta stel i kroppen!!! Så det är i alla fall något som funkar fortfarande.Kollar klockan: tid. 2.07 på två mil........
Sista milen kan man kortfattat nämna med ett ord......SMÄRTA..........Varje nerförbacke är ren och sann plåga,det känns som om stortå-naglarna håller på att lossna. Sista utförslöpan före abborbacken så kunde jag inte ens gå ner som vanligt folk gör,sakta sakta trevar jag mig nerför sidledes,snacka om att det tär på det manliga egot.......
På sista asfallt-sträckan på slutet så säger vaderna i från,och det beror nog på skorna ,varje steg går rakt upp i benen,så dåligt dämpar dom.
Börjar att höra speakern, lättnaden över att det är slut på plågan och vetskapen om att jag har klarat det här gör att det kommer nya krafter,löper den sista biten med steg som känns så lätta så lätta....Upploppet känns som en besvikelse på något vis,jag vet att jag kan bättre,och inte får man visa det på grund av att man är så klantig att man glömmer skorna. men, det man inte har i huvudet får man ha i kroppen heter ju ordspråket,(fötterna!!) så det är bara att hoppas att man har lärt sig något av det hela. Tittar up på klockan och inser till min glädje att jag har klarat mitt mål!!!!
Tiden blev : 3.27.04 Placeringen : 6084 om jag inte minns fel .
Så nu har man både klarat av steg ett på klassiker och fått bevisat att knäna klarade det här ganska bra. Inser efter duchen att höger stortå nagel har mer eller mindre lossnat,vänster kommer nog att göra det också,har en blåsa modell vindruva på ena tån , och den är fortfarande hel!! Efter duchen och ombyte så har fötterna svällt upp så pass så att jag knappt får i fötterna i skorna.
Om jag ska sumera det här på något vis så är det bara att konstatera att jag klarade av målet på 3.30 . Med riktiga skor så har jag nog varit nere på lite drygt 3 timmar , för kroppen har mer att ge.
Till sist.....Stort tack till mina nyvunna vänner,och för en kanonfin tävling!! En sak är säker......Jag kommer tillbaka nästa år.....Och då är allt med!!!!
Framme i Ropsten....
Är allt i påsen ?
Innan paniken kommer.........Skorna!!!!!
Många känner sig manade.....
Någon ni känner ?
Rena rama vasa-trängsel.....
Plågan är över.......