Vasaloppet-99 Eller jakten på det fösvunna fästet........

Ja då var årets vasa till ända då, och här kommer en redovisning från det 75:e vasaloppet som var det sista på detta årtusende..........Bilder kommer senare..... Lör 6/3 Uppe med tuppen för avfärd till mora. Samlas på jobbet kl 0700 där vi som ska åka ska dela upp oss på två hyrbussar, Vi som ska åka årets vasa är: jag. (4:e ) Bosse.(14:e ) Mats.(5:e ? ) Maartti (?) Erik (?) Anders (2:a) Hans-Göran (2:a) Håkan (?) Per (?) och så Calle som gör sin första vasa vid blotta 18 års ålder! (man får starta det år man fyller 19) Resan går över förväntan trots lite dåligt väder, och alla traditonella stopp görs på vägen, till och med melodikrysset klaras av strotts en lite ung besättning i min buss! Efter mat i Mora(jag hatar pasta!) så måste snön i spåren kollas,det konstateras ganska snabbt att i år så blir det ovanligt svårt att få till bra skidor. det har snöat hela veckan , så spåren har inte fått en chans att sätta sig, det kommer med andra ord att bli svårt att få spåren att hålla i morgon, ( rycktena visar sig vara sanna, dom har plogat bort snö i spåret!!) som om det inte skulle räcka, väderprognosen säger fortsatt nederbörd under natten, ca. -4 på morgonen i starten,stigande till +3-4 grader i Mora på em. Efter hämtning av nummerlappar i Berga by så är det dax för inkvartering hos värdfamiljen.(19 år på samma ställe!) Efter det så är det dax för det roligaste på hela helgen, valla skidor!! Stämningen är som vanligt på topp,och komentarerna är många och vassa...Per slog rekord, var klar vid åtta-tiden, han var inte ens sist!! ;-) Efter mycket velande fram och tillbaka, så lade jag ner tankarna på att tok-chansa med klister och valde att följa strömmen, grunda med grönt,2 lager blå extra , ett lager lindex röd för att sedan avsluta med 2 lager blå extra. Vi har inga möjligheter att testa skidorna där vi bor ,så det är alltid lite spännande att lägga sig på kvällen, det kan vara helt uppåt väggarna och det märker man inte förän man står där i fållan.....Så efter en glad kväll med förberedande av både utrustning och kropp så är det dax för att sussa, uppstigning före tuppen nämligen, klockan 0400 ringer det........... Sön 7/3 Dagen D Vaknar till ett ymnigt snöfall,så det var nog tur att man inte vallade med klister......Morgonproceduren flyter på bra och vi är i berga i skaplig tid .Får en bra plats i ledet, lämnar in väskan, För att sedan i kön till bajjamajjan komma på vad den här helgen går ut på. KÖA!! man köar i bilkön, matkön, nummerlappskön, kön till start- fållan,dasskön för att avsluta med att ägna en massa timmar på skidor i allehanda köer. man kan inte vara riktigt normal som håller på med det här... Fem minuter före start så är det dax att konstatera att vallningen är totalt åt skogen, noll fäste.får ta till akutvallning på plats där man står och lägger på ett lager lindex röd ovanpå som ger en liten förbättring. starten löper smärtfritt för min del , och framfarten i backen går som en dans! I slutet på backen så har jag avancerat från led 8 till åkarna som startade i led 5-6 utan att det varken har gått för fort eller att man har fått ovänner i spåret. Men fästet är det inte mycket med !! Till och från måste jag saxa medans dom flesta bara går upp, det här blir jobbigt för armarna det. Framme vid Smågan så är det bara att stanna för vallning. Första biten över myrarna har inte varit trevlig, hittade ett bra tempo , men vad hjälper det när det inte går att diagonala, spåren är redan borta,och hitta man något som är åkbart så sticker skidorna bakåt vid minsta lilla antydan till försök att göra frånskut med skidorna. efter ett nytt lager med rött så funkar det lite bättre i ca6-8 km. för att bli sämre igen. Vallar om för andra gången innan jag ens är i mångsbodarna!! och då hjälper det inte alls! Tankarna på att kliva av börjar att komma på väg ner mot mångsbodarna när jag börjar att känna mig stum i vaderna av allt parerande av skidorna i dom obefintliga spåren som nu är. H-G kommer i fatt mig och försöker att muntra upp mig, men fakta är, får jag inte till skidorna så kommer det här kosta blod. svett och en hj.... massa tårar. Mellan Mångsbodarna och Risberg så blir jag förvånad över alla som står mitt i skogen och tittar på, för att inse att det inte är åskådare. Här står skidåkare i långa rader och vallar om !!! Tempen har stigit så pass att det har blivit fuktigt i snön och mer eller mindre vareviga en är utan fäste. Kommer i lag med Mats som har samma problem, och i backen upp till Risberg så tar både jag och Mats det slutgiltiga beslutet,det här inte roligt längre, det blir till att ta skammbussen vid nästa kontroll. Dom sista tre kilometerna till Risberg är inte kul, armarna börjar att protestera av all stakåkning, vänster ljumske ömmar lite, är stum något så förtvivlat i benen av att försöka hålla skidorna i styr. Till och med glidet börjar att bli sämre,det suger så fort man kommer ut i lösnön som nästan är det enda som finns att åka på, och i sista nerförsbacken ner mot kontrollen så krampar både både vaderna och tårna så det bara är tur att man inte vurpar..... Så klockan 12.40 så slutar årets vasa i en buss på väg till Mora efter 35 kilometers plåga som bara känns som en befrielse att komma ifrån. Att loppet i sig är förstört gör ingenting, jag har ju trots allt klarat tre stycken tidigare. Däremot att Klassikern är bruten känns lite bittert, så nu måste jag börja om med den. För jag ska klara den innan jag ger mig.......... Ska kanske förklara varför beslutet att avbryta var så lätt ta ta.......Inför min första vasa så pajade jag ljumskarna i ett seedningslopp före och man var väl inte riktigt återställd efter det när jag bar i väg på dom nio milen det året. Fick tillbaka skadan efter ca.två mil, men på grund av dummhet så tjurade jag på trots att det sunda förnuftet sa att det inte var hälsosamt att fortsätta. Kom i mål efter att jag åkt dom sista sex milen med en smärta som jag inte skulle önska min värsta o-vän. Fick ta hjälp för att för huvud taget ta mig ur bussen när vi kom hem. Det tog nästan två veckor inan jag kunde förflytta mig utan att det gjorde ont, tre månader för ljumskarna att läka......Efter den pärsen så bestämde jag mig för att om det blir något liknande någon annan gång så är det bara att svälja skammen och kliva av, för det är inte värt det som kommer efter. Och årets vasa har blivit så tuff för mig , så jag tar hellre alla kommentarer än att jag riskerar vårens träning på grund av någon svårläkt överbelastning. Jag fick istället uppleva denna fantastiska folkfest som åskådare i stället, och det var roligt på sitt vis det också.... Nog om det. Hur gick det för dom andra då? Jo jag och Mats bröt i Risberg, men dom andra kämpade på och klarade av det hela med hedern i behåll. Enligt alla så var det en ren plåga, och jag tror att ingen skulle vilja göra om det under samma förhållanden. Med risk för att jag har fel så var det ca. 3000 som bröt !! Det lutar åt rekord det. Kollade lite tider medans jag väntade i Mora, min tid i fjol var 7.46 och en placering strax under 8000. Efter 7.30 i år så hade 3600 anlänt till Mora......Det säger nog allt om hur tuff årets vasa var ......................... Nu är det bara att lägga den här helgen bakom sig och ta nya tag, anmälan till nästa år är redan avklarad.......